Gorgeous gay photography

Fotografen Braden Summers tyckte att HBT-världen skildrades på ett sådant konstigt vis i media, så han reste ut i världen och tog bilder som skulle fånga kärleken.

Se dem här!

Ellen Page speaks out

Funderar du på att komma ut? Varför inte göra det med stil? Se och lär av Ellen.

Jag är ju så jävla easy going av Jenny Jägerfeld

Joannas liv är inte helt enkelt. Hon har en pappa som är deprimerad och sitter hela dagarna i en fåtölj framför tv:n därhemma utan att prata med henne. Hennes mamma är författare och har fått en bok utgiven för många år sedan. Sedan dess har hon ägnat sig åt att skriva fler böcker, men ingen vill ge ut dem. Eftersom varken mamman eller pappan har någon inkomst har familjen aldrig några pengar. Dessutom får Joanna kämpa med sin ADHD varje dag, för att lyckas sitta still och koncentrera sig i skolan. Men en dag räcker pengarna inte för att köpa hennes medicin och hon får panik. Hon måste på något sätt komma över pengar för att kunna köpa medicinen. Allra mest för att hon aldrig kommer kunna vinna Audreys hjärta utan den. Audrey är det vackraste Joanna vet och hennes raka motsats. Joanna är spinkig och blek och har samma kläder varje dag, medan Audrey har kurvor och klänningar och långt hår som hon sätter upp. Att få komma nära henne vore en dröm. Och den verkar ouppnåelig. Eller?

Jag är ju så jävla easy going är en lättläst, spännande och underhållande bok. Fastän Joannas problem hopar sig så känns boken ändå alltid söt och varm någonstans i bakgrunden och huvudpersonen ger inte upp hoppet utan fortsätter kämpa. Läs den!

En recension av: Angelica

Vinnarna på QX Gaygala

Nu när gaygalan både firats på Cirkus och visats på tv tänker vi att vi borde kunna göra ett inlägg om årets vinnare utan att förstöra överraskningsmomentet för någon!

Årets scen – musikalen Priscilla
Årets keep up the good work – Sean Kelly
Årets drag – Björn Kjellman
Årets hetero – Emma Green Tregaro

Årets tv-program – Eurovision song contest 2013

Årets tv-stjärna – Gina Dirawi
Årets gayställe – Kolingsborg
Årets film – Blå är den varmaste färgen



QX hederspris – Barbro Westerholm
Årets bok – Sjukdomen och Döden av Jonas Gardell
Årets artist – Peter Jöback
Årets homo – Nilla Fischer

 

Årets svenska låt: "Wake me up" - Avicii
Årets utländska låt: "Same love" - Macklemore & Ryan Lewis ft Mary Lambert

Tysk Prideuniform?

Vad tyckte ni om OS-invigningen? Vi gillade bäst de tyska olympiernas uniformer.

 

 

Om Pride, OS och inkaindianer

Denna tjusiga bild har Google ovanför sitt sökfält, dagen då OS invigs i Sotji. Under sökfältet står även denna text att läsa:

"Att få utöva idrott är en mänsklig rättighet. Alla människor ska ha möjlighet att utöva idrott, utan någon form av diskriminering och i den olympiska andan, som förutsätter ömsesidig förståelse, vänskap, solidaritet och rättvist spel."

Texten kommer från den så kallade Olympiska chartern, som innehåller de grundläggande reglerna för den Olympiska rörelsen. Som många säkert märkt av har det diskuterats en del om ifall Ryssland spelar efter dessa regler med tanke på de lagar som landet infört mot "gaypropaganda." Det ska bli intressant att se om det dyker upp fler protestaktioner under spelen och hur Ryssland i så fall kommer att hantera det.

Det här med pridefärgerna förresten. Vi här på Fem flator lärde oss något nytt idag. Såhär ser nämligen Inkarikets flagga ut:

 

Känns den bekant? Men regnbågsflaggor finns tydligen på många håll i världen, så det går inte att säga att någon har snott indianernas flagga. Mer om det kan den som vill bättra på bildningen läsa här.

 

.

Andie besvarar alla era viktiga frågor

Hej kära läsare! 

