Piggsvinet - en elak liten jävel med polisen i hälarna. Del 1 av 3

Han skrockade belåtet så att den stora magen guppade och vände sig mot sin dator igen. Det var märkligt ändå, tänkte Anja, att någon kunde vara så ful och så fet och ändå så fantastiskt nöjd med sig själv. Nästan varje dag hittade Christer något i hennes uppenbarelse som han kunde skoja om, hennes längd, hennes kläder, hennes ordval och idag: hennes nya frisyr med de svarta piggarna. Men hon kunde verkligen inte bry sig mindre om vad Christer tyckte om henne. Kontoret var hans värld, stället där han var trygg, där allting var som det alltid hade varit, ända tills hon kom och störde balansen. Lesbiska tjejer med skinnjacka och piggar i håret var förstås skrämmande, det insåg hon. De måste skojas med tills de förlorat sin farlighet. Måndagen fyra veckor tidigare var dagen då hon blev Piggsvinet. Det namnet gillade Christer, det märkte hon direkt. Det skulle få sitta i ett tag.

Hon sade aldrig någonting tillbaka när han drev med henne, bara log överseende och gick vidare genom korridoren. Vid det här laget trodde han nog att hon var ofarlig. Ett störande moment på grund av sitt utstickande utseende, men ändå en liten ofarlig tjej som inte käftade emot. Kanske hade han haft mer respekt för henne om han hade vetat hur grym hon var på datorer, men de hade aldrig arbetat på något gemensamt projekt, så det var han lyckligt ovetande om. Ett år hade hon jobbat där nu. Hon kunde allt om företagets datasystem och säkerhetslösningar och hade allt förtroende och alla behörigheter hon någonsin kunde behöva.

”Hejdå, vi ses på måndag”, ropade Pierre och försvann ut genom dörren. Hon höll upp handen i en hälsning. Den fete Christer vände sig slött om, men sade inget. Skulle han inte gå hem snart? Klockan var sex och det var fredag. Men han hade ingen familj som väntade på honom och hon hade märkt tidigare att han kände sig viktig när han jobbade över. Hon hade tänkt sig att hon skulle vara ensam när hon gjorde kuppen, men det spelade ingen roll. Han satt ju ändå alltid bara där borta vid sin dator och slötittade. Hon kunde inte minnas att han någonsin varit framme vid hennes plats. Hon öppnade sin mall och loggade in på banken med administratörsbehörigheten. Det fanns en beloppsgräns på 100 000 kronor i hennes attesträttighet, men det fanns ingen begränsning på hur många transaktioner hon kunde utföra. 97 miljoner fanns det på kontot. Precis lagom. Det skulle bara ta några minuter att hämta dem.

Något rörde sig i ögonvrån. Hon såg hur Christer reste sig och drog på sig jackan. Dålig timing. Hon förminskade fönstret med banköverföringen och öppnade upp ett Exceldokument, men han gick bara rakt förbi henne och fortsatte mot ytterdörren.
”Du får släcka när du går Piggis. Det är onödigt om elen står på hela helgen.”

Hon svarade inte. Varför skulle hon göra det när han inte ens bemödade sig om att se åt hennes håll eller önska en trevlig helg? Visste han ens vad hon hette på riktigt? Hon hejdade sig och log åt det komiska i tanken. Vad hon hette på riktigt visste han naturligtvis inte. Det var det inte någon på jobbet som gjorde. De kallade henne för Karin, eftersom det var med det namnet hon hade sökt jobb där. Inte Christer förstås, för han kallade henne Piggsvinet och trodde att hon var liten, snäll och oskyldig. Hennes närmaste kollega, Malin, kallade henne för Kakan. Malin var den enda från jobbet hon skulle sakna. Fast bara lite grann. Och inte så länge. Hon log brett. Liten - ja, snäll - nej, oskyldig - inte det minsta.

.