Tipping the velvet

Planeten Orgasmus i Klitorisgalaxen

Har du någon gång funderat över hur världen skulle se ut om det bara fanns kvinnor i den? Ska man vara helt krass så skulle det förstås betyda att jordens befolkning skulle dö ut, men om vi nu gör ett tankeexperiment istället:

Planeten Orgasmus i Klitorisgalaxen bebos av enbart kvinnor. Planeten ser exakt likadan ut som Tellus (även kallad jorden) med den enda skillnaden att alla kvinnorna är lesbiska och kan få barn med varandra. Det är förutsättningarna. Nu undrar vi: Hur skulle den här planeten se ut? På vilket sätt skulle den vara annorlunda än vår planet idag och varför?

Skicka in ditt förslag till Fem Flator! Maila/kommentera eller klottra på Qruiser. Vi publicerar sedan alla förslag på bloggen, helt anonymt (så skriv precis vilka galna saker du vill!). Skorpan har ännu inte bestämt sig om förslagen kommer att presenteras i listform eller i form av en novell. Det beror helt på hur era förslag ser ut!

Fem flator på Qruiser

Nu finns Fem Flator på Qruiser! Fast Andie hävdar bestämt att det finns fler flator än så.

Det ser ut som bara hårstrån

Det ser ut som bara hårstrån på min hud
Men det finns mer
Ett varmt magnetiskt fält täcker mig
Sårbart
Försvagande
Törstigt

Att falla för Amanda: Sista delen

Jag gick inte in på Amandas rum den veckan heller. Jag visste inte vad jag skulle säga till henne längre och dessutom blev jag bara så attraherad av henne varje gång jag såg henne att jag säkert inte skulle kunna stå emot henne även om hon fortfarande var lika förvirrad och lika mycket ihop med sin pojkvän. Jag kände att hon tittade på mig när hon gick förbi mitt rum och när jag gick i korridoren.

Det blev många rundor i korridoren den veckan för försäkringsbolaget skulle ha en monter på en mässa och jag fick i uppdrag att ordna allt . Jag brukade inte vara med på mässor men Natalie var sjuk och jag hade lovat att hoppa in för henne. Det var mycket som skulle packas och jag stannade kvar på jobbet kvällen innan mässan för att se till att allt var klart att lasta in i bilen nästa dag. Vi skulle ha med oss en massa uppfällbara skyltar, bord, planscher och foldrar och jag fick också nyckeln till vårt marknadsföringsförråd för att hämta reklamgrejor som vi kunde ge bort till besökarna. Jag hade hittat några askar med pennor, nyckelringar och kolor som jag hade ställt ut i korridoren innan jag letade vidare. Det var då jag hörde hennes röst bakom mig.
”Hej”, sa hon. Jag ryckte till när jag såg henne i dörröppningen.
”Hej”, sa jag. Hon steg in i förrådet och stängde dörren.
”Jag klarar inte det här längre”, sa hon och kom fram till mig.
”Amanda…”, började jag, men hon lade sina armar om min midja och kysste mig och hela min kropp ville ha henne.
”Jag måste ha dig”, sa hon. ”Snälla. Kan vi inte gå hem till dig?” Kanske borde jag ha sagt nej, men jag klarade det inte. Jag ville bara få ha henne nära mig. Vi gick hem till mig och vi älskade i min säng. Vi sov knappt någonting för vi kunde inte sluta ta på varandra, men nästa dag kände jag mig ändå mer fylld av energi än på väldigt länge. Amanda och jag åt frukost tillsammans och gick till jobbet tillsammans och hon hade lånat både ett par trosor och en tröja av mig. Jag var tvungen att åka iväg till mässan direkt men det kändes mysigt att veta att Amanda gick runt på kontoret i mina kläder.

När jag kom tillbaka till kontoret klockan sex hade alla andra redan gått hem för det var fredag och ingen ville stanna länge då. Amanda var inte heller kvar och jag kunde inte hjälpa att jag kände mig lite besviken. På vägen hem började jag fundera. Vad hade jag egentligen gjort? Jag hade gått emot alla mina principer och haft sex med en tjej som har pojkvän. Efter det hade jag givit henne mina kläder och sedan hade hon gått hem till pojkvännen i dem och i låtsats som om ingenting hänt. Hon hade heller inte lovat mig något, så jag kunde inte ens säga att hon svikit mig. Hur dum fick man bli?