Nu var det ett tag sedan vi tittade på vilka sökord som har fått er att hitta till vår sida. De flesta av er känner till oss sedan tidigare, men många nykomlingar har hittat hit genom att slå på något ord i en sökmotor. Er vill vi förstås hjälpa tillrätta så gott vi kan. Vi har satt Andie på att försöka hitta svar på era frågor! Vi tar dem i bokstavsordning:

 After Work flata: Jag ställer mig ytterst tveksam till att det finns flator som har en sexuell läggning när de arbetar och en annan efter jobbet. Jag lutar starkt åt att sexuell läggning är något man föds med.

Blir man lesbisk i fängelset: Javisst, så fort man blir inspärrad slår det lesbiska till. NEJ, det blir man såklart inte!

Dejta lesbiska - vem tar initiativ: Du såklart! Och alla andra som går runt och trånar utan att våga! Nu är det dags att ta chansen. Känner hon inte likadant så blir hon säkert ändå bara smickrad över ditt intresse.

Eva lesbisk: Vi kan tyvärr inte hjälpa dig med att säga om just den Eva du tänker på är lesbisk. Men det finns en hel del tjejer som heter Eva och är lesbiska, så möjligheten finns.

Flata jobbar på bank: Jaha. Är detta en info till oss? Eller ett nytt novelltips till Skorpan? Eller har du gått och trånat efter en tjej som jobbar på ditt lokala bankkontor och hoppas på detta vis få reda på hennes namn och telefonnummer? Det är nog enklare om du frågar henne direkt.

Flata ragga på flata: Ja. Det är korrekt uppfattat.

Flicka fantisera om mycket sex: Jaha. Så trevligt.

Fransk lesbisk film som tog pris: Här kan jag nog faktiskt hjälpa dig! La vie d´Adele heter den. Eller på engelska: Blue is the warmest colour.

Gayställen i Stockholm: Här rekommenderar jag att du tar en titt på QX Gaymap där du kan se allt som händer, även i andra städer!

Hur gör flator: Tänker du på något särskilt som flator gör här? Du får nog utveckla lite! Tycker för övrigt att det påminner lite om det där inslaget ”Hur gör djur” som var med i Söndagsöppet när jag var liten. Men det är nog tveksamt om det formatet går att överföra på flator, då flator har lite mer individuella beteenden än de flesta djur.

Hur klär sig flator: Vi brukar göra ungefär som alla andra. Vi börjar med underkläderna och därefter tar vi på oss tröja och byxor eller kjol.

Hur älskar lesbiska: Mycket, ofta och länge. Nej, även här måste jag nog svara att det är väldigt olika, beroende på vilka lesbiska det rör sig om. Nu vet jag inte vilka lesbiska du tänker på, så enklast är kanske att fråga dem. Men chansen att du får ett utförligt svar är kanske inte jättestor.

Malena Ernman lesbisk: Nej, vi tror inte att Malena är lesbisk tyvärr, för hon har en man som heter Svante.

Lesbiska filmer: För att få den bästa översikten över lesbisk film rekommenderar vi Annies lesbiska filmblogg, där det finns en topplista och recensioner över de flesta lesbiska filmerna. Vi har dock skrivit enstaka inlägg om film även här på bloggen och dem hittar du under etiketten Flatfilm i högermarginalen.

Lespiska knullfilmer: Det heter lesbiska knullfilmer.

Lesbiska tv-serier: För att se vad vi har skrivit om sådana – klicka på etiketten Tv-serier! Kolla också in våra serietips under rubriken Tv-serier i högermarginalen.

 Lesbisk litteratur: Spana gärna in våra boktips i höger marginalen under rubriken Lesbisk läsning, samt under etiketten Böcker.

Lesbiska noveller: Ja, sådana har vi här! Du hittar dem enklast genom att klicka på etiketten Novell i högermarginalen. De finns även samlade i boken Väntan på henne, om du inte gillar att läsa på skärmen.

Lesbiskt attraherad av Malena Ernman: Haha, det var ett roligt uttryck. Tror jag ska börja använda det i fortsättningen. Tänk dig: Jag går fram till en riktigt snygg tjej i baren och säger: Hej, jag måste bara säga det här till dig: jag är lesbiskt attraherad av dig.

Lesbiskt kloster: Jag tror att du har missförstått något här.

