Det var hela tiden mycket jämnt i vår Snuskiga Dikttävling, mellan bidragen 1,2 och 6. Vi kan nu gratulera bidrag nummer 6 till tredjepriset med tolv röster, men bidrag nummer 1 och 2 har faktiskt lyckats skrapa ihop exakt lika många röster, nämligen fjorton stycken var!
Vi ser ingen annan utväg på detta än att skapa en utslagstävling mellan de två bidragen! Vi lägger till tre dagars rösttid bara för bidrag 1 och 2.
Här kommer bidragen igen!
Bidrag 1: Hetta
Händer som river och sliter
i kläder som faller i trasor till golvet.
Snabbt!
Snabbt måste det gå!
Två kroppar som sammanförs
i sådan hetta
att den är förbjuden på bensinmackar.
M å s t e . H a . D i g !
Svettiga kroppar som flämtar
med ben och armar knutna om varandra.
Hetta
som jag tidigare bara läst om
i böcker med sliskig tantsnusk.
Av: Succubus
Bidrag 2
Den dunkla lunden där dammen dåsade,
där träden silade ljuset mycket sparsamt.
I en bortglömd del av den allt för stora staden
fanns en plats dit ingen längre kom.
En hängande gren föstes försiktigt åt sidan,
där stod hon nu plötsligt med ivrig blick.
Jag gled än djupare in i den förvildade grönskan
efter en smärtsam längtan nu uppfylld av en galen lust.
Hon hann upp mig och jag trycktes mot ett knotigt träd,
förklädet slets av och ena skon var redan borta.
Hur kunde hennes våldsamma läppar vara så mjuka,
hur kunde hennes bröst mot mina kännas så outhärdligt?
Hon rörde vid mig innanför kjolen och jag måste ha feber,
kan hon ta på mig utan att bränna sig?
Det bultar och brinner och hon flämtar så i mitt öra,
hon viskar ord jag tänkt men aldrig vågat uttala.
Jag ber henne att slicka mig innan jag dör,
hon vägrar att lyda men ändå överlever jag.
Hon hetsar och smeker och viskar ännu mer,
hon tänker inte slicka mig förrän om en liten kvart eller så.
Hon luktar så gott, alldeles svettig och kåt
jag vill aldrig gå ut igen, bara vara här med henne.
Äntligen är det förbannade underbara förspelet över
tungan snuddar som hastigast vid min fitta.
Nu tror jag att jag säkerligen ska dö,
dö både om hon fortsätter och om hon skulle sluta.
Den dunkla lunden där dammen dåsade
där träden silade ljuset mycket sparsamt.
I en nästan bortglömd del av den allt för stora staden
fanns en plats dit bara hon och jag kom.
Av: Lassi
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar