Flicka i turkost, del 5

På torsdagen kom sms:et som raderade mitt leende: “Har tyvärr fått förhinder i helgen. Vi får ta joggingrundan en annan gång. /Johanna.”

Nej. Det var inte rättvist. Jag gick bort och satte mig på stolen bredvid Johans skrivbord med armarna i kors. Han tittade upp från tangenterna och sluta tvärt skriva när han såg min buttra min.
“Vad är det? Är det Victoria som har sagt att din jacka är speciell nu igen?” Han lutade sig tillbaka i stolen och lade upp de svarta lackskorna på skrivbordet. Jag skrattade motvilligt.
“Nej. Kommer du ihåg tjejen i turkost, på gymmet?”
“Självklart. I alla fall hennes bröst kommer jag ihåg.” Jag hejdade mig för en sekund och tittade surt på honom.
“Men vafan..” Han skrattade åt min öppna mun.
“Vaddå? Jag är en man! Jag tycker om bröst. Var glad att jag är ärlig istället. Kan du säga att du inte lade märke till hennes bröst?”
“Men.. Kanske det, men kan du sluta prata om bröst? Jag skulle säga att jag skulle träffa henne i helgen...”
“Va? En dejt?” Han tog ner fötterna från bordet och lutade sig mot mig med armbågarna mot knäna och händerna knäppta under hakan.
“Jag trodde det. Men jag vet inte. Vi skulle ta en löparrunda.”
“Nice. Men det blev inte av?”
“Nej, jag fick just sms av henne.”
“Få se.” Han ryckte åt sig mobilen och läste. “En annan gång? Nej, det låter inte så bra. Hade hon verkligen velat hade hon väl föreslagit en annan tid eller en annan dag åtminstone...”
“Eller hur?” Jag suckade. “Jag fattar inte. Jag tyckte det kändes så bra att prata med henne. Men jag kanske missuppfattade situationen.”
“Det är inte säkert. Hon kanske hör av sig igen. Eller så får du vrida upp charmen ett snäpp till nästa gång vi ser henne i gymmet.”
“Ja.. i alla fall tappade jag helt lusten att jobba nu.”
“Det passar rätt bra för det är fikadags nu. Ska vi smita ner till caféet och ta en god kaffe?”
“Ja, det gör vi. Om Victoria säger något mer otrevligt till mig idag kommer jag nämligen smälla till henne.”
“Oh, det skulle jag gilla.” Han satte datorn i vänteläge och tog plånboken från bordet.
“Hon är förresten 32 år.”
“Victoria?”
“Nej, gymtjejen.”
“Det var som fan.”
Han fick syn på sin spegelbild i glaskuben bredvid och drog åt slipsen och rättade till den grå pullovern över den blåvitrutiga skjortan.
“Johan, du måste vara varje bögs drömman.”

.