Pyrets miljoner, Del 12

Pyret tyckte inte om att ha 98 miljoner. Hon tyckte om att hennes och Kims drömmar kunde uppfyllas och att hon inte behövde oroa sig för hur hon skulle ha råd med hyran, men hon tyckte inte om ansvaret och hon tyckte inte om tanken på att andra människor skulle få reda på att hon hade 98 miljoner. Något som också kändes jobbigt var att pengarna bara var hennes och inte Kims. Hon ville inte att Kim skulle behöva fråga henne om vad de skulle köpa in till restaurangen. Hon ville att hon och Kim skulle vara på samma nivå. Annars skulle allt bara bli förstört.

Pyret hade slutat jobba för två dagar sen. Plötsligt hade hon fått tid att tänka. Ju mer hon tänkte, desto klarare blev det: Det vore mycket enklare om en annan person hade pengarna. En okänd investerare hade satsat pengar i deras restaurang. Någon person inom restaurangbranschen kanske, som trodde på Kim. På det viset skulle Pyret aldrig behöva erkänna att det var hennes pengar. Hon gillade tanken. Kanske kunde investeraren pytsa in x antal miljoner i restaurangen och sen kunde Kim springa iväg och handla kök för dem som hon ville.

På eftermiddagen hade Kim och hon stämt möte med en expert på nyföretagande. Han skulle berätta allt de behövde veta; vilka blanketter som skulle fyllas i och skickas iväg, hur man ansökte om olika tillstånd, vilka regler som gällde. Det verkade vara en djungel. Pyret hade redan bestämt sig för att anställa någon som fick hålla reda på den där delen med siffrorna, för det var inte hennes starka sida.

Kim jobbade sin sista dag hos Marko, men slutade redan klockan två. När det ringde på dörren kikade Pyret upp mot klockan. Den var bara fem i två. Kim hade väl fått sluta tidigare tänkte Pyret. Hon öppnade dörren och tänkte just börja berätta för Kim om sina nya planer när hon märkte att det var Miriam som stod utanför.
”Åh..”, mumlade Pyret. Miriam steg genast in i hallen och stängde dörren.
”Vafan pratar du skit om mig för”, gastade hon argt.
”Va? Jag pratar inte skit om dig. Men du pratar tydligen skit om mig.” Miriam verkade ignorera hennes svar.
”Och varifrån kommer ryktet att jag lämnat dig för Erika?”
”Det sa jag inte. Jag sa att du lämnade mig och flyttade in hos Erika. Jag var tvungen att försvara mig eftersom du tydligen hade sagt att jag varit otrogen mot dig. Det är ett jävla skitsnack och det vet du!” Miriam hajade till när Pyret höjde rösten.
”Jag känner inte igen dig”, mumlade hon.
”Jag har fått nog av att du trampar på mig jämt”, mumlade Pyret tillbaka.
”Förlåt”, sa Miriam. Pyret tittade på henne som om hon hade hört fel. Miriam tittade ner i marken. ”Förlåt”, sa hon igen. ”Jag var rädd.” Pyret rynkade pannan.
”För mig? Det är väl aldrig nån som rädd för mig.”
”För att jag tyckte för mycket om dig", sa Miriam. Pyret kom inte på något att svara. Miriam lutade sig fram och kysste hennes läppar.
”Nej”, sa Pyret snabbt och sköt bort henne.
”Du är en sån jävla bitch”, skrek Miriam. Hon rusade ut och slängde igen dörren efter sig. Pyret kände sig plötsligt både taskig och ledsen. När dörren öppnades igen stod Kim där.