Såna som du ska inte va här av Marika Carlsson

Idag har vi läst en bok av komikern Marika Carlsson. Enligt bokens baksida handlar den om hur det är att vara adopterad från Etiopien, att vara pingstvän och vilja frälsa alla, och att vara homofob och bli förälskad i en kvinna.

Vi skulle nog säga att boken allra mest handlar om rasism. Hur det är att bli förälskad i en kvinna får tyvärr väldigt lite utrymme i boken. Marika Carlsson har egentligen en spännande historia att berätta, om allt hon fått stå ut med i sin barndom i Skåne, och om hur det är när världen plötsligt inte passar med den bild hon fått i kyrkan. Ändå lyfter den här boken inte riktigt. Främst beror det på språket. Det är rätt platt och klyschigt, och författaren går inte in på djupet i de olika händelserna, så att vi läsare kan sätta oss in i hur det kändes att vara där.

Vissa saker berör ändå, och man skäms över hur svenskar beter sig i exemplen som Marika berättar om, hur hon blivit bemött i olika situationer. "Såna som du ska inte va här", säger vissa. Andra ger henne pengar, för att de ju "har det så fattigt där i Afrika".

Marika Carlsson är en omtyckt stå-uppare, och kanske gör sig hennes anekdoter bättre på scenen, än i bokform. Här önskar vi att hon hade teamat upp med någon författare, som hade kunnat hjälpa till att berätta hennes historia med lite mer känsla och detaljrikedom.

Mammornas bebisresa av Hedvig och Adrian van Berlekom

Mammornas bebisresa är skriven och illustrerad av Hedvig och Adrian van Berlekom. Det är en barnbok (3-6 år) som handlar om Isa och Anna, som vill bli mammor. 

De åker till ett sjukhus och sätter in frön, gör flera försök, väntar, och förbereder sig. Till slut kommer barnet de har längtat efter.

Så tycker vi: Toppen med en bok som visar hur två kvinnor blir föräldrar. Boken är skriven på rim, och meningsbyggnaden blir ibland lite krånglig på grund av sättet det rimmas på. Meningarna är också olika långa, så att man inte riktigt får till rytmen när man läser. Kanske hade det varit bättre att inte rimma alls. Vissa uttryck gör också att texten kanske inte alltid är optimalt barnvänlig. 

Men känslorna mellan mammorna framgår tydligt och vi förstår att de längtar mycket efter sitt barn. Illustrationerna är också fina, men barnet vi läste med såg hela tiden fram emot att få se hur barnet ”blev”, och hur det lekte i huset, och det fick kanske inte så mycket plats.

Fru Freud och jag av Anna Lytsy

Det här är en bok som handlar om en kvinna som börjar gå i psykoanalys. Vi får följa hennes utveckling under sju års tid, till den dag då hon beslutar sig för att hon är klar. Tre gånger i veckan träffar hon psykoanalytikern som hon kallar Fru Freud, och vi får vara med under deras sessioner, höra hur Fru Freud hummar och hur stolen knarrar när huvudpersonen ligger på schäslongen.

Det ska sägas på en gång att den här boken inte är för den som gillar när handlingen går snabbt framåt. Den yttre handlingen får vi inte se jättemycket av. Istället är det mycket grubblande, och många besök hos Fru Freud. Men någonstans får det också plats en berättelse om när huvudpersonen, som är ihop med Leo, träffar Nika, och blir kär. Fru Freud är inte mycket för ”perversa” relationer, och tycker att huvudpersonen bör avsluta relationen med Nika. Huvudpersonen själv tänker att hennes förälskelse kanske är tillfällig, och kommer att gå över.

 Fru Freud översätter huvudpersonens drömmar till att handla om fallosar, och talar om könen som varandras motsatser. Men hos huvudpersonen börjar insikten växa att hennes pojkvän Leo inte alls är hennes motsats, utan att de i själva verket är mycket lika. Istället är det Nika som kan komplettera henne och göra henne hel. Saker ställs på sin spets då huvudpersonen en dag inser att hon är med barn.

Vi kände att den här berättelsen ibland var lite seg, men å andra sidan verkar psykoanalys också gå väldigt långsamt framåt, så på det sättet kan man säga att berättelsen matchar metoden. Det som fångade oss mest var berättelsen om huvudpersonens relation med Nika. Där har Anna Lytsy verkligen lyckats skildra känslorna och stämningarna väldigt fint. Resten av boken är också välskriven, men lite pladdrig och upprepande. Det är förstås en smaksak, men för oss blev det lite mycket ibland, speciellt i bokens första del.

Sammanfattningsvis: En bok om psykoanalys vs lesbisk kärlek, och om hur en person kan utvecklas och hitta sig själv. Det är inte en bok för alla, men väl för den som riktigt vill grotta ner sig i någon annans psyke.

Vi två mot världen av Mian Lodalen

Vilja förlag ger ut lättlästa böcker, och förra året kom Mian Lodalens berättelse "Första natten" ut i denna serie. Nu har det blivit dags för uppföljaren, "Vi två mot världen", där vi får återse Linda och Mandi, som nu har blivit ihop. 

Mandis föräldrar vet redan om att hon är lesbisk, men Linda vågar inte berätta för sina föräldrar. Hon minns saker de har sagt, som när de tittade på tv och såg ett program om två homosexuella killar som skulle adoptera ett barn, och Lindas mamma sa att "Ett barn behöver både en mor och en far." Hon drömmer mardrömmar om att hennes föräldrar ska förskjuta henne om de får veta. Samtidigt är hon orolig för att Mandi ska tröttna på att vänta och behöva smyga hela tiden.

Så tycker vi: Den första boken var jättefin, och det är den här också. Mian Lodalen är riktigt bra på att skriva lättlästa böcker. Med få ord kan hon få in mycket mening, och hon lyckas förmedla känslor utan att det blir banalt. 

Alla måste få lära sig läsa, och lättläst är en fråga om demokrati, säger Vilja förlag. Det håller vi med om, och sedan är det ju en bonus att få lära sig läsa med så här fina böcker.

.

Hetare - novellsamling

Idag har vi givit oss på en riktigt het bok. Den heter Hetare, är hett ny, och faktiskt så het att bokstäverna på framsidan av boken svettas. Rabén och Sjögren har bjudit in ett gäng kända HBTQ-författare för att tillsammans skriva en novellsamling där sexet får ta plats.

Antologins redaktör, Anna Ahlund, säger att idén till Hetare kom till efter att hon hört många queera ungdomar säga att de inte känt sig inkluderade i skolans sex- och samundervisning. Boken vänder sig till ungdomar som längtar efter att få läsa om sex och känslor, och för en gångs skull ska de queera ungdomarna få vara i majoritet.

De deltagande författarna är Anna Ahlund, Saga Becker, Moa Eriksson Sandberg, Kristofer Folkhammar, Pernilla Gesén, Anna Jakobsson Lund, Eli Levén, Sebastian Lönnlöv, Sara Lövestam, Sara Ohlsson, Joel Mauricio Isabel Ortiz.

Vad tycker vi om boken? Jo, vi håller helt med Anna Ahlund om att det är en jättebra bok för ungdomar som är nyfikna på sex, och hur det kan gå till att ha sex i alla olika konstellationer som kan finnas när människor av olika kön och med olika identiteter möts. Novellerna är rätt korta, och kanske finns det en tanke med det, att sexet ska vara i fokus, och att det inte ska finnas så mycket annat som tar bort detta fokus. Samtidigt hade det varit roligt att komma huvudpersonerna lite närmare, och få ta del av deras känsloliv på en lite djupare nivå.

Vem passar boken för? För någon som är intresserad av hur sex kan ta sig uttryck i olika former. Boken vänder sig till ungdomar, men förstås kan även nyfikna vuxna ha glädje av den. Det är inte ett vackert språk eller djupa känslor som man har satsat på i första hand i denna bok, utan det är skildringarna av sex som står i centrum.

.

Lesbisk podd

Nyfiken på Stockholm Pride, eller var du där, men vill ha mer? Då kan du spana in Lesbisk podd, och hänga med Lotta och Sophie på en tur i parken. I tidigare avsnitt av podden får du även träffa gäster som Sara Lövestam, Suzanne Larsdotter och Bitte Andersson.

