Under ditt finger av Kristina Aamand

"Under ditt finger" är titeln på den här ungdomsboken av dansk-persiska Kristina Aamand. Man skulle kunna tro att det anspelade på något sexuellt, men istället handlar det om ett arabiskt talesätt. Man ska uppföra sig ordentligt. Annars kommer folk att peka finger åt dig.

Boken handlar om 17-åriga muslimska Sheherazade som bor med sin mamma och pappa i en förort till Köpenhamn. Pappan ligger på sjukhus och vårdas för sitt dåliga hjärta, men han lider också av posttraumatisk stress efter att familjen flytt från kriget.

Det är på sjukhuset, vid kaffeautomaten, som Sheherazade träffar Thea. De blir först vänner, men deras vänskap utvecklas snart till kärlek. När Sheherazades mamma får veta får hon panik. Hur ska pappan reagera? Sheherazade drar sig för att berätta för honom.

Det är ett viktigt ämne som tas upp i boken, men vissa saker blir nästan lite väl förenklade och känns lite småfåniga. Klasskamraterna och läraren till exempel, agerar nästan parodiskt ibland och det känns inte verkligt. Som ungdomsbok skulle den här berättelsen också kunna fungera med ett lite mer avancerat språk. Vissa händelser i boken är ändå så pass obehagliga att de kräver en äldre läsare, så det finns ingen anledning att hålla språket och vissa andra händelser på en så pass enkel eller barnslig nivå.

Sammanfattningsvis: En viktig berättelse som hade kunnat lyfta lite mer i språket och i vissa passager.

Om allt vore annorlunda av Sanna Mac Donald

"Om allt vore annorlunda" är en bok där tre berättelser löper parallellt. Två är i nutid (2017) och en utspelar sig 1937. Som titeln antyder önskar människorna i berättelserna att saker i deras liv vore annorlunda.

En av huvudpersonerna heter Rune, och han växer upp på ett barnhem. Dit kommer också Evert, och kärlek uppstår, men på trettiotalet är det förstås inte tillåtet att bli kär i en annan kille. Det är historien om Rune och Evert som är den mest engagerande, tycker vi. Vi får också följa Douglas, som sitter på ett ålderdomshem på Öland och längtar efter att få komma hem till sin blå villa vid havet. Och så är det Anna, som är gift med Mattias, men har en affär med Tove.

Det är något som fattas i den här berättelsen, för vi känner inte så mycket med karaktärerna. Mest känner vi för Rune och Evert, som ändå är lite sympatiska, och när de för första gången vågar närma sig varandra och visa sina känslor, då bryr vi oss faktiskt lite om dem. När den scenen är över tappar vi dock intresset igen.

Det händer för lite och historien har inte det där drivet framåt. Vi får inte lära känna karaktärerna så väl att vi får någon förståelse för deras känslor och sympati för deras handlingar. Värst är det med karaktären Anna, som är egoistisk och behandlar alla omkring sig som skit, utan att vi förstår varför. Ändå är både Mattias och Tove kära i henne. Det är väldigt oklart varför. Kanske har hon goda sidor som vi aldrig får se.

Karaktären Douglas är rätt tråkig/hemlighetsfull. När han stöter på Anna i slutet av boken berättar han dock plötsligt allt för henne. Vi vet inte varför. Det känns inte som att hon är värd något förtroende, och han känner henne knappt.

Det hade egentligen varit roligare om boken bara hade handlat om Rune och Evert, men fördjupat sig mer i deras relation, för det känns som att det hade kunnat bli mycket mer av den berättelsen.

Rosenregimen

”We come together cause opposites attract” sjöng Paula Abdul 1988. Boken Rosenregimen av Elin Bengtsson handlar om just det, men också om alla problem som uppstår när två personer är väldigt olika, men ändå dras till varandra.

Niko och Emmy träffas på en buss och dras genast till varandra. Snart vill Emmy flytta ihop, ha ett riktigt förhållande med gemensamma kvällsplaner och matlådor. Men Niko har aldrig haft en sådant förhållande och är van vid att kunna göra det hon vill, när hon vill, och med vem hon vill. Snart märker hon att alla hennes spontana äventyr sårar Emmy, som blir alltmer kontrollerande, och själv känner hon sig allt mer instängd och deprimerad.

