Sommarfesten, del 1 av 7

”Måste du gå på det där då”, undrade Maja medan hon tvinnade sitt ljusa hår mellan två av sina smala fingrar. ”Tycker du ens att det är kul?” Hon verkade lite irriterad, som hon ofta blev när saker inte gick som hon hade planerat. Nu ville hon att jag skulle gå med henne på tjejfest på fredagen, men jag hade redan tackat ja till jobbets sommarfest för en månad sedan.

”Tja..” Jag låtsades fundera. ”Jag tror Lina och Anette blir väldigt besvikna om jag inte går. Och jag har ju faktiskt tackat ja. Alla kommer tycka att jag är jättetråkig om jag bangar igen. Sist det var fest var jag ju med dig i Barcelona istället, remember?”

”Oh, I remember! Men.. kan du inte komma senare då?”

”Jag ska försöka.”

”Bra! Vart ska ni? Är det nära Slussen?”

”Jag vet inte. Det ska bli en överraskning.”

”Men åh…Ja, jag måste gå nu, men vi hörs i morgon då, ok?”

 

Jag satt kvar vid bordet en stund med den smutsiga disken framför mig på duken. Maja kom ofta över och åt, men hon hade aldrig erbjudit sig att hjälpa till att plocka undan eller diska. Jag tänkte på morgondagen. Vad skulle jag ha på mig? Mina tankar föll direkt på den sexiga svarta klänningen jag hade köpt två veckor tidigare. I vanliga fall var den inget jag skulle ha på mig på en jobbfest, speciellt inte som majoriteten av människorna på mitt jobb var medelålders damer som inte brydde sig ett skvatt om min klädsel. Några gubbar fanns också och de var väl nästan ett skäl som talade emot att ha den klänningen, bara för att slippa känna deras uppskattande gubblickar på mig. Men det fanns ett skäl att välja den ändå, ett väldigt tungt skäl. Hon hette Ellie. Hon hade bara jobbat på kontoret i en månad, men jag kände redan första dagen när vi hälsade att hon var speciell. Det jag föll för först var hennes ögon. De var så intensiva, så levande. Och hennes leende ihop med ögonen. Åh, det var en farlig kombination.

Sedan hon började hade jag gjort mitt bästa för att hålla mig framme, för att ”hamna” bredvid henne på lunchen och ”råka” träffa henne i kopiatorrummet och växla några ord, allt för att få lära känna henne bättre. Hon hade inte gjort mig besviken ännu, utom på ett sätt. Något jag väldigt gärna ville veta, var om hon intresserade sig för kvinnor eller män, och det hade jag till slut fått veta. Två olika pojkvänner hade hon nämnt under våra konversationer. Jag försökte dölja min besvikelse medan jag inombords svor över lyckliga män som alltid får alla de vackraste kvinnorna. Men jag kunde ändå inte släppa henne helt. Jag tyckte om att prata med henne. Kanske kunde jag tänka om. Kanske kunde vi bli vänner? Och ändå satt jag nu här och funderade på vilken klänning hon skulle tycka att jag var sexigast i. Okej, det var inte helt logiskt, men när jag såg framför mig hur de där ögonen tittade på mig, då ville jag bara vara snyggast och charmigast i världen. Alltid. Oavsett om hon var straight eller ej.

.