Att falla för Amanda: Del IV

Sedan dansade vi, i flera timmar. Där fanns ett liveband som spelade ny dansmusik blandat med gamla dängor och tjejen i bandet sjöng otroligt bra. Jag njöt av musiken och av att få dansa och allra mest av att se Amanda röra sig till musiken. Ibland tog vi en paus och drack lite mer champagne eller ett glas av den goda bålen med hallon i. Jag kände att jag bara ville vara kvar där och aldrig gå hem. Äntligen fanns det en plats och en tid där jag bara kunde njuta och ha roligt med Amanda och inte behöva tänka på någonting annat. Runt omkring oss började folk droppa av, men Amanda och jag var fulla av energi, glädje, musik och hallonbål. Det var riktigt varmt i salen nu och jag fläktade ansiktet med handen.
”Ska vi gå ut på terrassen och hämta lite luft”, undrade Amanda. Jag nickade och hon tog min hand och ledde mig genom människorna bort till en av glasdörrarna till terrassen.
”Får man verkligen öppna dem tror du”, undrade jag. ”Det är ingen annan därute.”
”Jag provar”, sa Amanda och tog tag i handtaget och vred runt det. Dörren gled upp och vi smög fnittrande ut. Det var kallt ute men vi var så varma av dansandet att det bara kändes skönt. Vi satte oss tätt ihop på en bänk precis vid räcket och tittade ut på stjärnorna och natten.
”Jag har haft så himla kul idag”, sa Amanda. ”Jag minns inte ens när jag hade så kul sist.”
”Jag med”, sa jag. Sedan kunde jag inte låta bli att stryka hennes arm. Hon ryckte först till, men sedan tog hon min hand i sin. Hon såg lite bekymrad ut men hon smekte min handrygg med sin tumme.
”Jag vet inte vad jag ska göra”, sa hon.
”Vad menar du?” Hon suckade.
”Det här.. med dig.. Jag vet inte vad du gör med mig.” Hon svalde och tittade ner i knäet. Jag kunde inte hålla mig längre. Jag lade min hand på hennes kind och vände hennes huvud mot mig. Hon såg på mig och jag visste att hon ville att jag skulle kyssa henne. Försiktigt mötte jag hennes läppar och kände hur hon besvarade min kyss. När jag lekte med hennes tunga var det som att alla mina drömmar gick i uppfyllelse. Nästan ett helt år hade jag velat kyssa henne och nu var jag äntligen där, i en lång fin kyss som jag ville aldrig skulle sluta. Men det gjorde den. Hon ryckte till och tittade på mig, hon andades häftigt och jag såg att hon var lika upphetsad som jag, men hon skakade på huvudet.
”Jag kan inte”, sa hon och sedan reste hon sig och gick. Jag satt kvar på bänken några minuter till. Sedan kände jag att jag frös och jag gick in igen för att hämta min kappa och gå hem.