Vinterträdgården av Christine Falkenland

I Christine Falkenlands roman Vinterträdgården får vi möta Laura, som är i fyrtioårsåldern, arbetar på förskola, och bor hos sin pappa. När hon var yngre blev hon mobbad, och fortfarande tycker hon inte att hon duger mycket till. De andra på förskolan är riktiga pedagoger, men hon är bara barnskötare, så hon låter dem bestämma, de som vet och kan. 

Hon är inte nöjd med sin kropp heller, tycker den är ful och blek och degig. Hon har en hemlig dröm, om att skriva, men inte heller den vågar hon tro på fullt ut. Hon vågar sig på att anmäla sig till en skrivarkurs, och hon skriver poesi i sin anteckningsbok, som vi läsare får ta del av, men som ingen annan får se. Att bli utgiven vågar hon inte drömma om. 

Så en dag börjar hon lära känna Shahrzad, som är mamma till ett av barnen på förskolan. Shahrzad är allt som Laura själv inte är, tycker hon. Vacker, kvinnlig och sensuell. Hon är också gift, med Amir, men deras äktenskap fungerar inte så bra, och de bråkar mycket. Laura gör allt hon kan för att komma närmare Shahrzad och snart inleder de ett förhållande. Men Laura misstänker att Shahrzad inte älskar henne så som Laura älskar Shahrzad, och hon vet inte vilka krav hon ska våga ställa.

Christine Falkenland har lyckats bra med sin gestaltning av Laura - hon känns som en riktig person som kan finnas därute någonstans, på en förskola nära dig. Shahrzad får vi inte komma lika nära, och Lauras dyrkan av henne gör att hon mer framstår som en ouppnåbar gudinna, fastän vi misstänker att hon kanske inte framstår så ur någon annan betraktares synvinkel.

En överraskande episod i boken är när Shahrzad bjuder med Laura till Iran, när hon ska dit för att träffa sin familj på semestern. Det kändes lite osannolikt, med tanke på Shahrzads tvetydiga inställning till att ha ett förhållande med en kvinna.

Den här boken passar någon som gillar poesi, att få vara inne i någons huvud, och att läsa beskrivningar av vardagen genom ett skickligt berättande.

Hatar alla utom dig av Raskin, Dunn

Gaby Dunn och Allison Raskin är komiker, och tillsammans har de Youtube-kanalen Just Between Us, med 750 000 följare. Nu har de givit sig på att skriva en ungdomsbok, en modern brevroman som består helt av sms och mejl.

Just det där att boken består av sms och mejl gjorde oss först lite skeptiska. Är det inte jobbigt att läsa en hel bok som är skriven på det sättet? Det gick överraskande bra, tyckte vi. Även om vi ibland längtade att få gå ner mer på djupet i vissa händelser. Men de två mejlskrivarna, barndomsvännerna Ava och Gen, skriver utförligt om sina upplevelser. Ibland lite mer utförligt och förklarande än vad man kanske skulle göra i ett mejl till någon man känner väl, och ibland förklaras händelserna lite mer som om det vore en extern berättare som vill berätta för oss läsare vad som hänt, men på det stora hela fungerar det ändå bra.

Själva berättelsen då? Ava och Gen har varit bästa vänner sedan de var små. Nu har de gått ut high school och kommit in på var sitt college i olika delar av USA. De lovar varandra att hålla kontakt, skriva mejl och meddelanden så ofta de hinner. Men deras upplevelser blir väldigt olika. Ava isolerar sig och får svårare och svårare att hantera sitt tvångssyndrom, medan Gen hittar nya vänner, nya sexuella kontakter och nya sidor hos sig själv. Efter ett tag får Ava svårt att förstå den nya Gens liv. Är hon lesbisk eller inte? Varför måste hon ligga med alla? Varför kan hon inte nöja sig med att bara ha ett förhållande?