Läsaren inser redan i början av boken att Emmy och Niko inte borde vara ihop. Men de är ju så passionerat förälskade i varandra! Hur ska de kunna vända ryggen till något sådant?

Elin Bengtsson är duktig på att sätta ord på känslor. Som läsare förstår man hur man mycket väl hur huvudpersonen Niko känner, även om man själv inte är lika gränslös som hon. Det är också rätt ovanligt att läsa en bok där man som lesbisk läsare hoppas att de två tjejerna ska göra slut(!)

Elin Bengtsson har skrivit en läsvärd bok om hur kärleken kan öppna nya dörrar i ens värld, samtidigt som andra dörrar stängs. Hur långt ska man gå i att göra våld på sig själv, för att anpassa sig till någon man älskar? Säkert kan många känna igen sig i det, hur det är att bli kär i någon som är helt fantastisk på många sätt, men ändå inte helt rätt för en, och det som till en början verkar vara en småsak kan med tiden växa sig väldigt stort och bli väldigt fel.
.

Chelsea girls av Eileen Myles

Eileen Myles roman ”Chelsea girls” skildrar hennes katolska uppväxt och livet som ung poet och öppet lesbisk. När boken först kom ut på 90-talet väckte den ingen större uppståndelse,men i år, när Eileen Myles fyller 70 år har hon hunnit bli en hyllad författare och poet. I år (2019) kom boken ut på svenska, översatt av poeten Helena Eriksson. Vi läste, eller försökte läsa, den.

Först ska man kanske säga att Chelsea girls inte är uppbyggd som en vanlig roman. Det finns ingen dramaturgisk kurva, ingen röd tråd. Istället är det en samling texter, ej i kronologisk ordning, där författaren berättar om sina livsminnen. Det handlar bland annat om hennes katolska uppfostran, livet med en alkoholiserad far, hennes ungdomstid, kampen som överlevnad som poet och öppet lesbisk i sjuttio- och åttiotalets New York. Det är alkohol, droger och sex och en mängd olika människor som fladdrar förbi.

Eileen Myles ville egentligen göra en independent film, men som hon själv beskriver det var hon och hennes flickvän alltför röriga och alltför fattiga för att få till det. Istället började Eileen skriva ner deras liv som om det vore en film. Kanske är det orsaken till att människors utseenden, kläder och liknande beskrivs ingående, medan huvudpersonens känslor och tankar om dem hon träffar knappt framkommer alls.

Att läsa Chelsea girls är som att läsa någons dagbok, eller kanske snarare som att sitta och lyssna på en full person som berättar om sina minnen, men glömmer bort att den som lyssnar inte vet allt och inte förstår alla referenser som aldrig förklaras. Det GÅR inte att förstå allt som författaren berättar när man läser Chelsea girls. Förmodligen är det enda rätta att bara ge upp och flyta med. Den som orkar läsa hela boken kan ändå få se att delarna tillsammans bildar något som i alla fall liknar en helhet.

Denna bok passar: Den som söker en utmaning och är okej med att inte förstå allt. Den som vill ha ett tidsdokument. Den som vill få läsa om något så ovanligt som en kvinna som dricker för mycket och gör konstiga saker.

Trädhjärta av Gabi Frödén

Trädhjärta handlar om Karin, som bor hos sin mamma, eftersom pappan har lämnat familjen för att vara med träden. Det här med träden introduceras redan i bokens början. Vi förstår att Karin, precis som den frånvarande pappa, känner en stark samhörighet med träden. Pappan har också skrivit en bok, som handlar om trädandar. Är det något som finns, eller är träden bara något som huvudpersonen vänder sig till som en tillflyktsort i en knepig värld? Det undrar vi boken igenom, och svaret får vi först på slutet.

Boken utspelar sig på 70-talet och handlar allra mest om relationen mellan de två flickorna Karin och Anja. Anja är den nya tjejen som börjar i Karins klass och Karin tycker att hon är självlysande. Hemma hos Anja är det strängt religiöst och föräldrarna har strikta regler för när Anja ska komma hem, och vem hon får umgås med. Hemma hos Karin är det inte någon som tror på Gud och det är oftast föräldrafritt, eftersom mamman, som är journalist, är borta mycket.

