Laura Hardenfast och mysteriet med den försvunna ringen, Del 16

Laura Hardenfast vaknade på lördagsmorgonen och kände sig väldigt ensam i sin säng. Hon föreställde sig hur det skulle vara att vakna och se Ashley Spencers vackra smidiga kropp bredvid sig, dra henne intill sig, känna hennes varma lena hud mot sin egen, ge henne en morgonkyss och se in i de där intensiva ögonen som gjorde henne yr. Hon undrade vad Ashley gjorde en lördag när hennes dotter var hos pappan. Hon kanske var ledig för att äta lunch? Men hon kunde inte bjuda ut Ashley. Hon kunde inte riskera att bli sedd med henne igen, inte efter Edwards varning, inte förrän fallet var avslutat. Laura satte sig upp i sängen. Hon kände sig otålig. Hon hade fått fram så mycket information dagen innan, men hon visste inte hur hon skulle använda den. Hon hämtade sitt morgonte och satte sig vid datorn för att söka rätt på bolagsinformationen om Golly Gay AB. Styrelseordförande och VD: Billy Weissbauer. Ja, det var väl inte heller någon större överraskning. Hon trummade med fingrarna mot bordsskivan. Någonting stämde inte. Maud och Ashley hade ju öppnat kassaskåpet på morgonen. Varför fanns inte deras avtryck på skåpet? Plötsligt insåg hon varför. Hon såg Maud Forrester framför sig i verkstaden, i sina gröna arbetshandskar, i fikarummet hade hon också haft dem på sig, och inne på Eva Brattlings kontor hade hon tagit av sig dem först när hon vill känna på det mjuka tyget i hennes chefs dyra fåtöljer. Säkert hade hon haft handskarna på sig även när hon öppnade skåpet på morgonen. Och Ashley då? Hon kunde ha stått bredvid utan att röra skåpet medan Maud öppnade det. Hon skulle förstås också ha kunnat öppna skåpet innan de andra kom och ta ringen och torka bort sina avtryck. Den tanken tyckte Laura inte alls om.

Hon började istället fundera på Eva Brattlings koppling till både Billy och kungafamiljen. I och för sig var det inget konstigt att Eva kände både nattklubbsägare och societetspersoner för hon var känd för att vara både social och festglad och hon träffade mängder av kunder hela dagarna. Ändå kvarstod faktumet att Eva var den enda länken mellan inbrottet och konstigheterna i familjen. Men Eva hade varit i England när inbrottet skedde. Eller hade hon det? Peter Rosing hade skjutsat henne till flygplatsen på fredagen, men hade någon egentligen sett när hon kom tillbaka? Laura lyfte luren och slog numret till sitt ex, Nellie Field på British Airways.
”Nellie, det är jag. Förlåt att jag ringer så tidigt, men jag skulle behöva en liten tjänst..”
”Då är allt som vanligt då, skrattade Nellie.”
”Kommer du åt era bokningssystem hemifrån?”
”Självklart, vad är det du vill veta?”
”Jag skulle vilja veta när Miss Eva Brattling anlände tillbaka England efter att hon åkt till Paris förra fredagen.”

Fem minuter senare lade hon på luren med ett leende. Det var dags att röra om lite i grytan. Hon klädde på sig, packade väskan och sprang ner till motorcykeln. När hon kom ut ur stan var vägarna tomma och hon susade fram genom den guldgula hösten, förbi de stora sjöarna och ut mot Westerby Shore, där Eva Brattling hade sin lyxiga villa.