Sötnos - Del 1 av 3

Vi är som gjorda för varandra. Jag vet det. Hon vet det. Hennes flickvän vet det inte, för jag är bara en vän. Vi skickar varandra minst tio sms och mail varje dag. Vi skriver inget förbjudet i dem. Jag kallar henne sötnos, men det kan man kalla en vän.

Vi träffades första gången i korridoren på universitetet. Jag satt lutad mot väggen och läste febrilt i boken ”Egots äventyr”. Vi hade fått i läxa att läsa den och kunna svara på frågor om vad den handlade om. Jag hade alldeles missbedömt tidsåtgången för jag hade bara kommit halvvägs och lektionen skulle börja om trettio minuter. Det var ingen känd bok så det fanns inga antologier eller skrivna recensioner jag kunde snoka rätt på heller. Det var också det som var meningen, hade läraren sagt, att vi själva skulle berätta vad vi tyckte boken handlade om utan yttre påverkan. Uppgiften hade inte låtit så svår till dess att jag hade börjat läsa. Karaktärerna i boken var beskrivna på ett mycket speciellt sätt. De hade inga namn utan hette saker som Egot, Stora Blå, Slängkappan och Glader. Man fick se hur de interagerade utan att veta vilka relationer de egentligen hade till varandra. Där satt jag fullt koncentrerad och försökte reda ut vilka personerna egentligen var, när jag märkte att någon stod framför mig och tittade ner på mig.

”Vad tycker du om den?”, undrade hon. Jag kände igen henne från föreläsningarna. Hon måste gå i den andra gruppen, de som hade haft lektionen redan igår.
”Jag ligger lite risigt till. Jag har bara hunnit halvvägs”, sa jag.
”Aha. Det slutar med att Egot byter namn, gör sig kvitt Slängkappan och rymmer med Stora Blå.”
”Verkligen? Det var skönt. Jag har alltid gillat romantiska slut. Det kändes i och för sig från början som att Lilla Blå hade känslor för henne.”
”Henne?”
”Ja, Egot..”
”Hur visste du att det var en hon?”
”Jaha… nej, det vet jag egentligen inte. Jag har en tendens att göra om alla karaktärer i alla böcker till kvinnor. Kanske är det för att jag gillar kvinnor själv.” Hon skrattade och satte sig ner bredvid mig.
”Hon är faktiskt en kvinna, men jag förstod det inte. Och då har jag ändå en flickvän.”

Det var så jag träffade sötnos första gången. Nästa gång vi sågs var ute på Blue Bar. Jag var där med några kompisar för att dansa bort natten. Sötnos hade för en gångs skull lyckats få med sig flickvännen ut, men flickvännen tyckte inte om att dansa. Hon satt i baren och underhöll någon kompis. Sötnos satt bredvid och såg trånande bort mot dansgolvet. Och det var då vi fick syn på varandra. Jag vinkade henne till mig och sedan dansade vi i säkert två timmar tills flickvännen kom och drog med henne hem. Men då visste jag redan att det inte var sista gången vi skulle ses.

.