Karaktärerna Ava och Gen känns som att de skulle kunna finnas på riktigt, och det är roligt att de är så olika och försöker förstå varandra och sig själva. De har också humor och skojar mycket med varandra. Ibland känns det dock lite osannolikt att Ava inte skulle ha lagt märke till vissa sidor hos Gen tidigare.

Hur lesbisk är boken? De två karaktärerna diskuterar Gens sexualitet en del. Är hon lesbisk? Är hon queer? Gen berättar också en del om de olika personerna hon dejtar/har sex med, bland annat en kvinnlig elev och en kvinnlig lärare på skolan. Det är dock inte några detaljerade beskrivningar och det finns inte någon lång romantisk kärlekshistoria som är i fokus hela vägen. Lite smålesbiskt här och var, kanske man kan sammanfatta det.

På det stora hela: En ungdomsbok som säkert passar den som håller på att hitta sin väg i livet. Det är inte en bok för den som älskar ett vackert språk och långa miljöbeskrivningar, utan snarare något för den som kan uppskatta tonårsfeelgood i sms-form.

Stekta gröna tomater på Whistle stop café av Fannie Flagg

Många har nog sett "Stekta gröna tomater på Whistle stop café" i filmformat, men boken är faktiskt ännu bättre. Framförallt är den mer lesbisk. Idgies och Ruths kärlekshistoria får ta mer plats och det är också intressant att se vilken inställning människorna runtomkring dem har till deras förhållande.
Mamman i familjen verkar till exempel bara glad och road när hon förklarar för resten av syskonen att Idgie har fått sin första crush (på Ruth).

De lever i den amerikanska södern på 30-talet och vi får se många exempel på rasism och orättvisor. Ändå verkar ingen i stan ha något emot Idgie och Ruth som bor tillsammans och driver sitt café. Varför? Finns ingen homofobi i stan, gör man ett undantag eftersom sammanhållningen är stor och Idgie är så charmig, eller är det ingen som förstår att de är ihop? Det framgår inte av boken.

I övrigt får vi veta väldigt mycket om människorna i den lilla staden, om de svarta och om de vita, om de goda och om de elaka, om de fattiga och om de som har det mer gott ställt. Det är en charmig book med mycket feelgood, men den är ändå välskriven och har ett djup.

Parallellt med historien om Idgie och Ruth löper en historia som utspelar sig på 80-talet, där får vi följa Evelyn, som är tjock, medelålders och olycklig. När hon träffar på Ninny på ålderdomshemmet och får höra berättelserna om Idgie och Ruth får hon nya krafter och inspration att ta itu med sitt eget liv.

Sammanfattningsvis: Läs den här boken! Du får uppleva den amerikanska södern på nära håll och du får bli en del av den lilla staden och uppleva Idgies och Ruths kärlek. Fint som snus! Om man nu gillar snus. =)

Skrivet på kroppen av Jeanette Winterson

Dags för nästa klassiker! Jeanette Winterson är en favorit för många och har skrivit flera kända böcker som till exempel "Fyrväktaren" och "Det finns annan frukt än apelsiner".

I "Skrivet på kroppen" eller på engelska "Written on the body" fördjupar hon sig i hur det är att älska, inte bara en annan människa, utan en annan människas kropp. Vad förmedlar en kropp? Vilka erfarenheter bär den på? Huvudpersonen älskar passionerat och över alla gränser, hon älskar Louise och hennes kropp och allting med den.

Huvudpersonen har haft förhållanden med många, både män och kvinnor. Det uttalas aldrig om huvudpersonen själv är en man eller en kvinna, men för oss kändes det väldigt mycket som att hon var en kvinna, och dessutom en kvinna som är rätt lik Jeanette Winterson.

När huvudpersonen och Louise träffas är huvudpersonen redan ihop med en kvinna, Jaqueline. Jaqueline är tråkig och pålitlig. Det är bra, tycker huvudpersonen, för hon har fått nog av drama och passion. Hon är inte byggd för det. Men när Louise dyker upp är det väldigt svårt att stå emot passionen, fastän Louise redan är gift med en man, Elgin, även han en tråkig och stabil person, som Louise inte älskar.