Karin ritar träd överallt och hon tycker om att Anjas ärrade hud på underarmarna känns som bark under fingertopparna. Som läsare undrar vi över Anja, som vi bara får se genom huvudpersonens ögon. Är Anja kär i Karin, men rädd för sina religiösa föräldrar? Är det därför hon inte riktigt vågar ge sig hän och inleda en relation? Eller vill Anja bara vara Karins vän? Karins känslor är så starka att hon till och med anmäler sig till ett kristet sommarläger för att få vara nära Anja.

Det är inte den bästa boken vi läst, men heller inte den sämsta. Som läsare vet man inte hur det ska sluta. Är Karins kärlek besvarad? Och vad innebär hennes märkliga samhörighet med träden? Boken är lite speciell, just för att man inte vet om den är övernaturlig eller inte, och vi vill veta upplösningen på mysteriet. Samtidigt känner vi inte jättemycket för de två karaktärerna Karin och Anja. De är inte varma eller hjärtliga, utan snarare lite kalla och melankoliska och tar sig fram i en tuff värld tillsammans. Den som söker feelgood eller en vacker kärlekshistoria får leta rätt på något annat att läsa!

.

Cold Case: Försvunnen av Tina Frennstedt

Morgonen efter att orkanen Rut dragit in över Skåne hittas en kvinna mördad utanför en badhytt i Höllviken. Snart sker ännu en attack och tillvägagångssättet pekar mot en dansk serievåldtäktsman och mördare, kallad Valbymannen, som härjade i Köpenhamn några år tidigare. Så inleds boken Cold case: Försvunnen, som är skriven av kriminalreportern Tina Frennstedt. Boken är den första i en planerad serie med lesbiska kriminalinspektören Tess Hjalmarsson i huvudrollen.

Vissa deckare fokuserar mer på relationerna mellan karaktärerna, andra mer på själva polisutredningen. Den här boken är av den senare sorten. Böckerna vi recenserar på Fem flator ska ha ett lesbiskt innehåll, och det har även denna bok. Dock får detta inte ta särskilt stor plats i historien.

Huvudpersonen i boken, kriminalinspektör Tess Hjalmarsson, har blivit lämnad av sin flickvän Angela, och för att inte känna sig alltför ensam har hon inlett en relation med Eleni, en svartsjuk kvinna som hon inte har något gemensamt med. Detta får vi dock bara se i utkanten av berättelsen, och allra mest i form av att det ibland kommer sms från Eleni.

Främst handlar boken om utredningen av Cold Case-fallet med den försvunna Annika, och även om pågående mord och våldtäkter som utförs av Valbymannen. De båda fallen visar sig nämligen hänga ihop. Det kan nog sägas att boken på sina ställen är lite läskig, och kanske inte något för den som inte gillar att läsa om hur kvinnor våldtas och mördas.

Vi tyckte att det här var en helt okej deckare, men vi hade gärna fått lära känna huvudpersonen lite bättre. Efter att ha läst hela boken förstår vi fortfarande inte riktigt vem hon är och varför hon agerar som hon gör. Det känns som att vi ser henne väldigt mycket utifrån, något som i och för sig är rätt vanligt i deckare. Det hade också varit roligt att få veta mer om vad huvudpersonen tycker och tänker om de övriga personerna i boken, om Angela, om kollegorna på polisstationen, om föräldrarna osv. Vi får inte veta så mycket om deras utseenden, beteenden och egenheter heller. Det mesta av boken är dialog och skeenden som för handlingen framåt.

På plussidan får man ge boken att den är spännande, att handlingen går lätt att följa med i, och att det mesta känns verklighetstroget. Förmodligen beror det även mycket på att händelserna är baserade på verkliga fall. Själva upplösningen kändes dock inte helt tillfredsställande. Inte på det sättet att det var fel mördare eller att man inte fick veta vem det var eller så, nejdå, men det hade varit intressant att få veta lite mer om mördarens motiv.

Sammanfattningsvis: Det här är en bok för någon som gillar deckare som fokuserar mycket på fallet, och mindre på relationerna mellan människor. Om man vill läsa en deckare med mer fokus på relationer och med mer lesbiskt innehåll: välj Mörkrets gärning (Trick of the dark) av Val Mc Dermid.

