Att falla för Amanda: Del II

Jag måste erkänna att Amanda dök upp i mina tankar mer än en gång innan jag började på mitt nya jobb en vecka senare. Och när jag väl var där följde mina ögon henne varje gång hon kom inom synhåll. Tyvärr hade mitt eget arbete inget samband alls med hennes, så jag kunde inte börja prata jobb med henne för att sedan glida över på något annat ämne. Jag hade ingen anledning alls att gå in på hennes rum, där hon satt med glasdörren stängd.

Istället hittade jag en annan trevlig kollega som hette Natalie som jag började prata mycket med. Hon arbetade med marknadsföringen på försäkringsbolaget. Det var bara en lycklig slump att det visade sig att hon och Amanda kände varandra. Ibland när Natalie och jag satt och åt lunch eller fikade kom Amanda och höll oss sällskap en stund. Till en början pratade hon mest med Natalie, frågade hur hon mådde och hur det gick med hennes lägenhetsletande och sådana saker, men efter ett tag lärde vi känna varandra bättre och till slut hände det att Amanda och jag satt helt själva och pratade när Natalie inte var där.

Det var på sommaren, i juli, när Natalie var på semester som Amanda och jag började lära känna varandra på riktigt. Det var väldigt lugnt på jobbet under semestertiden och Amanda och jag började sitta ute i parken och äta lunch. Vi kunde vara borta länge med gott samvete för chefen var inte där och det var heller inga problem att hinna med arbetsuppgifterna.

Det kändes som att Amanda öppnade sig mer för mig varje dag. Hon berättade om sina intressen, som keramiken, som hon helst av allt skulle vilja ägna sig åt hela dagarna, om hon bara visste att hon skulle kunna överleva på det. Nu jobbade hon istället övertid varje dag och hann knappt med sin keramik alls. Hon berättade om Australien, som hon hade bott i och älskade. Hon berättade om alla personligheter på försäkringsbolaget och vad de hade sagt och gjort. Hon berättade om sin familj och om sina vänner och ibland nämnde hon i förbifarten också sin pojkvän, men jag fick aldrig veta särskilt mycket om honom. Kanske märkte hon också att jag inte var så intresserad av att prata om honom, jag vet inte.

Att sitta på filten i gräset med Amanda och prata var bland det bästa jag visste. Hon berättade så entusiastiskt om allt hon gillade och hon lyssnade på mig och ställde frågor om vad jag gjorde, tyckte och tänkte. Det slapp ur mig ganska lätt att jag var intresserad av flickor och hon verkade inte så överraskad över att höra det. Hon verkade inte störas av det alls heller. Vi pratade på lika lätt som vanligt och under tiden upptäckte att vi var väldigt lika, både i våra vanor och i åsikter och tankar. Ibland när hon såg länge på mig pirrade det sådär i mig och vi log båda lite förläget och tittade bort. Jag fick ständigt påminna mig om att jag inte var på en dejt och att jag inte fick luta mig fram och kyssa henne. Jag kunde inte låta bli att undra om hon märkte det.