Vem skulle gilla den här boken? Någon som uppskattar ett vackert språk, och någon som uppskattar när fokus ligger mycket på känslor, tankar och inre upplevelser. Boken har visserligen en rätt spännande yttre handling i början också, men i den senare delen av boken fördjupar sig Winterson i filosofiska resonemang och kroppen och om kärleken, och den yttre handlingen hamnar mer i bakgrunden.

Rubyfruit Jungle av Rita Mae Brown

Vi har tagit oss an en lesbisk klassiker: Rubyfruit Jungle (eller på svenska: Kvinnofrukt) av Rita Mae Brown, från 1973. Rubyfruit är granatäpple, och bokens titel är en omskrivning för det kvinnliga könsorganet.

Bokens huvudperson, Molly Bolt, har många likheter med författaren själv, men boken är inte en biografi. Molly är en adopterad dotter i en fattig familj, och hon inser snart att hon är mycket smartare och starkare än alla hon känner, något som gör hennes mamma arg och avundsjuk. Redan som barn inser Molly att hon gillar tjejer mycket mer än killar, och hon vägrar att skämmas över det. Istället blir hon arg på resten av världen för att den är så korkad och inte förstår.

Hon ifrågasätter det som alla andra verkar tycka är självklart, som att man måste gifta sig med en man och få barn. Det tänker hon aldrig utsätta sig för. Hon har också bestämt sig för att bli filmregissör. Ingen kvinna har varit det förut, men då ska hon bli den första. Molly har inga pengar, men tar sig ändå fram genom den akademiska världen genom stipendier och extraarbeten.

Rita Mae Brown skriver bra och boken är spännande, humoristisk och lättläst. Även om bokens huvudperson har sina egenheter hejar vi som läsare alltid fram henne när hon kämpar sig fram genom livet och vägrar anse sig vara mindre värd än någon annan för att hon är kvinna och lesbisk. Den här boken är politisk utan att tala om politik. Allt Molly Bolt gör är att försöka ta sig dit hon vill i livet, och motståndet hon stöter på kommer naturligt upp under berättelsens gång och blir väldigt tydligt för läsaren.

Ibland kan vi önska att vi kunde få lite mer tillgång till huvudpersonens känsloliv, men boken tar sällan upp detta, utan fokuserar mest på de konkreta handlingarna. Resten får läsaren själv fylla på med.

Sammanfattningsvis: Boken känns fortfarande aktuell och intressant, fastän den är från -73. Visst går det att se att vissa framsteg gjorts i samhället sedan dess, men det finns fortfarande mycket kvar att göra. Berättelsen om den egensinniga och viljestarka Molly Bolt är underhållande och inspirerande. Läs den!

Mördarens mamma av Ida Linde

Den här boken var en riktig överraskning! "Mördarens mamma"  av Ida Linde handlar om Henrietta, som älskar sin pojke, men samtidigt är lite rädd för honom, för hon misstänker att något inte står rätt till med honom. En dag blir hennes farhågor besannade: Polisen kommer och ringer på och säger att hennes pojke har strypt en annan pojke.

Boken börjar så här:

Min pojke frågade mig: Skulle du älska mig om jag dödade någon? Och detta var innan vi visste. För min pojke var bara en pojke när han frågade: Skulle du älska mig om jag dödade någon? Och jag svarade: Ja.

Är inte det en inledning som heter duga, så säg? Den här boken handlar inte om pojken som har mördat någon, utan precis som titeln anger handlar boken om mördarens mamma. Hur blir livet för en mamma, vars pojke sitter i fängelse? Hur förändras deras relation? Hur ser omvärlden på henne? Hur ska hon kunna fortsätta leva?

Men boken nöjer sig inte med att nästla i de frågorna. En dag träffar Henrietta nämligen Grace, som också är en mördares mamma. De träffas i besöksrummet på fängelset, dit de båda har kommit för att besöka sina söner. Och märkligt nog uppstår kärlek mellan de båda mammorna. Men allteftersom Henrietta lär känna Grace dyker fler och fler märkliga saker upp, och hon börjar misstänka att deras söners historier på något vis hänger ihop.