Skuggan och skolsabotören av Lotta Sundin

Nej, det kryllar inte direkt av lesbiska hjältar i litteraturen, och speciellt inte i kategorin 9-12 år. Tur att Skuggan finns! Det här är den tredje boken i serien om den hemliga hjälten Skuggan, eller Tuva, som hon egentligen heter. (Vi tycker i och för sig att böckerna fungerar att läsa även för äldre ungdomar, och till och med vuxna, om man är sugen på något lesbiskt, lättläst och spännande!)

I den första boken, "Vem är Skuggan?", fick vi lära känna Tuva, hennes knasiga uppfinnarmamma, och förstås Julia - den nya tjejen i klassen - som Tuva blir väldigt nyfiken på. Till Tuvas förvåning verkar Julia intressera sig för henne också, fastän hon själv tycker att hon är väldigt fel och konstig. I den andra boken, "Skuggan och pojken som försvann" försvinner Tuvas kompis Albin, och medan Tuva och Julia försöker hitta honom får de veta mer och mer om hans trassliga familjesituation.

I den tredje boken knyts allting ihop. Det är när Albins bror kommer tillbaka till Granköping som märkliga saker börjar hända. Någon börjar sabotera på skolan och Tuva hör hur ett stökigt grabbgäng talar om att hämnas på Skuggan. På vems sida står Albin om han måste välja mellan sin bror och sina vänner? Och varför blir Julia plötsligt så sur när det lesbiska skateboardproffset Lindsay Evans kommer till stan och börjar prata med Tuva?

Den tredje boken är, precis som de tidigare, varm och hjärtlig medan den lyfter problem som ensamhet och utsatthet, och det är också spännande att få läsa sig fram till vem skolsabotören egentligen är.

Mer om boken kan du läsa här.

.

Sen tar vi Berlin av Moa Lina Croall

Lou flyttar till Malmö och har stora planer för sitt band, men de andra bandmedlemmarna verkar mest ägna sig åt en massa annat när de har kommit till storstan, och Lou mår bara sämre och sämre. Till slut får hon nog, hämtar upp bästisen Julia, och så drar de till Berlin. Där har Julia någon gång bott i ett ockuperat kvinnohus, så de tänker att de kan bo där igen. Och det får de, visar det sig när de kommer fram. Där har vi själva miljön på plats. Nu kan berättelsen börja.

Det är i kvinnohuset som Lou träffar Sarah, och det blir direkt sådär magiskt och elektriskt mellan dem. Men Sarah är upptagen visar det sig, och hon mår också väldigt dåligt, över något hemligt som har hänt. Men de fortsätter att laga linssoppa och gå på spelningar och fester medan de sakta närmar sig varandra.

"Sen tar vi Berlin" är en relationsroman, och i centrum står relationen mellan Lou och Sarah, men också mellan Lou och bästisen Julia, och mellan Lou och hennes lillasyster Sofia, som hon först skriver brev till, och som sedan kommer på besök. Men allra mest verkar det handla om hur Lou mår, vad som får henne att må bra och vad som får henne att må dåligt. Hon försöker lista ut hur hon själv fungerar, för hon mår oftast dåligt, och dricker mycket öl. Men sedan har hon ju musiken, och kanske är det den, och Sarahs kärlek som kan rädda henne?

Författaren själv har sagt att hon har skrivit denna bok för ungdomar, för att hon vill visa att det där man ofta tycker om sig själv när man är ung, självhatet, inte är en objektiv sanning, och att andra ofta ser en på ett helt annat sätt.

"Sen tar vi Berlin" är en välskriven bok, men den är rätt deppig, och vi tyckte att huvudpersonen var lite svår att komma nära. Eftersom vi inte känner så mycket för henne bryr vi oss liksom inte lika mycket om hur det går för henne. Boken tar sig dock lite när vi läst ungefär hälften, och i bokens andra halva är det ändå lite spännande att få se vad som egentligen har hänt med Sarah, och om de kommer kunna få varandra.
.