När jag gick hem och lade mig den kvällen kände jag mig eländigare än någonsin. Det irriterade mig att jag skulle behöva sova i den sängen där Amanda och jag älskat natten innan. Jag ville inte tänka på henne men ändå fanns hon i mitt huvud hela tiden. Jag tittade på min mobil: Inga meddelanden och inga missade samtal. Hon vågade väl inte skicka några sms till mig hemifrån pojkvännen. Men det kanske var lika bra det. Hon skulle inte få utnyttja mig mer. Med det beslutet somnade jag och jag vaknade inte förrän klockan elva på lördagmorgonen av att något plingade. Det ringde visst på dörren. Jag tassade yrvaket ut i hallen och tittade ut genom titthålet. Det såg ut som att Amanda stod utanför. Jag försökte snabbt rätta till mitt rufsiga hår och gnugga sömnen ur ögonen. När jag öppnade stod hon där med två stora väskor.
”Hej”, sa hon, lite förläget leende. ”Förlåt att jag väcker dig, men det verkar som att jag inte har någonstans att bo längre. Har du kanske plats för mig ett tag?”

Att falla för Amanda: Del V

Jag gick inte in på Amandas rum mer efter det. Tre veckor gick och vi såg bara varandra på håll och undvek att se på varandra under möten. En kväll när jag satt sent och jobbade över fick jag ett mail av Amanda: ”Kan du komma till mitt rum en stund”, var det enda som stod.
Jag förstod inte vad hon ville, men jag gick i alla fall dit och knackade på.

”Hej, kom in”, sa Amanda som satt i sin stol framför datorn. Jag gick in, men satte mig inte i besöksstolen där jag alltid brukade sitta när vi pratade utan stod kvar, lutad mot väggen innanför dörren. Amanda tittade på mig. Sedan tittade hon ner igen. Och sedan tittade hon på mig igen. Hon bet sig i läppen.
”Förlåt”, sa hon. Jag svarade inte. Hon svalde. ”Jag känner mig rätt förvirrad just nu. Jag vet inte vad som är rätt och vad jag borde göra. Jag borde inte ha dragit in dig i min röra. Jag hade bara lite svårt att låta bli dig. Jag tror aldrig jag har känt mig så dragen till en annan människa förut.” Jag kunde inte låta bli att le lite.
”Amanda, jag föll för dig redan första gången jag såg dig”, sa jag. ”Och jag tycker bara mer och mer om dig varje dag.” Hon log kort men såg samtidigt plågad ut. Hon reste sig och kom fram till mig och tog min hand..
”Du är så…”, började hon, men hon verkade komma av sig. Hennes tumme smekte min handrygg sådär igen, som den hade gjort förra gången. Hon såg på mig och stod så nära mig nu att jag kände mig alldeles knäsvag. Jag vet inte vad hon hade tänkt säga eller göra egentligen, men nu kände jag hennes händer om min midja och vi kysstes igen, ännu hetare än förra gången. Den här gången slutade hon inte. Hon kysste mig som om hon också väntat hela sitt liv på den här kyssen och hennes händer smekte min rygg och min rumpa. Sedan slutade hon kyssa mig och lade försiktigt en hand på mitt ena bröst. Hon såg lite generad ut.
”Jag har drömt om att ha dina bröst i mina händer”, sa hon. ”Jag har aldrig haft en annan kvinnas bröst i mina händer förut. Men det känns bra.” Jag kände mig mer upphetsad än någonsin. Helst ville jag bara ta med mig Amanda hem, dra av hennes kläder och älska med henne hela natten. Men det gick ju inte, för hon skulle förstås hem till sin pojkvän. Det var då jag vaknade till och insåg vad jag höll på med. Jag släppte henne och tog ett steg tillbaka.
”Amanda, vad vill du mig? Jag vill inte bli älskarinna till en tjej med pojkvän.” Hon såg med ens sorgsen ut igen.
”Jag.. vet inte… jag måste få tänka lite.”
”Älskar du honom”, undrade jag. Hon vred på sig.
”Älskar är ett stort ord”, sa Amanda. ”Men jag tycker jättemycket om honom. Han är en bra kille. Snäll. Och han skulle säkert bli en bra pappa en dag.” Jag rynkade pannan.
”Vet han om att du inte älskar honom”, undrade jag.
”Alltså.. vi är inte… han är inte alls som du. Han är mer praktisk och pratar inte så mycket om känslor. Jag har väl egentligen heller aldrig varit så mycket… eller.. Det är klart att jag har tänkt på det ibland, hur det skulle vara att känna kärlek som är så stark och passionerad, men samtidigt vet jag att jag har det rätt bra och.. jag har egentligen aldrig trott det skulle kunna bli annorlunda. Förrän jag träffade dig. Du har vänt upp och ner på mig totalt. Det är till och med lite läskigt för jag känner inte igen mig själv. Jag visste inte att jag kunde känna så starkt” Hon tittade på mig igen. ”Låter det konstigt? Förstår du vad jag menar?”
”Jag tror det”, sa jag. Sedan gick jag ut från Amandas kontor och hem till min lägenhet där katten Poco Loco väntade på mig. Poco och jag satte oss i soffan och jag strök hennes päls medan jag berättade för henne om Amanda. ”Vad tycker du Poco? Vad ska jag göra”, undrade jag. Men Poco sträckte bara ut sig och ville bli kliad på magen och kom inte med några vettiga råd alls.

