Bluebird av Erika Bernalt

Idag har vi läst en bok som är väldigt annorlunda på många sätt. Den är egentligen så annorlunda att vi gått runt och funderat på vad det är vi egentligen läst och vad författaren ville säga oss. Vad var det egentligen som hände Bluebird? Blev hon galen? Var allting en dröm? Var det en samhällskritik som slog i två riktningar? Men det är nog bäst att vi tar det här från början.

Bluebird bor på en ö som är avskuren från resten av samhället. Alla de andra öborna trivs väldigt bra. De odlar, ägnar sig åt hantverk, springer runt i virkade underbyxor och har sex till höger och vänster. Men Bluebird trivs inte på ön och speciellt inte med allt sexet som alla har utom hon. Tanken på sex gör henne illamående och hon avvisar alla inviter från sin granne, som hon egentligen tycker om. I stället drömmer hon om Staden, där människor tydligen har trendiga kläder och viktiga papper i portfölj. Där har de nog inte sex jämt, för de har viktigare saker för sig. I Staden, där skulle hon passa in.

Bluebird rymmer från ön och tar sig i en båt in till Staden. Redan från början får läsaren se huvudpersonens bortförklaringar när saker inte fungerar så som hen tänkt sig, men hen har ju tänkt så länge att Staden ska vara räddningen, så det nya livet MÅSTE ju fungera, vad skulle hen annars ta sig till?

Något som är speciellt med boken, förutom den uppdiktade miljön och den drömska handlingen är att den är skriven i du-form. I början oroade vi oss lite för detta, att det kanske skulle bli konstigt, men det fungerar faktiskt väldigt bra.

Anledningen till att vi fått den här boken skickad till oss är att någon tycker att den har ett lesbiskt innehåll. Det kan man kanske säga att den har, om man tolkar det som att Bluebird är en kvinna och att Chefen i staden, som utnyttjar huvudpersonen sexuellt, också är en kvinna. Men egentligen spelar det inte så stor roll. Oavsett hur man väljer att se på det är det här inte någon lesbisk kärlekshistoria. Det finns mycket sex i boken, både heterosex och lesbiskt sex, men för huvudpersonen är sex något äckligt, något som hon först undviker och sedan tvingas till för att kunna fortsätta leva i sin illusion, att Staden och Chefen är hennes räddning.

När vi till slut stänger pärmarna och lägger bort boken är tankarna många. Både ö-livet och stadslivet framställdes negativt, eller åtminstone kunde huvudpersonen inte njuta av någotdera. Kanske var båda för extrema, och hon hade trivts bäst i något mellanläge. Sex är för huvudpersonen något fult och läskigt och kärleken släpps aldrig in, fastän det faktiskt finns några människor som bryr sig om Bluebird. Ville författaren säga oss något särskilt med det här? Kanske var det ett sätt att peka ut vad som är viktigt i livet och vad som bara är på låtsas? Att extremer sällan är bra? Kanske att man inte ska låta sig luras av att det som redan finns är det rätta, utan söka sin egen väg? Eller bara att samhället är hårt mot den som inte passar in? Svaret sitter nog bara Erika Bernalt på, men hennes bok sätter helt klart igång många tankar hos läsaren!

.