Laura Hardenfast och mysteriet med den försvunna ringen, Del 2

Laura Hardenfast var 175 cm lång, men bredvid Walter Munroe såg hon mycket kort ut när de gick genom skymningen mot den folktomma delen av Montgomery Park. Hennes före detta chef vid polisen hade flera gånger nämnt det okloka i att möta främmande människor på folktomma platser, men Laura Hardenfast var inte det minsta rädd för Walter Munroe. Hon var snabb, smidig, stark och tränade flera olika kampsporter. Dessutom var hon mer kvicktänkt än de flesta. En ranglig skrivbordssittare som Walter Munroe skulle inte ha haft en chans om han hade försökt ge sig på henne. De vek in på den lilla rundan genom skogen.

”Ni känner säkert till, Miss Hardenfast”, att vår prinsessa ska gifta sig i sommar?”
”Visst gör jag det, Mr Munroe.”
”Nå, nu förhåller det sig så att kungen och drottningen ville ge prinsessan en speciell present inför bröllopet.”
”Ja, de skulle skänka henne en ring, var det inte så?”
”Det stämmer. Och inte vilken ring som helst, utan en guldring som varit arvegods i kungafamiljen i generationer.”
”Jag förstår.”
”Men ringen har genom åren blivit sliten och den sten som en gång satt i ringen försvann under den tid drottningens farmor hade den i sin ägo.” Walter Munroe gjorde en paus och strök sin mustasch och Laura Hardenfast nickade för att markera att hon lyssnade. Han var sannerligen ingen snabb berättare.
”Så kungaparet vill överraska prinsessan genom att reparera ringen”, fortsatte han. ”Och inte bara det. Man beställde en stor diamant som skulle pryda ringen istället för den försvunna stenen.”
”Och nu har diamanten försvunnit?”, undrade Laura, som nu började undra om han någonsin skulle komma till poängen.
”Inte bara den, Miss Hardenfast. Hela ringen är borta. Eva Brattlings diamant- och smyckesstudio fick i uppdrag att fräscha upp ringen och fästa diamanten på den. De hade just blivit färdiga med arbetet och låst in ringen i ett kassaskåp över natten till dess att Securitas skulle hämta den nästa morgon.”
”Men då var den borta?” Walter Munroe nickade.
”Var det något mer som saknades?”
”Nej. Det är just det. Bara ringen har stulits. Inget annat. Ändå måste ringen vara extremt svårsåld.”
”Finns det några misstänkta? Någon som skulle tjäna på att ringen försvann?” Walter Munroe log med ena mungipan. Det såg nästan ut som han hånlog och Laura rynkade ögonbrynen.
”Vi har förstås funderat på det, men vi kan inte tänka oss någon. Det är ju inte som att bröllopet kommer att ställas in bara för att ringen försvunnit. Möjligtvis att det kan skjutas upp ett tag om brudparet vill vänta medan vi försöker återfinna ringen, men jag kan inte tänka mig vem som skulle tjäna på det.”
”Jag antar att ni inte har polisanmält saken?”
”Det är korrekt. Familjen ville ha det på det viset. Om saken polisanmäldes skulle informationen med all säkerhet läcka ut på några minuter det skulle bli kaos och krylla av nyfikna reportrar överallt.”
”Det är förmodligen sant. När skedde stölden, Mr Munroe?”
”I förrgår.”
”Har någon varit i studion sedan dess?”
”Nej. Jag bad personalen att inte röra något. Miss Brattling är en personlig vän till familjen och hon förstår hur känslig situationen är. Därför har hon flyttat över verksamheten till sin andra studio på andra sidan stan till dess att ni ger klartecken att personalen kan komma tillbaka. Får jag fråga, har ni stor erfarenhet av brottsplats undersökningar Miss Hardenfast? Jag vet inte vem som rekommenderade er till kungen, men han verkade väldigt säker på att ni skulle vara rätt person för jobbet. Själv måste jag erkänna att jag tycker ni verkar väldigt ung…” Laura Hardenfast log. Hon misstänkte vem som hade rekommenderat henne.
”Jag kan inte ge er någon meritlista, Mr Munroe. All information om mina klienter är hemlig. Er klient får själv välja om han vill anlita mig eller ej.” Walter Munroe mulnade.
”Men något måste ni väl kunna ge mig? Någon slags försäkran? Någon orsak till varför jag borde anlita er?” Laura Hardenfast reste sig från bordet.
”Jag kan börja genast om ni bestämmer er för att anlita mig. Annars är allt ni sagt till mig hittills konfidentiellt. Adjö Mr Munroe. Ni har mitt nummer.”