Att falla för Amanda: Del IV

Sedan dansade vi, i flera timmar. Där fanns ett liveband som spelade ny dansmusik blandat med gamla dängor och tjejen i bandet sjöng otroligt bra. Jag njöt av musiken och av att få dansa och allra mest av att se Amanda röra sig till musiken. Ibland tog vi en paus och drack lite mer champagne eller ett glas av den goda bålen med hallon i. Jag kände att jag bara ville vara kvar där och aldrig gå hem. Äntligen fanns det en plats och en tid där jag bara kunde njuta och ha roligt med Amanda och inte behöva tänka på någonting annat. Runt omkring oss började folk droppa av, men Amanda och jag var fulla av energi, glädje, musik och hallonbål. Det var riktigt varmt i salen nu och jag fläktade ansiktet med handen.
”Ska vi gå ut på terrassen och hämta lite luft”, undrade Amanda. Jag nickade och hon tog min hand och ledde mig genom människorna bort till en av glasdörrarna till terrassen.
”Får man verkligen öppna dem tror du”, undrade jag. ”Det är ingen annan därute.”
”Jag provar”, sa Amanda och tog tag i handtaget och vred runt det. Dörren gled upp och vi smög fnittrande ut. Det var kallt ute men vi var så varma av dansandet att det bara kändes skönt. Vi satte oss tätt ihop på en bänk precis vid räcket och tittade ut på stjärnorna och natten.
”Jag har haft så himla kul idag”, sa Amanda. ”Jag minns inte ens när jag hade så kul sist.”
”Jag med”, sa jag. Sedan kunde jag inte låta bli att stryka hennes arm. Hon ryckte först till, men sedan tog hon min hand i sin. Hon såg lite bekymrad ut men hon smekte min handrygg med sin tumme.
”Jag vet inte vad jag ska göra”, sa hon.
”Vad menar du?” Hon suckade.
”Det här.. med dig.. Jag vet inte vad du gör med mig.” Hon svalde och tittade ner i knäet. Jag kunde inte hålla mig längre. Jag lade min hand på hennes kind och vände hennes huvud mot mig. Hon såg på mig och jag visste att hon ville att jag skulle kyssa henne. Försiktigt mötte jag hennes läppar och kände hur hon besvarade min kyss. När jag lekte med hennes tunga var det som att alla mina drömmar gick i uppfyllelse. Nästan ett helt år hade jag velat kyssa henne och nu var jag äntligen där, i en lång fin kyss som jag ville aldrig skulle sluta. Men det gjorde den. Hon ryckte till och tittade på mig, hon andades häftigt och jag såg att hon var lika upphetsad som jag, men hon skakade på huvudet.
”Jag kan inte”, sa hon och sedan reste hon sig och gick. Jag satt kvar på bänken några minuter till. Sedan kände jag att jag frös och jag gick in igen för att hämta min kappa och gå hem.

Att falla för Amanda: Del III

Sedan blev det höst och vi dränktes i jobb igen, men jag tittade ändå in på Amandas rum nästan varje dag. Att få prata med henne bara några minuter gjorde mig direkt på bättre humör. Hon lyste alltid upp när jag kom in och de där minutrarna blev ofta några fler än jag tänkt eftersom hon nästan alltid slängde iväg en ny fråga just när jag skulle gå så att jag blev kvar en stund till.

