Berättelsen om Alex, Del 6

Vi står i höstsolen och väntar på att bli upphämtade. Morgonluften är kylig och jag drar åt skinnjackan om mig och lägger armarna i kors. Efter några minuter kommer en blå skåpbil runt hörnet och bromsar in framför oss. När dörrarna öppnas hoppar tre glada tjejer ut och kommer fram till oss. Först är det en lång brunett med lockigt hår och mörka ögon, iklädd tajta svarta jeans, svart filtkappa och lila scarf som kramar om Anna och sträcker fram handen mot mig.
”Hej, Elvira. Trevligt att träffas. Anna har berättat massor om dig, så det känns nästan som jag känner dig redan!”
”Aha, ja jag har hört en del om dig med”, säger jag och ler när jag tänker på allt Anna har berättat för mig över telefon om den konstnärliga tjejen som alltid har nya projekt på gång.

De andra två tjejerna heter Elin och Therese och de är tillsammans. Elin är kort, söt och blond och Therese är lite längre och hon har rött hår och hennes ögon ser nästan grå ut.
”Jag gillar dina örhängen”, säger Therese. Jag har valt ett par gnistrande röda spiraler idag. De är sådana örhängen man vill ha en sån där dag när det känns som om vad som helst kan hända. Elin drar ifrån skjutdörren och jag och Therese hoppar in i mittensätet.
”Kommer Sussi med”, undrar Elvira och vänder sig till Anna.
”Nej, hon jobbar idag. Men Tommy och Soda kommer. Vi plockar upp dem på vägen.”
”Okej.” Elvira startar motorn och radion börjar plinka gitarrmusik medan en mjuk kvinnoröst sjunger om the lovliest woman on earth.
”Åh, det är allt bra underbart att ha en vän med skåpbil”, säger Elin och klämmer vänskapligt Elvira på axeln. ”Vi ska försöka få in en hallbyrå till oss också”, säger hon och vänder sig till mig. ”Det är inga problem”, säger Elvira. ”Det är gott om plats. Ni kan handla fem byråer om ni vill.”

När skyltarna över vägen säger att vi befinner oss i Solna kör Elvira av vid en busshållplats. Där står en rejält byggd kille och en lite mindre kille och väntar. När dörren dras upp skäms jag lite för jag inser att det inte alls är några killar utan två tjejer. ”Hej. Tommy”, säger den stora tjejen med en mycket ljus röst och håller fram handen till mig när hon hoppat in i baksätet. Jag ser direkt på hennes leende att hon är en genomsnäll person. Den andra tjejen har kort svart hår, blek hy och gröna ögon. Det här måste vara tjejen som Jenny på caféet pratade om. Vi hälsar och jag tycker inte hon ser jättecharmig ut, men det är förstås en smaksak.
”Hej Soda”, säger Elin och sträcker bak sin hand utan att vända sig om. ”Så du orkade ta dig upp idag? Vi såg dig på dansgolvet när vi gick och du verkade på g.”
”Jo”, suckar Soda. ”Har lite ont i huvvet. Kan vi stanna och hämta en kaffe nånstans på vägen?” Elvira grymtar något till svar. De verkar inte vara de bästa vänner.
"Mina små solstrålar", säger Tommy och ler.

.