Att falla för Amanda: Del III

Sedan blev det höst och vi dränktes i jobb igen, men jag tittade ändå in på Amandas rum nästan varje dag. Att få prata med henne bara några minuter gjorde mig direkt på bättre humör. Hon lyste alltid upp när jag kom in och de där minutrarna blev ofta några fler än jag tänkt eftersom hon nästan alltid slängde iväg en ny fråga just när jag skulle gå så att jag blev kvar en stund till.

Vi sågs aldrig utanför jobbet. Jag kan inte säga exakt varför, men vi kände bara på oss båda två att det var så det måste vara så vi föreslog aldrig att vi skulle ses. På fredagarna frågade hon alltid vad jag skulle göra i helgen och jag berättade. Jag gjorde alltid mycket mer än hon, men så var jag ju singel, medan hon hade en pojkvän att umgås med.

När det närmade sig jul ordnade jobbet fest som all personal på alla våningar i försäkringsbolagets stora hus var inbjuden till. Vi skulle vara på en fin festvåning som serverade lyxig mat och sedan skulle det bli dans. Tyvärr visade det sig att det var bordsplacering till middagen och jag hamnade hos två feta herrar som jag inte kunde hitta något gemensamt med hur mycket jag än försökte. De två timmarna jag satt där kändes som en evighet. Efter maten satte musiken igång och folk började resa sig från borden. Herrarna satt och diskuterade jobb och jag ursäktade mig och gick iväg för att försöka hitta några jag kände.

Jag kände igen henne på långt håll där hon satt med Natalie vid ett bord där de flesta redan hade rest sig och försvunnit ut på dansgolvet. Hon var otroligt vacker. Jag hade aldrig sett henne sådan, i en smal stilren klänning och med dinglande örhängen och perfekt och lagom sminkad. Det blev nästan för mycket för mig och jag funderade på att rymma hem istället för att sätta mig hos dem. Tyvärr fick Natalie syn på mig och vinkade dit mig. Hon kramade min axel och skrattade.
”Nå Tessi, har du roat dig kungligt med gubbarna?”
”Det vet jag inte om man kan säga”, suckade jag. Amanda såg road ut.
”Ja, jag såg dig när jag gick förbi”, sa hon. ”Du verkade rätt uttråkad.” Jag blev lite orolig.
”Åh nej, syntes det? Jag som verkligen försökte hålla masken.”
”Det är nog ingen fara älskling”, sa Natalie och klappade mig på axeln. ”Undrar om man kan få lite mer champagne på det här stället”, sa hon sen och reste sig lite halvvingligt för att leta rätt på ett ställe där man kunde få sitt glas påfyllt. Amanda och jag såg henne försvinna bland människorna. Sedan tittade Amanda på mig och log.
”Du är väldigt fin ikväll. Jag gillar verkligen din klänning.” Jag rodnade.
”Tack. Jag tänkte precis att din klänning är helt otroligt snygg på dig.”
”Vill du dansa”, undrade hon. Jag nickade.