Vi sågs aldrig utanför jobbet. Jag kan inte säga exakt varför, men vi kände bara på oss båda två att det var så det måste vara så vi föreslog aldrig att vi skulle ses. På fredagarna frågade hon alltid vad jag skulle göra i helgen och jag berättade. Jag gjorde alltid mycket mer än hon, men så var jag ju singel, medan hon hade en pojkvän att umgås med.

När det närmade sig jul ordnade jobbet fest som all personal på alla våningar i försäkringsbolagets stora hus var inbjuden till. Vi skulle vara på en fin festvåning som serverade lyxig mat och sedan skulle det bli dans. Tyvärr visade det sig att det var bordsplacering till middagen och jag hamnade hos två feta herrar som jag inte kunde hitta något gemensamt med hur mycket jag än försökte. De två timmarna jag satt där kändes som en evighet. Efter maten satte musiken igång och folk började resa sig från borden. Herrarna satt och diskuterade jobb och jag ursäktade mig och gick iväg för att försöka hitta några jag kände.

Jag kände igen henne på långt håll där hon satt med Natalie vid ett bord där de flesta redan hade rest sig och försvunnit ut på dansgolvet. Hon var otroligt vacker. Jag hade aldrig sett henne sådan, i en smal stilren klänning och med dinglande örhängen och perfekt och lagom sminkad. Det blev nästan för mycket för mig och jag funderade på att rymma hem istället för att sätta mig hos dem. Tyvärr fick Natalie syn på mig och vinkade dit mig. Hon kramade min axel och skrattade.
”Nå Tessi, har du roat dig kungligt med gubbarna?”
”Det vet jag inte om man kan säga”, suckade jag. Amanda såg road ut.
”Ja, jag såg dig när jag gick förbi”, sa hon. ”Du verkade rätt uttråkad.” Jag blev lite orolig.
”Åh nej, syntes det? Jag som verkligen försökte hålla masken.”
”Det är nog ingen fara älskling”, sa Natalie och klappade mig på axeln. ”Undrar om man kan få lite mer champagne på det här stället”, sa hon sen och reste sig lite halvvingligt för att leta rätt på ett ställe där man kunde få sitt glas påfyllt. Amanda och jag såg henne försvinna bland människorna. Sedan tittade Amanda på mig och log.
”Du är väldigt fin ikväll. Jag gillar verkligen din klänning.” Jag rodnade.
”Tack. Jag tänkte precis att din klänning är helt otroligt snygg på dig.”
”Vill du dansa”, undrade hon. Jag nickade.

Att falla för Amanda: Del II

Jag måste erkänna att Amanda dök upp i mina tankar mer än en gång innan jag började på mitt nya jobb en vecka senare. Och när jag väl var där följde mina ögon henne varje gång hon kom inom synhåll. Tyvärr hade mitt eget arbete inget samband alls med hennes, så jag kunde inte börja prata jobb med henne för att sedan glida över på något annat ämne. Jag hade ingen anledning alls att gå in på hennes rum, där hon satt med glasdörren stängd.

Istället hittade jag en annan trevlig kollega som hette Natalie som jag började prata mycket med. Hon arbetade med marknadsföringen på försäkringsbolaget. Det var bara en lycklig slump att det visade sig att hon och Amanda kände varandra. Ibland när Natalie och jag satt och åt lunch eller fikade kom Amanda och höll oss sällskap en stund. Till en början pratade hon mest med Natalie, frågade hur hon mådde och hur det gick med hennes lägenhetsletande och sådana saker, men efter ett tag lärde vi känna varandra bättre och till slut hände det att Amanda och jag satt helt själva och pratade när Natalie inte var där.

Det var på sommaren, i juli, när Natalie var på semester som Amanda och jag började lära känna varandra på riktigt. Det var väldigt lugnt på jobbet under semestertiden och Amanda och jag började sitta ute i parken och äta lunch. Vi kunde vara borta länge med gott samvete för chefen var inte där och det var heller inga problem att hinna med arbetsuppgifterna.

Det kändes som att Amanda öppnade sig mer för mig varje dag. Hon berättade om sina intressen, som keramiken, som hon helst av allt skulle vilja ägna sig åt hela dagarna, om hon bara visste att hon skulle kunna överleva på det. Nu jobbade hon istället övertid varje dag och hann knappt med sin keramik alls. Hon berättade om Australien, som hon hade bott i och älskade. Hon berättade om alla personligheter på försäkringsbolaget och vad de hade sagt och gjort. Hon berättade om sin familj och om sina vänner och ibland nämnde hon i förbifarten också sin pojkvän, men jag fick aldrig veta särskilt mycket om honom. Kanske märkte hon också att jag inte var så intresserad av att prata om honom, jag vet inte.

Att sitta på filten i gräset med Amanda och prata var bland det bästa jag visste. Hon berättade så entusiastiskt om allt hon gillade och hon lyssnade på mig och ställde frågor om vad jag gjorde, tyckte och tänkte. Det slapp ur mig ganska lätt att jag var intresserad av flickor och hon verkade inte så överraskad över att höra det. Hon verkade inte störas av det alls heller. Vi pratade på lika lätt som vanligt och under tiden upptäckte att vi var väldigt lika, både i våra vanor och i åsikter och tankar. Ibland när hon såg länge på mig pirrade det sådär i mig och vi log båda lite förläget och tittade bort. Jag fick ständigt påminna mig om att jag inte var på en dejt och att jag inte fick luta mig fram och kyssa henne. Jag kunde inte låta bli att undra om hon märkte det.

Att falla för Amanda: Del I

Den första gången jag såg Amanda var när jag besökte mitt nya jobb på försäkringsbolaget. Det var en vinter för två år sedan och jag skulle gå på en utbildningsdag för personalen med mingel efteråt. Jag skulle egentligen inte börja jobba förrän en vecka senare, men chefen tyckte att det var viktigt att jag kom på utbildningen. Därför hade jag tagit ledigt från mitt gamla jobb och satt nu tillsammans med mina nya arbetskamrater runt ett långbord i företagets konferensrum. Säkert 40 personer hade de lyckats klämma in i salen. Jag granskade nyfiket mina kollegor. De flesta var unga tjejer, men det fanns också några äldre damer och några enstaka killar.

En tjej satt inte vid bordet med oss andra utan på en stol vid väggen. Hon hade långt blekt hår och mörka ögon och hon skrev i en bok som hon hade i knäet. Hon var lång, snygg och perfekt klädd. Jag känner mig alltid lite obehaglig till mods i närheten av sådana människor. Kanske är det för att jag gör felet att jämföra mig med dem och känner det som att jag själv blir kort och ful.

När chefen var klar med sin informationt var det dags för mat och mingel. Jag lade märke till att det inte verkade helt fel att vara man på en kvinnodominerad arbetsplats. Kvinnorna liksom flockades runt männen så att det såg ut som de hade små harem med sig. Den långa snygga tjejen minglade inte så mycket utan verkade mest springa runt och ordna saker eller prata i telefon.
”Vad jobbar hon med, som måste springa runt sådär hela tiden”, frågade jag damen bredvid mig. Damen vred sig för att se vem jag talade om.
”Det där är Amanda. Hon är chefens högra hand. Hon bokar in alla hans möten och fixar hans biljetter och allt sånt där. Det är hon som har ordnat konferensen också.”
Jag tittade på klockan och insåg att jag skulle vara tvungen att gå för att hinna tillbaka till kvällsmötet på min gamla arbetsplats. Jag gick till chefen och sa hejdå och skulle just gå ut ur lokalen när Amanda dök upp bredvid mig.
”Har du något passerkort”, frågade hon. ”Annars kommer du nämligen inte ut genom porten därnere.”
”Jaha. Nej, det har jag inte”, sa jag.
”Men då åker jag med dig ner”, sa Amanda och så steg vi in i hissen. Vad vi pratade om på vägen ner minns jag inte riktigt men jag minns känslan av att stå bredvid Amanda. Det var inte alls den där obehagskänslan som långa snygga människor brukar ge mig. Nej, Amanda sände ut helt andra signaler: vänlighet, omtänksamhet och öppenhet. Men något som intresserade mig mer var den där hemlighetsfulla glimten jag såg i hennes ögon. Jag började tro att Amanda inte bara var chefens högra hand, som sprang runt och gjorde som hon blev tillsagd. Nej, Amanda hade förmodligen en stark egen vilja, humor och ett spännande liv utanför det här kontoret. Det var något mer också. När hon släppt ut mig genom porten och jag gick längs trottoaren började jag fundera på vad hon egentligen hade där att göra. Precis som jag ibland funderade på om jag själv verkligen passade in på ett kontor.