Malin hade haft frukosttjänst och sprungit fram och tillbaka
mellan köket och matsalen. Hon hade fyllt på med brödbullar, ostskivor, gurka,
juice och allt annat som tog slut medan barnen högg in på sin frukost. Sedan
ägnade hon och Åsa sig åt avdukning och diskning, medan Sigrid redan började
sina förberedelser inför lunchen. De andra ledarna var ute på gräsmattan med
barnen och ordnade lekar för att alla skulle lära känna varandra och lära sig
namnen. Hon tittade på dem genom fönstret medan hon torkade av borden i
matsalen. De satt i en stor ring i gräset och Olof stod i mitten och verkade
leda det hela. Vad gjorde de? Ett skepp kommer lastat? Sedan verkade lekarna
vara slut för de reste de sig och klungan började under spring och skratt röra
sig ner mot båtshuset. Malin såg sig omkring i matsalen. Det såg rent och fint
ut, så hennes jobb borde nu vara över fram till lunchen.
”Hallå där.” Adele stod i dörröppningen. ”Jag tänkte höra om
du har lust att vara med på teorilektionen som Martin ska hålla i nu. Det kanske
kan vara en bra start på din nya seglarkarriär?”
”Tror du det? Ja, det kanske kan vara spännande.” Hon följde
Adele ut i solen och de tog vägen ner mot båtshuset. Barnen verkade redan ha
hunnit in för vägen låg tom framför dem.
”Så hur har morgonen varit i kökstjänsten”, undrade Adele.
”Körig?”
”Nja.. Klart att det blir en del spill, och hög ljudnivå.
Men de är ju rätt söta ändå. En del av dem kallar mig för fröken. Fröken, kan man få lite mer yoghurt? Jag
känner mig lite som en servitris i en femtiotalsfilm.” Adele skrattade.
”Ja, de tänker väl att det är vi som har ersatt deras lärare
i skolan nu. Den lilla blonda tjejen i din grupp frågade mig om det skulle bli
läxor. Sedan blev hon jätteglad när hon fick veta att det inte skulle bli några
alls.”
”Alice... Hon är väldigt söt faktiskt.” Malin log när hon
såg den lilla flickan framför sig.
”Och hur är humöret? Fått tankarna på annat?”
”Verkligen. Jag har sprungit runt som en yr höna och inte
haft en sekund över att älta på.”
”Det kan ha sina fördelar. Hade ni varit tillsammans länge,
du och tjejen? Om det är okej att jag frågar?”
”Öh.. nej, jag vet inte. Ett år drygt.”
”Tillräckligt länge för att det ska kännas ordentligt.”
”Jo.. tack. Och du? Är du singel?”
”Ja. Väldigt”, sa Adele med eftertryck. Malin skrattade och
de tog den lilla trappan upp till båthuset. Därinne höll alla på att slå sig
ner på stolar och på golvet.
”Ska vi sätta oss här bak?” Adele pekade på två stolar i den
dunkla änden av rummet. Taklampans sken var svagt och orkade bara lysa upp
ordentligt på den fläck där Martin stod redo vid blädderblocket med tuschpennan
i handen, men här och var sipprade solen in mellan väggplankorna. Det var lite
mysigt och med sorlet och barnen som hade spritt ut sig över golvet påminde det
Malin om hur det var att gå på teater med fritids när hon var liten. Martin
harklade sig och pratet ebbade ut.
”Idag ska vi börja med att lära oss optimistjollens alla
delar, så att ni vet vad allting heter.” Han började rita upp en båt på blocket
och barnen ritade av den i sina block. ”Så.. vad har vi här?”
”Segel”, ropade flera barnröster.
”Helt riktigt.” Han ritade dit en pil och skrev segel
bredvid. ”Och.. här har vi små träplattor som man skjuter in i fickor på
seglet. Är det någon som vet vad de heter? Ingen? De heter lattor.”
”Vad är lattor”, viskade Malin till Adele som satt på stolen
bredvid.
”De hjälper till att stärka seglet och gör att det fångar
upp vinden bättre.”
”Aha.”
”Jag blev lite sugen på latte”, viskade Adele tillbaka.
Malin fnissade.
”Du får be Sigrid fixa en.”
”Det skulle jag göra, men jag är tveksam till att hon vet
vad det är.”
.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar