Sommarfesten, del 2 av 7

När jag kom på morgonen märkte jag att folk på kontoret var lite extra glada. Vissa hade redan finkläderna på sig, andra hade med sig stora väskor med ombyte i. Först blev jag lite orolig, för jag såg inte Ellie någonstans. Vad typiskt om hon hade blivit sjuk! Då skulle jag sitta där i min fina klänning och lida hela festen. Men jag andades ut. Där var hon! Hon steg ut ur ett konferensrum med några chefer. Det var Översittar-Britt och snipiga Ann-Christin och någon man från personalavdelningen som hon tydligen hade haft ett möte med. Stackars Ellie, vilket hemskt sällskap att sitta i. Nu kom hon gående genom landskapet och när hon gick förbi min plats log hon och sa ”Hej”. Det var tydligen allt som behövdes för att sätta igång myror i min kropp. Stilla mitt hjärta, hon sa bara hej, försökte jag säga till mig själv för att dämpa mina känslor. Men det var inte hejet som gjorde mig till en fånigt leende hjärndöd lesbian. Det var de där ögonen igen. Jag suckade och öppnade upp inkorgen för att hitta något lagom intressant mail att koncentrera mig på istället.

 

Varför är inte kostnaderna för maj fakturerade, undrade min controller. Säg det, tänkte jag och gick in i systemet för att kontrollera. Mycket riktigt var de inte fakturerade. Och det var Översittar-Britt som skulle ha gjort det, och som hade glömt det, som vanligt, och det var jag som måste gå och påminna henne. Skit också. Men lika bra att få det gjort. Jag rullade ut stolen och gick bort mot hennes plats. Hon höll just på att snäsa av någon annan stackars tjej som nu lommade iväg med en blandning av besvikelse och skam i ansiktet. Britt såg upp på mig och höjde ögonbrynen.

”Ja?”

”Karl-Fredrik säger att kostnaderna för maj inte har blivit fakturerade.”

”Jaha? Vaddå för kostnader?” Hon blängde surt på mig, fastän hon mycket väl visste vad jag pratade om.

”För Göteborgs-kontoret. Han säger att han mailade dig om det för tre veckor sedan", svarade jag med min vänligaste röst.

”Haha, det säger han ja. Jaadu, jag har haft såååå mycket att göra. Tror jag har mer än 300 olästa mail faktiskt.” Britt lät av någon märklig anledning nästan stolt över sina olästa mail, men jag insåg att det inte var någon idé att försöka förstå hur hennes hjärna fungerade.

”Jaha. Men kan du fakturera det nu då, eller ska jag be någon annan?”

”Jag ska försöka hinna det. Var det något mer? Jag är lite stressad.”  Hon puttade upp glasögonen på näsan. Märkligt att de kunde glida ner fastän hon alltid hade näsan i skyn, tänkte jag.

”Nej, det var allt.”  Men Britt var redan upptagen med att studera sin skärm och se viktig ut.
 

 Plötsligt kändes hela situationen väldigt komisk. Jag bet mig i läppen och såg ner i heltäckningsmattan. Jag började nästan skratta när jag gick därifrån. Vaddå anfall är bästa försvar? När jag tittade upp hade jag förmodligen fortfarande mungiporna vid öronen och plötsligt mötte jag Ellies mörka ögon när hon kom gående genom korridoren från andra hållet. De verkade på något vis vakna ur sina tankar och glittra till när de såg mitt stora leende och mitt hjärta började dansa igen. Britt försvann på en millisekund ur mitt medvetande och det fanns bara mörka ögon kvar. Gud, vad tänkte du när du stoppade in denna kvinna på mitt kontor?

.