Pyrets miljoner, Del 4

Det var måndag och de flesta i personalen satt och åt lunch när Pyret kom till jobbet. Det kändes som om hon gick omkring i en bubbla av overklighet. Hon hade varit med Kim på banken på förmiddagen och Pyret hade förväntat sig att tjejen i kassan skulle säga att det tyvärr blivit något fel, att Pyret tagit fel på vecka eller att lottsedeln var stulen.

Något sådant hände inte. De 98 miljonerna tillhörde verkligen henne. Hade hon funderat något över hur hon ville placera pengarna, undrade banktjejen. Nej, det hade hon förstås inte. Hon hade inte ens förstått att hon verkligen hade dem. Hela vägen från banken till jobbet hade Pyret gått och bara försökt ta in att hon kunde köpa sig precis vad hon ville. En lägenhet. En riktigt fin lägenhet. Det ville hon ha. Sedan tänkte hon på familjen och vännerna. De måste ju också få något. Hur mycket skulle de få? Och så borde hon förstås ge något till välgörenhet, men hur mycket och till vad? Hon kunde tänka sig hundra olika saker som hon skulle vilja ge pengar till. Det fanns så mycket att rädda; valar, isbjörnar, regnskogen, svältande och sjuka människor. Hennes pengar kunde göra skillnad. Pyret hade aldrig tidigare känt ett sådant ansvar. Hon visste inte om hon var glad eller ledsen för vinsten. Hur mycket var man tillåten att tänka på sig själv när man vann pengar? Det kanske berodde på hur mycket samvete man hade.

I personalmatsalen satt de andra och skrattade åt något. De hade inga beslut att fatta och inga 98 miljoner att fördela. De kunde bara jobba på som vanligt. Pyret hörde plötsligt en välbekant röst bakom sig:
”Du är sen Lisa. Skynda på att byta om.” Chefen gick förbi henne i korridoren utan att stanna.
”Jag är inte SEN! Jag är en halvtimme för TIDIG!”, hojtade Pyret efter henne, men fick inget svar. Hon gick in i omklädningsrummet och öppnade sitt skåp. Hon hängde av sig jackan när hon kände en lukt av cigarett bakom sig.
”Hej Esme”, sa Pyret automatiskt.
”Hej Lisa”, sa Esmeralda och satte sig på bänken och började knyta upp sina svarta kängor. ”Du förresten… Den där tjejen du hade med dig ut förra helgen..”
”Miriam?”
”Nej, inte Miriam. Den där snygga blonda med page och ringar i öronen.”
”Aha, Kim.”
”Kim”, sa Esmeralda och nickade belåtet. ”Är hon singel?” Pyret gapade någon sekund. Esmeralda och Kim var så olika som två människor bara kunde bli. Hon kunde för sitt liv inte se underbara Kim tillsammans med en rökande, supande punktjej som dessutom var självgod och lat.
”Ja, hon är singel”, sa Pyret kort och gick ut till personalmatsalen.