Laura Hardenfast och mysteriet med den försvunna ringen, Sista delen

Ashley Spencer var iklädd ett svart linne och grå träningsbyxor när hon öppnade sin dörr. Hon sken upp när hon fick syn på Laura.
”God middag, Miss Spencer”, sa Laura i sin formellaste ton. Ashley log förvånat.
”Hej Laura. Har vi börjat med efternamn igen?”
”Ja, min uppdragsgivare skällde ut mig igår för att jag åt middag med dig och för att jag råkade nämna dig vid förnamn.”
”Ajdå. Jag är ledsen för det. Så… Är ni här för att ställa fler frågor till mig, Miss Hardenfast?”
”Ja, jag skulle vilja fråga om ni har lust att äta lunch, Miss Spencer.” Ashley skrattade.
”Jag blir inte klok på dig. Är det verkligen en bra idé?”
”Jag har en känsla av att vi skulle gå rätt säkra nu.”
”Tror du? Vi skulle ju kunna beställa in lunchen annars?” Laura log. Det skulle inte vara nödvändigt, men att få ha Ashley för sig själv lät mycket bättre än att gå ut.
”Du har rätt. Det är nog en bra idé.” Hon stängde dörren bakom sig och steg in i lägenheten. Hon drog av sig stövlarna och såg sig omkring. Det var en mysig lägenhet; öppen och ljus men ändå varm. Ashley hade känsla för inredning. Hon följde efter henne in i vardagsrummet.

”Rätt fräscht va? Det är inte alltid så, men nu har jag nyss städat. Anna är här en vecka och stökar ner och sedan städar jag en vecka medan hon är hos sin pappa. Gillar du thai?” Hon såg på Laura med utmanande ögon som fick henne att tänka på helt andra saker än mat. Laura drog efter andan.
”Ja, jag älskar thai”, sa hon långsamt utan att ta ögonen från Ashley.
”Eh.. Bra, jag har en meny här nånstans..” Hon vände sig om och började nervöst dra ut och stänga lådorna i en hög byrå. Laura kunde inte motstå att dra armen över hennes rygg. Ashley rös till och vände sig om. Laura lade sin arm om hennes midja och drog henne till sig.
”Skulle ni ha något emot om jag kysste er, Miss Spencer?
”Jag skulle ha något emot om ni inte gjorde det, Miss Hardenfast.” Laura kysste Ashley Spencer mot hennes farmors antika byrå. Hon lät sina händer smeka hennes mage och bröst genom det mjuka svarta linnet och hon kände Ashleys händer glida över sin rygg och rumpa. Hon svalde och kände hur hennes händer skakade. Hon drog ner Ashley i soffan och smekte av hennes linne och kysste hennes hals och bröst.

En timme senare låg de kvar i soffan, nakna, nära varandra, Ashley på Lauras axel och med armen om hennes midja.
”Vet ni, Miss Hardenfast, det var den bästa lunchen jag fått på mycket länge.” Laura skrattade.
”Tack, Miss Spencer. Jag…” Hon avbröts av en telefonsignal från högen av kläder på golvet. Ashley sträckte sig ner och fiskade upp hennes mobil ur byxorna.
”Jaha Laura”, hördes Edwards roade röst. ”Är det här ditt sätt att säga att fallet är avslutat? Men du kanske kunde ha nämnt något om saken till mig först?”
”Nu förstår jag inte alls vad du menar Edward, darling”, sa Laura lugnt.
”Det tror jag hur mycket jag vill på. Lizzy är rasande. Hon skriker och gråter om vartannat. Men jag tror resten av familjen är rätt nöjd, både med att ringen är tillbaka och att de verkar slippa den insmilande svärsonen, även om det väl kommer bli en hel del tjafs om det här i media. Det är förresten bäst att jag går nu. Lizzy hotar med att gå hem till Michael och döda honom så det är väl bäst jag stoppar henne innan vi får ett mord på halsen också. Tack för hjälpen, Laura.”
”Anytime.”

Laura släppte mobilen i klädhögen och vände sig till Ashley.
”Jaha Ash, det verkar som att fallet är avslutat.”
”Är det sant? Men, vem var det? Någon från studion?”
”Nej, det var prinsessans bror.”
”Va? Men varför?”
”Han ville rädda sin lillasyster från ett dåligt giftermål. Och nu verkar det som att han har lyckats.”
”Åh. Så det blir inget bröllop då?” Laura smekte en lock bakom Ashleys öra.
”Inget bröllop än, men kanske några fler luncher?”
”Det skulle jag tycka om”, sa Ashley Spencer.