Elise Karlsson: Lonely Planet

"Lonely Planet är en roman om närheten mellan ytlighet och innerlighet, den fria kvinnliga sexualiteten som öppen fråga."

Det läser jag på baksidan av Elise Karlssons bok och jag försöker få ihop det med boken jag just läst. Titeln "Lonely Planet" kommer från den reseguide som huvudpersonen Amanda alltid bär med sig för att veta vart hon ska gå när hon inte vet själv. Amanda har sexuella relationer till höger och vänster, nästan som om det vore ett tvång, men ingen kan mäta sig med Eva, som Amanda är mycket fascinerad av. Eva har redan en fru, men Amanda kallar henne ändå för Min Eva.

I boken får vi följa Amanda när hon åker till Kanarieöarna med sina nya bröst. Jag vet inte varför hon har skaffat dem, för hon verkar egentligen inte vara en ointelligent person och hon har redan förstått vad ytlig skönhet drar till sig. Ändå gör hon allt för att förstärka bilden av sig själv som en dum blondin.

Den här boken är egentligen inte någon berättelse med en början och ett slut utan snarare en inblick i Amandas liv. Hon har ett mycket speciellt sätt att tänka och att se på saker, men jag undrar om hon känner något. Om hon gör det så får vi inte se det, eller så vill hon inte berätta om det. Kanske ljuger hon för sig själv för att inte känna sig ensam.

Det är inte bara Amanda som är speciell. Språket i boken är också mycket speciellt. Det är korta avhuggna tankar. De är nedskrivna så som huvudpersonen tänker dem och författaren bryr sig inte om att någon grammatik ska bli rätt eller ens att orden ska hänga ihop:

Jag visar i broschyr, mitt hotell, vi sitter i plan. Han är Harry, har köpt vin åt sig och åt mig för jag är invid honom. (...) Fluffade moln där ute, kallt här inne.

Det blev en rätt stor konstrast för mig att läsa den här boken precis efter att ha läst Margareta Subers "Charlie". Från långa vackra smyckade meningar i gammeldags stil till korthugget modernt. Från en författare född 1892 till en författare född 1981. Och allra mest från en berättelse full av kärlek till en kall och ensam historia. Lite småjobbigt är det att läsa Lonely Planet-språket, även om man kommer in i det mer efter en stund.

Jag vet inte riktigt vad den här boken ville säga mig. Att det suger att vara ensam? Att blondiner med stora bröst bara blir mer ensamma?


En recension av: Angelica

.