Pyrets miljoner, Del 9

Pyret var ute på en långpromenad i solen när Miriam kom gående längs vattnet. Pyret log för sig själv. Hon kände sig så hel och lycklig. Miriam kunde inte komma åt henne vad hon än sa.
”Hej, hur mår du?, sa Pyret.
”Jodå. Jag hörde att du har sagt upp dig på jobbet. Varför då?”, undrade Miriam. Pyret spärrade upp ögonen. Hon hade varit inne hos chefen bara två dagar tidigare.
”Hur visste du om det?”
”Jag träffade på din kompis Esme när jag var ute i fredags”, sa Miriam och hånlog. Pyret skakade på huvudet. Esme var riktigt sur på henne för det där med Kim. Hon sa inte ett ord på jobbet och skickade hatiska blickar varje gång hon och Pyret var tvungna att hjälpas åt med något.
”Jaha. Jo, jag har sagt upp mig”, sa Pyret kort.
”Var det så smart? Det finns ju inga jobb nu.” Pyret log. I alla fall hade inte Miriam något jobb, men hon tvivlade på om det var samma sak som att det inte fanns några jobb.
”Jo, men jag har ett nytt jobb”, sa Pyret.
”Jaha. Var är det då?” Miriam försökte låta obrydd men Pyret visste att hon var nyfiken. Miriam hade alltid velat ha stenkoll på alla omkring sig.
”Jag ska börja jobba på en restaurang”, sa Pyret.
”Restaurang?” Miriam rynkade pannan. ”Hur kunde du få jobb där? Du har väl aldrig jobbat med nåt sånt. Vad är det för restaurang?”
”Det är Kims restaurang”, sa Pyret och log.
”Jaha.” Miriam suckade. ”Du har alltså knullat dig in.” Pyret gapade. ”Men förvänta dig inte för mycket”, fortsatte Miriam. ”Jag har hört att de kör ordentligt med folk och det är inte din tjej som bestämmer där.” Med de orden vände Miriam ryggen mot henne och gick vidare längs stranden.