En halv novell: Del 2 av Skorpan

- Varför gör du såhär mot dig själv, frågar Tant Gredelin. Hon sitter i sin bruna läderstol på andra sidan skrivbordet och ser på mig med blicken full av medlidande. Vi träffas en gång varannan vecka och det går till ungefär likadant varje gång. Jag berättar vad jag har ställt till med och hon undrar varför. Jag säger att jag inte vet. Hon menar att jag skulle må bättre om jag slutade ha sex för att få tillfällig bekräftelse. Ibland tänker jag att hon har rätt, men oftast orkar jag inte bry mig.

En gång lade jag fram teorin att jag inte kunde känna sådär som vanliga människor verkar göra, men det ville Tant Gredelin inte köpa.
- Du bryr dig visst, säger hon. Annars skulle du inte få så dåligt samvete när du utnyttjat någon.
- Vaddå utnyttja, säger jag. Det spelar väl ingen roll om jag inte försöker bli kär i varenda människa jag träffar. Det är inte som att de går och gråter över mig hela sitt liv. De träffar en ny tjej tre dagar senare. De blir kära till höger och vänster hela tiden. Ibland undrar jag om de bara låtsas för att slippa vara ensamma.
- Har du haft någon längre relation? undrar Tant Gredelin. Jag förstår inte vad jag gör där. Hon får mig bara att må sämre. Jag tittar inte på henne men hennes gredelina kavaj lyser ändå i ögonvrån. Jag rycker på axlarna.
- Jag vet inte. Kanske.
- Hur träffades ni, undrar hon. Jag tänker tillbaka.
- Hon var snygg. Jag följde med henne hem, säger jag.
- Och sen, undrar Tant Gredelin. Jag undrar om det finns någon mening med hennes frågor eller om hon bara är nyfiken.
- Sen hade vi sex. Hon tittar på mig med en ängels tålamod och hoppas att jag ska fortsätta, men jag säger inget mer.
- Och sen, frågar hon igen. Jag ger mig. Jag kan lika gärna berätta.
- Vi hade väldigt bra sex, säger jag sakligt. Jag hade egentligen inte tänkt träffa henne igen.
- Och sen blev ni ihop, undrar hon. Jag suckar. Allt låter så svart och vitt när hon pratar.
- Nej. Hon kanske tyckte att vi var ihop, men vi sa aldrig att vi var det.
- Varför inte?
- För att hon visste att jag skulle få panik då.

- Vad är det som skrämmer dig med förhållanden, undrar Tant Gredelin medan min mage vänder sig ut och in. Jag försöker svälja illamåendet.
- Jag är inte bra på förhållanden, muttrar jag. Det slutar bara med att jag sårar någon.
-Så du lämnade henne? Vad hände?, säger Tant Gredelin och hon sneglar på sitt armbandsur bakom glasögonen för att vara säker på att hon hinner med några frågor till innan nästa persons privatliv ska tömmas ut på hennes skrivbord.
- Jag sa till henne hela tiden att jag inte var bra för henne, men hon lyssnade inte. Hon trodde att jag gjorde henne lycklig.
- Gjorde du inte det?” Jag rycker på axlarna igen och tänker på Cissis ögon, fulla av kärlek när vi möts och hon kramar om mig och kysser mig så jag blir alldeles knäsvag.
- Ett tag kanske. Men det skulle aldrig ha gått i längden. Hon var för bra för mig.
- Gjorde hon dig lycklig? Jag skruvar på mig och hoppas att tiden snart ska vara slut.
- Det spelar ingen roll, suckar jag.
- Ses ni något nu? Jag skakar sakta på huvudet.
- Hon sa att hon inte klarar av att prata med mig. Så jag respekterar det. Tant Gredelin nickar.
- Var du trogen mot henne medan ni träffades? Jag måste tänka efter innan jag svarar. Jag, den dåliga vännen, den planerande svikaren, var jag trogen mot henne?
- Ja.

Sedan är vår pratstund över, men hennes sista fråga dröjer kvar i mitt minne när jag går genom stan. Det känns som att någonting blänker mitt i allt mörker. Som om det finns någon liten bit av mig som fortfarande är ren bland allt det smutsiga. Jag var faktiskt trogen mot henne. Jag ville aldrig vara något annat. Stockholm är mörkt och regnigt och förhoppningsvis märker ingen att jag gråter.