Laura Hardenfast och mysteriet med den försvunna ringen, Del 1

Laura Hardenfast tittade upp från sin cola när den gängliga gestalten närmade sig. Hon visste precis vem han var för hon hade gjort en grundlig personundersökning på honom innan hon bestämde sig för att komma till mötet. Försiktighet var ett måste i hennes bransch.

Walter Munroe var en äldre man klädd i mörkgrårandig kostym med käpp och hatt. Han lät blicken glida över borden innan han fick syn på henne och styrde stegen mot hennes bord. Hon mötte hans blick och höll kvar den. Walter Munroe hade inte velat framföra sitt ärende över telefon, men Laura Hardenfast misstänkte att ärendet gällde någon av hans klienter som råkat i knipa. Walter Munroe var advokat och hans arvoden var inte i den klassen att vem som helst kunde anlita honom.

”Miss Hardenfast?” Hon reste sig och tog hans hand.
”God dag Mr Munroe. Vill ni inte slå er ner?”
”Tack.” Han drog ut en av de tunga vitmålade metallstolarna. En servitör kom fram och han beställde en kopp kaffe med mjölk. Hans blick gled över den gröna lummiga parken medan han tog upp en putsduk ur kavajfickan och började rengöra sina glasögon. Därefter granskade han människorna som satt vid de andra borden på caféet. De satt långt ifrån det bord som Laura Hardenfast hade valt i hörnet av grusplanen. Inte förrän servitören hade ställt ner hans kaffe på bordet och försvunnit iväg vände han blicken mot henne och började tala.
”Ni ska veta, Miss Hardenfast, att jag kommer till er med ett ytterst känsligt ärende.” Laura Hardenfast log för sig själv. Alla som vände sig till henne hade känsliga ärenden.
”Allt mina klienter berättar för mig är konfidentiellt, Mr Munroe”, försäkrade hon honom. Han nickade tankfullt.
”Ja. För det här ärendet kräver yttersta diskretion. Ingenting får komma ut.”
”Jag förstår.”
”Jag kanske skulle säga att det inte är jag som är er uppdragsgivare, Miss Hardenfast. Det är min klient som har bett mig att kontakta er och fråga om ni kan åta er detta uppdrag.” Laura Hardenfast log tålmodigt och älskvärt mot honom.
”Om ni berättar för mig vad uppdraget gäller så ska jag visst ge er klient ett svar på den frågan.” Han såg sig om igen.
”Kanske vi kan ta en liten promenad i parken, Miss Hardenfast?”