Vajlett och Rut av Karin Alfredsson

Det här var minsann en riktigt fin bok! Det är en historia som utspelar sig i Västerbottens inland i mitten på förra seklet. Där möter vi lärarinnan Vajlett, som är döpt efter en filmkaraktär (Violet) som hennes mor såg på bio när värkarna startade. Valjett anländer till den lilla byn Granträskåsen, där nästan alla byns invånare följer bibelorden slaviskt. Valjett bemöts med stor skepsis när det framkommer att hon inte går i kyrkan, och dessutom kommer med en massa märkliga påfund, som att pojkarna ska ha syslöjd och att eleverna ska sätta upp en teaterpjäs.

Skvallret löper snabbt i Granträskåsen, inte bara om Valjett, utan om alla som har gjort bort sig eller klivit utanför normen. Skvallret går också om den nya postfröken, Rut Westin, som har kort hår!

Som läsare väntar vi bara på att Vajlett och Rut äntligen ska få träffas! Men det tar tid. Väldigt lång tid faktiskt. Egentligen är den här boken lite mer som verkligheten är, än som en bok vanligtvis är uppbyggd. För i verkligheten kan du se någon på håll, lägga märke till att hon flyttar in i kvarteret, och kanske höra hur någon annan pratar om henne, men det kan ta tid innan ni träffas. Men sedan en dag så råkas era vägar och det är då ni upptäcker att... "Oj! Vad fantastisk hon var den där nya postfröken. Hon väcker känslor i mig som församlingen i Granträskåsen nog inte alls skulle uppskatta." För det är så Vajlett känner. Att vara lesbisk på den här tiden var tillräckligt svårt i en stad, men att vara det i en liten religiös by där skvallret alltid löper är ännu värre.

I efterordet säger Karin Alfredsson att Vajlett och Rut inte finns på riktigt, men att de hade kunnat finnas, och att de nog då hade mötts av ungefär den miljö som finns i boken. Författaren har gjort noggrann research, och det märks. Hela byn och dess invånare känns väldigt verkliga. Vi får också veta väldigt mycket om dem och hur de lever, genom lärarinnan Vajletts ögon.

Kärlekshistorien i boken är fin, men vi hade gärna sett att den hade fått lite mer plats. Kanske att den hade kunnat få börja lite tidigare ändå. Istället händer nästan allting precis i slutet av boken. Men det är en mycket välskriven bok, och som läsare dras man in i miljön och umgås med alla karaktärer i byn som känns väldigt verkliga. Den här boken rekommenderar vi verkligen!

Flickvänsmaterial av Yrsa Walldén

Flickvänsmaterial är Yrsa Walldéns andra ungdomsbok. Tidigare har vi kunnat läsa Allt jag inte sa (se tidigare recension) som också den har en lesbisk huvudperson.

I Flickvänsmaterial får vi möta Roxy och hennes kompis Eva som just har tagit studenten. Roxy är väldigt osäker och förvirrad och som läsare har vi lite svårt att engagera oss i en person som inte vill något alls. Istället är det kompisen Eva som styr, och bestämmer att Roxy ska dejta en massa killar under sommaren, killar som Eva har valt ut på Tinder. Det känns mest plågsamt att se hur Roxy försöker bete sig så som hon tror att de olika killarna på dejterna vill att hon ska vara, men hon blir förstås genomskådad ändå.

Boken blir mer intressant när kärleken dyker upp i form av granntjejen Mia, och Roxy försöker lära känna henne och impa på henne. Mia är den mest intressanta karaktären i boken, men det är egentligen inte någon av karaktärerna i boken som vi verkligen får lära känna på djupet. Roxy fladdrar runt och ljuger för Mia om att hon röker, är vegetarian och kan åka longboard, och för Eva vill hon inte berätta att hon träffat Mia. Varför hon ljuger är oklart. Det känns som att hon gör det helt i onödan, som att det inte finns någon story i boken, så att Roxy måste skapa problem genom att krångla till saker i onödan. Efter ett tag funderar vi över vad Mia egentligen ser i Roxy. Kan hon inte hitta någon som faktiskt talar sanning och har en personlighet istället?

Många som har läst den här boken tycker att den är "rapp och rolig", och det finns absolut ställen där vi skrattar till, men på det stora hela tycker vi tyvärr att historien är rätt platt, och att vi inte får komma tillräckligt nära karaktärerna för att kunna engagera oss i dem.