Laura Hardenfast och mysteriet med den försvunna ringen, Del 6

Laura släppte motvilligt Ashley med blicken och tog en klunk av sitt kaffe.
”Berätta lite om de andra som arbetar här.”
”Menar du att någon här skulle ha stulit ringen? Det är omöjligt. Alla här är hederliga människor och har dessutom stor yrkesstolthet.”
”Det är möjligt att du har rätt, men jag känner inte några här och jag måste utreda alla möjligheter.” Ashley skruvade på sig.
”Ja, det är klart. Jag ska försöka berätta, men jag vet inte vad som är väsentligt.”
”Tänk bara på mig som en av dina vänner. En nära vän som du ska berätta om dina arbetskamrater för.” Ashley log och såg med ens mer avslappnad ut.
”Okej”, sa hon och funderade. ”Först har vi Peter. Han är 52 år och har jobbat här ända från starten tillsammans med Eva. Han är mycket erfaren och ser nog sig själv som någon slags verkstadschef. Inte för att någon utnämnt honom till det, utan han tycker nog att hans erfarenhet automatiskt ger honom den rättigheten. Sen är det Maud som är 43 år och har varit här näst längst. Hon gör inte så mycket väsen av sig men hon är väldigt skicklig. Bättre än Peter skulle jag till och med säga. Arnie och Rosie är båda 32 år och har varit här kortast, bara drygt ett år. De är mycket trevliga och duktiga båda två.”
”Vad gör de utanför jobbet”, undrade Laura. ”Har de familj?”
”Peter och Rosie har familj. Är man mindre kriminell då?” Laura drog på munnen. Ashleys nervositet verkade ha släppt för nu hade hon ett okynnigt ansiktsuttryck och blicken stadigt fäst på Laura där hon satt med sitt anteckningsblock i knäet. Det började skymma ute.
”Är vi kanske klara för idag?”, undrade Ashley och tittade på klockan. ”Jag måste hem och avlösa mormor.
”I så fall är vi klara för idag”, konstaterade Laura. ”Det är nog bäst att jag skjutsar dig.”
”Vad får dig att tro att jag behöver skjuts?”
”Du kom från tunnelbanan förut och det står här på listan du gav mig att du bor på andra sidan stan.” Ashley log.
”Okej. Jag accepterar erbjudandet.”



.