Så känner du igen en flata: Det gör du inte, då alla ser olika ut. 

Suddenly I see Lisbeth Åkerman: Nej, Suddenly I see är en jättebra låt, men det är KT Tunstall som sjunger den. Lisbeth Åkerman läser nyheterna i Rapport.

Träffa lesbiska: Det gör du nog i stort sett varje dag, bara att du inte vet om det. Men är du mer i dejtingtankar så kan vi rekommendera vår etikett Dejting i högermarginalen.

Tio sätt att veta att du är flata: Tio? Ha! Det räcker med ett enda sätt kan jag meddela: Du blir kär i tjejer. Vad folk alltid ska krångla till saker!

Äldre lesbiska damer i vintage: Det låter väldigt fint faktiskt, men jag känner inga sådana som jag kan tipsa dig om. Kanske du kan leta på något ålderdomshem? Jag tror att det finns ett för hbt på Gärdet.

 

Det var allt jag hade att bjuda på för denna gång. Jag hoppas att svaren varit till någon hjälp!

 

/Andie

 

.

Sätta segel, del 15 av 15

Malin satt på en bänk i ett väntrum på sjukhuset med Adele vid sin högra sida. Alices föräldrar hade tydligen passat på att åka på semester till Grekland medan barnen var på seglarskolan, så det fanns ingen som kunde hämta henne. Nu var hon inne på röntgen, men Malin hade lovat henne att de skulle vänta precis utanför. Det var när sköterskan stängde dörren som Malin hade insett att de var ensamma i den kala salen. Allt hade gått i ett och först nu verkade hennes hjärna försöka sammanfatta allting. Kanske var det likadant för Adele för tystnaden lade sig och ingen av dem visste hur de skulle börja. Adele satt lutad mot väggen i det par jeans och den huvtröja hon snabbt hade dragit på sig när de kom tillbaka till gården. Hon hade insisterat på att få åka med till sjukhuset och Malin förstod henne. Det hade hon också velat. Adele brydde sig och Adele var inte ond, även om Malins ilska gärna ville förenkla allt till det. Men hon mindes hur rädd hon hade varit, när Adele klättrade ut på bryggan, så rädd att hon skulle göra illa sig, slå i huvudet eller något annat hemskt. Och på stranden, när de båda var i säkerhet igen.. Malin mindes lättnaden. Den fanns fortfarande kvar hos henne och den var mycket större än vad hennes ilska hade varit. Hon tillät sig att tänka igenom allt igen, vad Adele hade sagt och gjort. På något vis kändes det inte lika stort och fel längre.

”Hur känns det?”, fick Malin fram till sist. Adele nickade.

”Jag är glad. Väldigt glad. Jag vet inte vad jag hade tagit mig till om något allvarligare hade hänt.”

”Du räddade förmodligen hennes liv.”

”Det var inte mer än rätt i så fall. Det var mitt fel att hon försvann från början.”

”Nej. Du gjorde ingenting fel. Vi kan inte hålla koll på barnen varje sekund. Det kan inte deras föräldrar heller. Vi måste kunna lita på att de gör som vi säger.”

”Kanske. Det spelar ingen roll. Det är skönt att det är över i alla fall.” Hon flätade fingrarna och såg på Malin igen. ”Så.. vad händer nu?”

”Jag tror att de kommer att konstatera att underarmen är bruten och vilja gipsa henne.”

”Ja.. ” Adele log nu och såg lite generad ut. ”Fast jag tänkte… med oss? Eller, finns det något oss? Är du väldigt arg på mig?”

”Jaså det.” Malin skrattade lite. ”Det har jag knappt hunnit tänka på.”

”Jag har tänkt på det, hela natten. Jag känner mig som en idiot, och ändå, när jag tänker tillbaka, så vet jag inte riktigt vad jag skulle ha gjort annorlunda. Jag kunde inte låtsas som att jag inte var intresserad av dig alls, när jag faktiskt var… är.. väldigt intresserad av dig…” Hon log lite osäkert och Malin kände kinderna hetta. Hon visste inte vad hon skulle säga, men hon kunde inte hjälpa att hon tyckte väldigt mycket om att höra det och Adele var väldigt söt.

