Berättelsen om Alex, Del 3

Jag ringer på flera gånger innan jag hör ljud inifrån lägenheten. Ligger Anna och sover? Jag minns att hennes dygnsrytm brukar vara ganska ojämn. När dörren glider upp förstår jag direkt vad jag vandrat in i. Anna har på sig ett par mjukisbyxor och ett linne utan bh under. Hennes hår är rufsigt och hon är barfota. Hon ler generat mot mig och ber mig komma in, medan hon snabbt släpper dörren och försvinner in mot vardagsrummet.
“Vänta lite, jag kommer strax”, hojtar hon. Jag som hade tvekat bara inför tanken att behöva sitta ensam med Anna i hennes kök och vara trevlig. Ska jag nu istället bli det tredje hjulet i en avbruten kärleksscen? Det känns som mer än jag orkar med idag. Jag ställer min resväska i hallen bredvid ett par spetsiga läderstövlar och ropar in i lägenheten.
“Anna, jag går ner på cafét en timme. Vi ses senare.”
“Nej, vänta!” Hon kommer springande och ser orolig ut. “Gå inte Alex. Nu känner jag mig jättedum. Det var inte meningen att vi.. tiden bara flög iväg och...” Jag skrattar och kramar om henne.
“Det är ingen fara. Jag tar en kopp te därnere. Det såg mysigt ut.”
“Men du behöver verkligen inte gå.”
“Ärligt talat har jag inte haft en jättebra dag idag, så jag kan behöva samla tankarna lite.” Nu såg Anna ännu mer orolig ut.
“Okej men... Gå ner du då. Jag kommer ner om en kvart!”
“Ingen brådska”, mumlar jag och Anna försvinner in i lägenheten för att skicka hem vem det nu är som hon har hos sig.

Det lilla caféet har en pingla i dörren och jag ler åt ljudet när jag stiger in. Det känns gammeldags och mysigt. Jag ser mig omkring i lokalen. Över väggarna sitter hyllor där gamla fina kaffe- och teburkar står uppradade. Vid fönsterbordet sitter några tjejer och pratar och skrattar. Disken och kassaapparaten ser också gammeldags ut och jag går bort dit för att spana in smörgåsarna. En blond tjej kommer ut ur köket och ler mot mig.
“Hej, vad får det lov att vara”, säger hon.
“Jag tror jag tar en sån där ciabatta med ost. Och en kopp svart tropiskt te.”
“Javisst.” Hon tar en servett och lyfter upp smörgåsen på en tallrik åt mig. “Slå dig ner så kommer jag med teet.” Jag nickar och sätter mig vid ett bord i hörnet, långt bort från de skrattande tjejerna. Efter fem minuter kommer den blonda med en bricka. Där finns en tekanna, kopp och grädde. Jag ler stort.
“Jag älskar caféer som serverar te i kanna”, säger jag till henne. Hon skrattar.
“Det är det enda rätta sättet”, svarar hon och tittar nyfiket på mig. “Vi har mest stammisar här, men dig känner jag inte igen.”
“Jag har just flyttat hit. Jag ska bo hos min kompis här i huset.”
“Jaha. Vad heter hon?” Den blonda slår sig ner på stolen mitt emot mig.
“Anna.”
“Lång brunett med gröna ögon?” Jag ler.
“Ja, det är hon.” Då plingar det i klockan igen.
“När man talar om trollen”, säger den blonda och reser sig och försvinner in bakom disken igen.

Hur fortsätter historien? Lämna ditt förslag på vad som ska hända i nästa del i kommentarsfältet!


.