Berättelsen om Alex, Sista delen

Det har blivit kallt och mörkt ute den första dagen på min absoluta hatmånad, november. Det är med blandade känslor jag kliver in i taxin med Marie. Vi är på väg till Barriär, där Lis finns, och jag längtar efter henne, men jag vet inte hur jag ska göra med Marie. Hon tycker att vi ska sitta i baksätet så vi kan prata lite på vägen. Först undrar hon hur jag mår och jag säger att jag mår bra. Sedan undrar hon förstås om Jenny. Hon låtsas nämna det som om hon inte skulle bry sig särskilt mycket alls.
”Och.. Träffar du den där tjejen fortfarande?”
”Nej, det var väl inte helt rätt.. Men..” Jag biter mig i läppen.
”Men vad?” Jag drar efter andan och tittar på sätet framför mig.
”Jag kan inte träffa dig.”
”Varför inte?” Hon säger det mjukt, men jag hör att det gjorde ont.
”Av många anledningar. Jag tror att jag blev för sårad förra gången. Jag har byggt upp ett försvar och jag vågar inte släppa in dig igen.”
”Det skulle inte bli så, Alex.
”Det är inte bara det. Jag tror att… Förut nöjde jag mig med den tiden jag fick med dig. Men jag vill inte ha det så längre. Jag vill ha någon som finns där för mig alltid.”
”Det känns som att du bara minns de dåliga sakerna. Allt det andra då? Jag minns hur vi inte kunde hålla oss ifrån varandra i mer än två sekunder, jag minns hur du brukade titta på mig, hur vi satt på caféet och höll varandra i handen medan vi åt… ”
”Ja, men..”
”Nej.” Hon tar min hand och ser bestämt på mig. Jag känner hur oron sticker till i magen. Jag har alltid gillat den där bestämdheten hos henne. Jag minns att jag tyckte det var otroligt sexigt. Strax därefter kysser hon mig. För en sekund vet jag inte om jag befinner mig i ett minne eller i nutiden. Ingen har någonsin kysst mig som hon, ingen har älskat med mig som hon. Jag rycker till och skjuter henne ifrån mig. Jag drar efter andan. Hon har fortfarande samma effekt på mig, men jag kan inte låta det ta över.
”Jag.. jag kan inte. Det skulle bli som förut. Jag kan inte leva bara på den där passionen. Jag vill inte sitta och vänta på dig, träffa dig när det passar dig, medan du jobbar dygnet runt. Och säg inte att det inte skulle bli så. Jag känner dig. Du älskar att jobba, du älskar att göra karriär.”
”Det går väl att kombinera?” Hon ler och försöker se säker ut, men det lyckas inget vidare.
”Som förra gången? Jag vill inte ha det så. Har du några krukväxter?”
”Va?”
”Har du några krukväxter hemma?”
”Du vet att jag inte är bra med krukväxter…”
”För att du aldrig är hemma och kan ta hand om dem.”
”Du tror att jag inte kan ta hand om dig för att jag inte kan ta hand om en krukväxt? Det är väl ändå inte samma sak.”
”Jag vill inte, Marie.”
”Okej. Så det är verkligen ett nej?” Hon suckar djupt.
”Jag är ledsen att jag avbryter”, säger taxichauffören. ”Men vi är framme nu.” Jag ser på Marie och hon ser på mig.
”Jag orkar inte”, säger hon.
”Va?”
”Jag orkar inte gå in dit nu. Jag vill åka hem.” Jag sväljer när jag ser på henne. Hennes ögon är blanka av tårar.
”Ja. Okej.”

Så stiger jag ur taxin och hon försvinner iväg. Jag känner mig ostadig och sätter mig på en betongplint bredvid vägen. Tårarna börjar rinna mot min vilja. Så många år har jag saknat henne, längtat efter henne, jämfört alla jag träffat med henne. Och när hon väl är här, och säger att hon vill ha mig, så säger jag nej. Det är inte alls som jag tänkt mig det i mina drömmar. En del av mig älskar henne så mycket och en del av mig vet att jag aldrig kan få ett lyckligt slut med henne.

Jag huttrar till och går in i entrén. På toaletten tvättar jag bort mascaran som runnit nerför kinderna och snyggar till mig så gott jag kan. Sedan tar jag hissen upp till festvåningen. Glada människor hälsar på mig. Min blick söker efter Lis. Jag får syn på henne borta vid fönstret. Hon är vacker i den där svarta klänningen och jag älskar de stora ringarna hon har i öronen. Jag ser på henne i säkert en minut, medan hon pratar med någon man i kostym. Sedan verkar det som att hon känner att jag tittar på henne, för hon vrider huvudet åt mitt håll och hennes mungipa lyfts. Jag ser hur hon ursäktar sig och kommer mot mig över golvet. När hon närmar sig fångar hon min blick och mitt hjärta hoppar till när jag ser hur hon tittar på mig.

.