Det bästa med den här boken, förutom att den är mycket välskriven, är att den är väldigt spännande, och samtidigt rolig! På de mest oväntade ställen säger eller gör huvudpersonen plötsligt något jätteknasigt á la Jan Stenmark eller Nina Hemingsson och det blir liksom extra roligt eftersom den omgivande berättelsen är så otäck.

Boken är inte särskilt tjock, men det är en ovanlig berättelse som vi kommer att minnas. Läs den!

Bränn alla broar av Siri Helle

Romanen Bränn alla broar av Siri Helle har ett sådant där omslag som signalerar chicklit och feelgood. Samtidigt handlar boken om en kvinna som är så deprimerad att hon beslutar sig för att ta sitt liv. Hur kan det hänga ihop? Jo, det gör väl det, till en viss nivå, eftersom boken följer de vanliga chicklit-ramarna på det viset att huvudpersonen, Liv, först har problem och sedan träffar kärleken, i form av gatukonstnären Sanna. Men de flesta chicklits har förstås inte ett räkneverk som räknar ner hur många dagar det är kvar till dess att huvudpersonen ska ta sitt liv.

Det är en bra idé i grunden, och boken skulle kunna vara riktigt spännande, om det var så att man satt där som läsare och undrade: ”Ska hon göra det? Ska hon inte? Åh, kan inte någon se hur hon mår och rädda henne?!” Men problemet är att vi aldrig kände så. Istället kände vi redan från början att det skulle sluta väl. Varför? Kanske för att allting är lite för skojigt, feelgoodigt och lite överdrivet, så att vi som läsare aldrig får komma så nära huvudpersonen att vi känner att hon menar allvar. Mycket i omgivningen, som kollegorna och kontorsmiljön, känns lite stereotypt och som att vi har sett det förut i trettioåtta hollywoodfilmer.

Kanske känns vissa saker lite väl förenklade också. När Liv slutar på sitt jobb och går ut och upptäcker världen får vi en känsla av att hon är Tarzan som har kommit till New York och aldrig har sett en stad förut. Finns det teatrar? Hemlösa? Och fet mat på Mc Donalds? Nu har dock vi som läste inte någon erfarenhet av känslan hos någon som har bestämt sig för att ta sitt liv, men för oss kändes det som om huvudpersonen blev lite väl utspejsad när hon plötsligt skulle ut och knarka, stjäla båtar och slåss på tunnelbanan.

Om vi då ska sammanfatta romanen ”Bränn alla broar”: Jo, det är en chicklit, den är lättläst, den är skriven med ett enkelt språk, den handlar om kärlek mellan två kvinnor, och fastän huvudpersonen har bestämt sig för att ta sitt liv känns boken aldrig mörk eller deppig. En lämplig bok för den som vill ha lite lätt läsning att ha med sig på stranden i sommar.

Skuggan och pojken som försvann

"Skuggan och pojken som försvann" är fortsättningen på Lotta Sundins ungdomsbok "Vem är Skuggan?" I den förra boken hade huvudpersonen Tuva fått en flickvän, Julia, och de hade tillsammans bestämt sig för att ge värstingen Albin en chans och låta honom komma och plugga med dem.

När vi möter Tuva igen börjar problemen hopa sig för henne. Julia är arg för att Tuva inte berättar vad hon tänker och känner, och judohallen, där de brukar träna, ska stängas. I skolan är det dags för det Tuva hatar mest av allt: redovisning, men kanske är det okej ändå, om hon får redovisa tillsammans med Julia och Albin?

Just den morgonen, när det är dags för redovisningen, händer det något konstigt. Albin är försvunnen,  fastän han har lovat att komma, och fastän han har övat så att han kan hela sin del av redovisningen utantill. Vart har han tagit vägen? Tuva och Julia börjar söka i hans spår och inser att Albins liv innehåller många hemligheter.

"Skuggan och pojken som försvann" är i första hand skriven för unga i 11-14-årsåldern, men funkar fint att läsa för vem som helst som är sugen på något lättläst och spännande. Del nr två i serien är lite sorgligare än den första, men innehåller också mycket kärlek.