”Jag har skrivit under på att jag inte får diskutera mina patienter med någon utomstående”, fortsatte Adele. ”Nu har jag väl gjort det ändå, lite grann i alla fall, men jag var tvungen att förklara. Jag vet att hela situationen är jättekonstig. Och jag förstår att det känns orättvist att jag vet mycket mer om dig än vad du vet om mig, men… Jag skulle gärna vilja få en chans, att visa dig vem jag är. Skulle du kunna tänka dig att ge mig en chans?” Malin log.

”En chans borde du ju kunna få.” Då öppnades dörren och Alice skuttade ut med sköterskan efter sig och verkade plötsligt hur glad som helst.

”Jag ska få gips, jag ska få gips!” Sköterskan skrattade och vände sig till Malin och Adele. ”Ja, barn brukar av någon anledning ta den nyheten mycket bättre än vuxna. Vi får gå ner till doktor Johannesson med de här bilderna så ska vi förbereda gipset.” Så gick de iväg längs korridoren, först Alice och syster Siv, sedan Malin och Adele, och allting kändes plötsligt bättre än på mycket länge. Lovande. Början på något nytt. Alice vände sig om och sken mot Malin.

”Malin, vill du skriva på mitt gips sen?”

”Det vill jag väldigt gärna.”

.

Sätta segel, del 14 av 15

Malin höll på att svabba matsalen när Adele öppnade dörren och tittade in.

”Hej, jag skulle bara höra om det gick bra med Alice?”

”Alice?”

”Ja, Maxi var lite taskig mot henne på lektionen och sen ville hon inte vara med längre. Hon sa att hon hade ont i magen och att hon skulle gå upp till dig. Har hon inte varit här?”

”Nej…” Malin tänkte igenom tiden som gått sedan lunchen. Hon hade inte lämnat matsalen alls, så Alice borde ha sett henne om hon hade kommit förbi. ”När var det här?”

”Det var nog en timme sedan.” Adele såg med ens orolig ut.

”Hon kanske är på sitt rum”, föreslog Malin. ”Hon hade med sig en hel trave böcker hit.”  Malin släppte svabben och de gick tillsammans med snabba steg upp mot baracken. Efter att ha knackat på dörren till tjejernas rum öppnade de och kikade in. Där var tomt.

”Skit”. Adele såg sig nervöst omkring. ”Var kan hon vara? Det här är mitt fel. Jag skulle inte ha släppt iväg henne. Jag tänkte att det var så kort väg upp till matsalen, så inget borde kunna hända då. Jag såg hur hon gick iväg uppför backen, men sedan var jag tvungen att hålla koll på barnen i båtarna…”

”Ta det lugnt, Adele. Vi hittar henne. Vi får titta ute istället.” De gick nerför trappan och stod strax utanför huset igen. ”Vi tar varsitt håll.” Malin gick runt det stora huset och Adele runt den andra baracken, och de ropade Alices namn, men ingen syntes till. De möttes igen och Malin tyckte att Adele såg ännu mer skärrad ut, fastän hon försökte hålla sig lugn.

”Okej. Få se…”, muttrade hon. ”Hon har bråkat med sin bror, och vill säkert vara ledsen i fred. Vart går man då?”

”Egentligen kan hon bara ha gått åt två håll”, konstaterade Malin. ”Antingen bort längs stranden, eller upp i skogen.” De tittade på väggen av granar bakom gården.

”Skogen är så tät. Den känns inte så gästvänlig att ta sig fram igenom, men man vet ju aldrig...” Adele såg på Malin igen och de utbytte uppgivna blickar. Malin tänkte först föreslå att de skulle dela upp sig, men hon hejdade sig när hon fick syn på Björn och Charlotte hundra meter längre ner i backen när de kom gående från vattnet. Hon busvisslade och vinkade och de stannade och såg upp. Malin sprang mot dem och Adele tog rygg på henne.

”Det är Alice”, flåsade hon. ”Hon är borta efter att ha bråkat med sin bror. Vi tänkte leta längs strandvägen. Kan ni leta genom barackerna och sen skogen närmast husen?”

”Okej”, sa Charlotte, som genast var med på noterna. ”Har du din mobil med dig? Då hörs vi av om vi hittar henne.”

”Okej, bra!”

De gav sig iväg längs grusvägen, där de hade promenerat de tidigare morgnarna, och spanade längs stranden och upp mellan björkarna. Med jämna mellanrum ropade de på Alice, men inget svar hördes och se såg inga spår efter henne. Adele gick fort och Malin hade svårt att hålla jämna steg med henne. Efter tjugo minuters promenad hade Malin halkat efter ett hundratal meter, men hon försökte att istället spana extra noga upp i det höga gräset och in mellan trädstammarna.  En äng öppnade sig på vägens högra sida och till vänster förbyttes stenstranden i otillgängliga klippor som sluttade brant ner i vattnet. Plötsligt hörde Malin ett rop. Det var Adele som hade ropat och Malin såg hur hon började springa framåt längs vägen. Malin började också springa och nu såg hon att något rörde sig längre fram vid den långa träbryggan som sträckte sig ut från klipporna. Hon hade gått förbi den tidigare när hon hade varit ute och promenerat. Den var väldigt gammal och såg fallfärdig ut, så hon hade inte vågat sig ut på den. Nu såg hon hur konturerna av Alices lilla person var på väg ut på den, medan Adele skrek och viftade medan hon sprang, men Alice verkade inte höra henne. Malin tog in lite på Adele, men andades som ett lokomotiv och kände hur mjölksyran spred sig i musklerna och hur det smärtade i lungorna. Alice figur gick sakta längre och längre ut på bryggan, tills hon stod längst ut på den. Nu var Adele bara hundra meter från bryggan och Alice verkade äntligen höra hennes rop för hon stannade och tittade upp.

”Gå tillbaka! Gå in igen”, ropade Adele och pekade inåt land. Alice såg ut att nicka och vände sig om, men hon hann bara ta ett steg innan de murkna plankorna gav vika under henne och hon försvann ner i vattnet.

”Nej”, skrek Adele. Nu var hon framme vid bryggan och hon började försiktigt ta sig ut på den med små snabba steg längs bryggans ena kant. Malin såg hur Alice sprattlade i vattnet. Hon hade sett tidigare att Alice kunde simma, men förmodligen fick hon panik av fallet och kanske hade gjort illa sig också. Adele kom längre ut på bryggan och Malin hoppades att plankorna skulle hålla, för bryggan var hög och under de första tio metrarna låg stora klippblock i vattnet. Nu var Malin också framme vid bryggan och hon såg hur Adele hoppade i vattnet på bryggans ena sida. Hon visste inte vad hon skulle göra och stannade vid bryggans fot och spanade ut i vattnet. Det såg ut som att Alice försökte hänga sig på Adele för de försvann båda ner i vattnet, men huvudena kom strax upp igen.

”Lugn Alice, du måste hålla dig lugn. Kom ihåg hur vi övade! Slappna av! Jag bogserar dig! Kommer du ihåg? Slappna av. Okej, bra.” Nu höll Adele flickan under hakan och de började röra sig mot land. Malin såg sig omkring. Det var så brant överallt. Var skulle de ta sig upp? Malin sprang längs klipporna tills hon såg ett ställe som såg lite mer tillgängligt ut. Hon hoppade över stenblocken och klättrade ner för klipporna tills hon stod på en lägre avsats vid vattenbrynet.

”Adele! Hitåt! Ta henne hitåt!” Adele vred på huvudet och ändrade riktning mot klippan där Malin satt. Strax var de framme och Malin tog tag i Alice armar. Någonstans mindes hon vad hon hade lärt sig på skolidrotten på gymnasiet. ”Okej Alice, vi tar sats och på tre drar jag upp dig. Ett, två, tre!” Alice skrek. Ett skrik av smärta ekade mellan klipporna innan hon landade vid Malins fötter. Nu grät hon och höll handen om sin ena arm. Adele hävde sig upp på klippan och drog efter andan.

”Alice, har du ont? Var gör det ont?” Malin höll om den gråtande flickan som hulkade mot hennes axel.

”Armen”, kved hon.

”Okej. Gör det ont på något annat ställe?”

”Tror inte det.”

”Du kan ha brutit den, men det är ingen fara. Vi får ta dig till sjukhuset så får de röntga dig.” Hon såg på Adele som fortfarande försökte hämta andan. ”Är du okej?” Adele nickade.

”Bra. Jag ringer Charlotte så får de komma och hämta oss med bilen.”

 

.

Sätta segel, del 13 av 15

Malin kände sig utmattad. Hon gick tillbaka till sitt rum och lade sig i sängen igen och halvslumrade. Klockan sju började Charlottes väckarklocka att pipa och hon började röra sig under täcket. En hand sträcktes ut och fumlade efter avstängningsknappen och ljudet upphörde. Charlotte låg stilla en stund och bara andades. Hon hade aldrig varit särskilt morgonpigg.

”God morgon”, fick hon fram efter några minuter.

”Ja, jag vet inte…” Malin suckade och hon kände hur tårarna började rinna igen. Charlotte satte sig upp och tittade oroligt på henne.

”Är du okej? Har det hänt något?” Hon hoppade ner från sin säng och kom bort till Malin och lade handen på hennes axel. ”Mallan.. vad är det?”

”Jag känner mig så dum. Hon, Adele, hon verkade så trevlig. Det var som att hon redan kände mig. Och det gjorde hon också, för hon var Sadies terapeut!”

”Oj.. Det.. Jag visste inte ens att Sadie gick i terapi.”

”Hon ville inte att någon skulle veta det.” Malin satte sig upp och torkade bort en tår från kinden.

”Men, vad har hänt mellan dig och Adele? Det känns som att jag har missat något här. Flörtar du med kvinnor utan att berätta det för mig?”

”Ha…” Malins ansikte mörknade.

”Vad är det?”

”Och du, vad gör du själv med Björn i ladan på nätterna?” Charlotte hoppade till och reste sig från sängen.

 

”Jaha..” Hon gick fram till dörren och sedan tillbaka. Sedan satte hon sig på sängen igen. ”Jag tänker lämna Calle. Det har inte varit bra mellan oss på länge. Jag hoppades väl på något vis att vi skulle hitta tillbaka till varandra igen, men vi verkar bara glida mer och mer isär. Nu när frågan om seglarlägret kom upp så kände jag bara att det skulle bli jätteskönt att få komma bort och vara ensam ett tag. Jag tänkte att jag kanske skulle kunna samla mina tankar lite då. Det här att Björn dök upp, det var helt oväntat. Men vet du, allting blev helt glasklart för mig plötsligt. Varför går jag runt och lider av att bo tillsammans med någon som inte älskar mig, när jag istället skulle kunna få en man som gör mig lycklig? Det är ju helt idiotiskt.”

”Ja.. det är klart. Jag visste inte att du och Calle var olyckliga.”

”Nej, vi har väl lyckats upprätthålla en fasad utåt, vid de få tillfällen vi gör saker tillsammans. Annars jobbar han mest. Och spelar golf. Och jag gör saker på mitt håll.”

”Det var tråkigt att höra. Och det här med Björn.. är det..?”

”Jag vet inte än. Det kanske bara är en liten sommarförälskelse, men det spelar ingen roll. Han har i alla fall fått mig att förstå vad jag vill.”

”Det är ju bra.”

”Men Adele… hon verkar lite.. mystisk, tycker du inte? Lite hemlighetsfull?”

”Jo.. Eller, jag tyckte det först, men det kanske bara var för att hon faktiskt hade hemligheter, och för att de inkluderade mig.”

”Kanske. Hon är väldigt rar med barnen. De älskar henne.”

”Hon var väldigt rar med mig med…”, började Malin och Charlotte skrattade.

”Exakt hur rar?”

”Inte så rar som Björn. Jag förstår mig inte på henne. Hon är helt fantastisk när vi pratar och hon var helt underbar när vi var ute med båten, men..” Charlotte rynkade pannan och såg ut om hon tänkte skjuta in någon fråga om vad det var för en båt, men hon hann inte innan Malin fortsatte. ”Jag vet bara inte vad jag ska tro längre. Bryr hon sig om mig på riktigt, eller är jag bara någon rolig lek för henne? Eller en psykologisk studie?”

”Säg det… Men det kanske visar sig?”

”Kanske… Jag vet bara inte om jag vill prata med henne mer. Jag känner mig bara arg. Jag hatar när människor ljuger för mig.”

.