Pyrets miljoner, Sista delen

”Vad har hänt”, undrade Kim. ”Miriam kom springande härifrån och det verkade som hon grät?” Pyret såg olycklig ut.
”Jag vet inte riktigt. Först skällde hon på mig och sen bad hon om ursäkt. Och sen försökte hon kyssa mig.” Kim frös till.
”Kysste hon dig?”
”Nej, alltså, hon försökte” sa Pyret. ”Och när jag inte ville blev hon arg och sprang iväg.” Kim såg sammanbiten ut.
”Känner du något för henne fortfarande”, undrade hon.
”Men.. nej! Jag känner ingenting för henne. Det är säkert, Kim.” Kim sa ingenting men gick ut i köket och satte sig vid bordet. Pyret gick efter henne och kände sig alldeles förtvivlad. Hon satte sig på stolen på andra sidan bordet.
”Kim, tror du inte på mig?” Kim tittade upp.
”Vad gjorde hon här? Jag blev orolig.”
”Jag tror hon ångrar sig. Jag tycker lite synd om henne.” Kim skakade på huvudet.
”Du ska inte tycka synd om henne. Hon har alltid bara kört med dig.”
”Jo, jag vet”, mumlade Pyret.
”Byggfirman ringde. De kan inte börja med restaurangen förrän om en månad”, sa Kim. Pyret såg på henne. Hon verkade fortfarande spänd.
”Åk iväg med mig”, sa Pyret. Kim såg frågande ut men log lite.
”Vad menar du?”
”Vi har en månad”, sa Pyret och tog Kims hand i sin. ”Vi kan åka vart vi vill. Investeraren betalar.” Kim skakade frågande på huvudet, som hon gjorde varje gång hon inte förstod Pyrets tankegångar. ”Jag vill ingå ett avtal med dig”, sa Pyret.
”Så romantiskt”, sa Kim och log. Pyret skrattade.
”Såhär är det: Jag har inte och har aldrig haft några 98 miljoner.”
”Jaså. Hur ska vi då kunna betala räkningarna”, log Kim.
”Det är Investeraren som betalar räkningarna”, sa Pyret. ”Han har satsat pengar i vår restaurang och han kommer att satsa pengar i allt vi behöver.
”Är det här ditt sätt att försöka komma undan att äga så mycket pengar”, skrattade Kim.
”Jo.” Pyret skruvade generad på sig. ”Men jag menar allvar Kim. Du måste hjälpa mig. Jag vill verkligen inte vara själv med miljonerna.”
”Jag vet”, sa Kim mjukt och smekte hennes hand.
”Och jag vill inte att jag ska ha dem och att du inte ska ha dem. Och jag vill inte att de ska förstöra något för oss.” Kim nickade.
”Jag förstår vad du menar”, sa hon. Pyret kramade tacksamt hennes hand och log.
”Så…”, fortsatte Kim. ”Investeraren har alltså satsat pengar i vår restaurang och nu vill han satsa pengar på vår semester. Vart vill du åka Pyris? Jag har hört att Thailand ska vara fint.”