Skamlöst

Skamlöst är en novellsamling, men inte vilken novellsamling som helst, utan en erotisk novellsamling, men inte vilken erotisk novellsamling som helst utan en queer erotisk novellsamling... Ungefär...

Arton författare (Bland andra Birgitta Stenberg, Hanna Wallsten, Elin Grelsson och Sara Lövestam) har skrivit arton noveller och de är alla väldigt olika. (Ja, både författarna och novellerna...) Men de ska förstås alla vara erotiska. (Novellerna)

"Ska" undrar du? Är de inte det då? Jo, säkert är de alla erotiska för någon. Men smaken är som bekant som baken och alla läsare tycker kanske inte att alla noveller är erotiska. Nu har du kommit till den där punkten då du börjar fundera över vad "erotisk" egentligen betyder, eller hur? Därför har jag slagit upp det på Wikipedia åt dig:

Erotik, från den grekiske guden Eros, är sexualitet som lägger tonvikten på de sinnliga, sensuella aspekterna av kärlekslivet.

Det ska alltså vara sex, men inte porrigt sex, utan vackert sensuellt sex. Hänger du med?

Vad är det då för vackert sensuellt sex i "Skamlöst"? Det är flatsex, bögsex, annat sex, ja till och med sex med ett skogsrå i Sara Lövestams novell.

En sak kan jag konstatera efter att ha läst novellsamlingen. Det är svårt att skriva en erotisk novell. Att beskriva kärleksscener kräver ett vackert, orginellt språk och mycket fantasi för att det inte ska låta klyschigt och tråkigt. "Han gjorde si, hon gjorde så", får liksom inte historien att lyfta.

De noveller jag gillade bäst i samlingen var de som hade en rejäl riktig bakgrundshistoria att bygga på. En bra erotisk novell kräver tydligen en bra uppvärmning. Ett förspel! Det fungerar sällan att sexscenerna börjar pang bom utan att vi känner till situationen, personerna, känslorna. Då faller det platt.

Och som det inte vore nog så är det dessutom jättesvårt att få till ett bra slut som faller sig naturligt. I alla fall om den största delen av berättelsen har varit en sexscen. Och apropå det undrar jag, får man verkligen "fuska" så som Birgitta Stenberg gjort i sin novell? Vad menar hon nu, undrar du? Har Birgitta fuskat? Det är kanske en åsiktsfråga, men slutet i Birgittas novell är ju lite speciellt. Jag kan förstås inte berätta på vilket sätt, för då förstör jag för alla som inte läst boken. Ni får maila mig efteråt istället.

Sammanfattningsvis: Jag gillade vissa av novellerna i boken. Andra inte. Men det faller sig väl rätt naturligt när de är så olika. Efter det här får jag dock sätta tänderna i en tjock bok, för jag tycker inte man hinner bekanta sig tillräckligt mycket med en novell innan den redan är slut. (Med undantag för Skorpans långa fina noveller förstås!)

En recension av: Angelica

.