Flicka i turkost, del 2

Jag hade just satt mig ner vid datorn på redaktionen när jag hörde den bekanta irriterande rösten bakom mig. Victoria kom springande mot mig på sina alldeles för höga klackar och hon hade det där falska leendet påklistrat. Det brukade inte båda gott.
”Du Emma, Pillan och jag hittade världens grej på lunchen så Anders fick tyvärr stryka din spalt.” Jag svarade inte. Jag orkade inte bry mig. För Victoria var det säkert en seger att få ha skrivit något som konkurrerade ut något jag hade arbetat med. Men den där spalten var inte särskilt viktig för mig. Jag öppnade mailen för att se om något nytt hade rasslat in under lunchen. Några minuters slappt mailläsande skulle vara skönt medan jag smälte maten. Men det blev ingen vila. Roger knackade mig redan på axeln.
”Du, vi ska på innebandymatch.” Han flinade så att hans panna rynkades nedanför hans glesa röda lockar.
”Va? Skoja inte med mig.” Jag tittade bedjande på honom men han skakade glatt på huvudet.
”Nej, det är sant. Det är influensan. De har nästan ingen kvar på sporten. Men var inte orolig. Jag kan sköta skrivandet så får du fota.”
”Kör för det då.” Jag tog fram min kameraväska ur skåpet och slängde jackan över axeln. Ibland kändes det som om jag arbetade på en brandstation. Plötsligt skulle jag rycka ut och jag visste inte vad som väntade mig när jag kom fram. Och nu innebandy? Att titta på sport hade jag aldrig varit särskilt intresserad av. Det var mycket roligare att utöva den än att bara titta på.

Vi tog hissen ner till garaget och jag hoppade in på passagerarsätet i Rogers bil.
”Jaha. Bäst du berättar för mig vad det är vi ska se nu då, så jag inte gör bort mig.” Och Roger berättade om SM-finalen, om lagen och om spelarna och jag försökte ta in allt. Jag började gilla tanken på att få ta sportiga actionbilder i stridens hetta. Jag hade helt glömt bort tjejen i turkost.

.