Go Magdalena!

En trevlig nyhet är att folkvettsexperten Magdalena Ribbing är en av årets talare på invigningen av Stockholm Pride. Magdalena har skrivit flera böcker och fram till idag har hon svarat på mer än 50 000 etikettfrågor från allmänheten.

Som Fem har nämnt tidigare är årets tema på Pride Makt och detta kommer Magdalena att tala om.
– Makt i den stora betydelsen är lika med ansvar för samhället och ska ges av majoriteten. Frågorna till mig handlar ofta om makt på den individuella nivån och där ser jag hur människor kan förstöra för varandra genom att misstolka rätten till makt, säger Magdalena.

Fem har förstås tittat närmare på några av de gayanknutna svar Magdalena givit i sin vett- och etikettspalt i Dagens Nyheter. Enjoy!

Fråga: Vi har blivit inbjudna till ett så kallat ”gaybröllop” på min mans sida av släkten. Kalla mig gärna konservativ men jag anser att äktenskapet är något som är förbehållet mannen och kvinnan. Hur markerar jag min ståndpunkt på ett vänligt sätt utan att såra bröllopsparet?

Svar: Det bästa är att du tackar nej. Din man kan ju gå på bröllopet utan dig. En bröllopsgäst som har behov av att som du skriver, markera sin ståndpunkt mot den aktuella vigseln, gör bäst i att avstå från att närvara.

Du har din uppfattning och den har du rätt till. Men de två som ingår sitt lagliga äktenskap ska också respekteras, liksom svensk lag ska respekteras. Och då bör inte den med en syn motstridig den som manifesteras i denna vigsel närvara.

Så tacka vänligt nej, skriv eller säg att du är förhindrad, och låt din man som såvitt jag förstår av ditt mejl är mer tidsenlig och tolerant, gå ensam på bröllopet. Det är både korrekt och rimligt i denna situation. Det är inte heller sårande för dessa två som gifter sig att du är frånvarande. Vem vill ha en protesterande gäst på sitt bröllop?

Oavsett vad du skulle säga eller göra för att som du vill, markera din ståndpunkt ,skulle det framgå att du är emot vigseln, och då ska du inte heller närvara. Man måste inte gå på ett bröllop, till skillnad från vad många tror. Man har sin fulla rätt att tacka nej. Gör det.


Fråga: Idag fick vi en inbjudan i vår brevlåda, gällande en studentfest. Inbjudan är ställd på mig och min make, trots att vi är tre personer i hushållet som i praktiken fungerar som en familj, även om landets lagar tyvärr inte tillåter äktenskap mellan mer än två av oss. Nu förutsätter jag att det i just det här fallet bara skett ett misstag, men vad ger Magdalena egentligen för riktlinjer i olika sammanhang, gällande hur man bemöter människor som lever polyrelationer?

Svar: Rimligen känner dina vänner och släktingar till din familjesituation och bjuder er tre som samhöriga. Om inte måste du informera om detta.

Människor som väljer att leva i andra relationer än de vanligaste behöver förmodligen meddela hur deras familj ser ut, så att andra som kan tänkas behöva veta detta får det klart för sig. Och så snart situationen är känd blir det självklart att bjuda alla tre i denna familj.


Fråga: Om man vid en parmiddag för ett antal olika par skall bjuda in fyra heterosexuella par och två homosexuella par, hur ska man då göra med bordsplaceringen? Jag har för mig man ska sitta varannan kvinna och man. Men det fungerar ju inte. Jag vet att man enligt gammal tradition skall frysa ut homosexuella ur gemenskapen och aldrig bjuda in homopar, men det är uteslutet för mig.

Svar: Förhoppningsvis är din fråga ett försök till provokation och inte allvarligt menad - jag svarar dig ändå eftersom frågorna till dn.se/etikett tyvärr emellanåt rör vid det problem som du undrar över, seriöst eller inte.

För det första: begreppet "parmiddag" är absurt. Varför skulle kriteriet för att bjuda någon vara att den personen hör ihop med någon annan? Är det tvåsamheten som ska premieras och bjudas, eller är det individuella människor, hophöriga eller inte? Sina vänner bjuder man på middag därför att man vill träffa dem. Den som är en del av ett etablerat par ska givetvis bjudas - men den-de som inte har en partner ska också bjudas. Parmiddag är ett ord som förekommer allt oftare och som visar en obehaglig uteslutningstendens, gränsen till mobbning ligger beklagligt nära.

För det andra: du skriver att du har för dig att man ska sitta varannan kvinna, varannan man. Det låter då som om du sällan eller aldrig har varit på en formell middagsbjudning eftersom du verkar osäker på detta som är så vedertaget att det praktiskt taget alltid förekommer; då uppstår motfrågan varför du själv ska ha en sådan formell bjudning när det uppenbarligen inte är vad som brukas i ditt umgänge.

För det tredje: varför skulle det inte "fungera" med varannan kvinna, varannan man? Det ska väl inte vara sexuellt umgänge vid bordet, förmodar jag, så vad skulle det spela för roll att några av dina gäster (eller de i den hypotetiska situation du anger) sitter bredvid någon som de inte skulle tänka sig som sexpartner? Alltså: varannan man, varannan kvinna oavsett sexuell tillhörighet.

Är problemet att båda de homosexuella paren är av samma kön så placeras kvinnor och män i lagom avvägning utan den i så fall icke användbara varannanmetoden. Den trevlighet man som värdperson skapar för sina gäster är bästa metoden i alla sammanhang.

För det fjärde: var har det påståtts att det finns en gammal tradition att "homosexuella ska frysas ur gemenskapen"? Har du verkligen hört detta rekommenderar jag dig att upphöra umgås med personer som säger eller antyder något sådant. Det är odemokratiskt, löjligt och obeskrivligt korkat, för att inte tala om obildat och ouppfostrat - om du verkligen hört detta.

Slutligen: är din fråga allvarligt menad har du stora problem, inte minst i ditt umgänge. Du behöver reda ut begreppen.


Och det var vad vi hade att bjuda på från etikettfronten. Fem ser fram emot att höra talet på invigningen.

.