Pyrets miljoner, Del 7

Pyret hade inte lust att umgås med någon. I en vecka efter Miriams besök gjorde hon inget annat än att gå till jobbet och sen hem igen. Det kom sms och hon såg missade samtal på mobilen, men hon orkade inte svara. Efter några dagar tog batteriet i telefonen slut och det blev lugnt och tyst. Hon behövde vara i fred. Hon behövde smälta Miriam, få henne ur systemet.

På fredagkvällen låg hon i soffan och tittade på film när det ringde på dörren. Hon stängde av filmen och satt tyst och tvekade. Då ropade Kims röst genom brevlådan: ”Pyris! Är du där?” Pyret log lättad och gick bort till dörren. Hon kikade ut genom titthålet och såg hur Kim stod med armarna i kors och spände blicken i titthålet därute. Hon skrattade. Att se Kim gjorde henne alltid på gott humör.

”Är du okej Pyris?”, undrade Kim. ”Du svarar inte på telefonen så jag blev lite orolig.”
”Förlåt”, sa Pyret förläget. ”Jag har inte varit på så bra humör.”
”Åh…”
”Men kom in.”
”Nej, om du vill vara i fred…”, började Kim.
”Nej, jag vill inte vara ifred. Snälla kom in. Jag har saknat dig.” Pyret tog Kims hand och drog in henne i hallen. Kim log.
”Jag har saknat dig med.” Kim ställde ifrån sig väskan och gav Pyret en lång hård kram. Sedan tog hon av sig skorna och torkade snabbt bort en tår ur ögonvrån.
”Men Kim… Gråter du?” Pyret strök orolig hennes arm.
”Nej.. Det är så dumt… Det är inget. Jag fick för mig en massa dumma saker.”
”Vaddå för saker?”
”Jag vet inte.. att Miriam kanske hade kommit tillbaka och att du inte ville prata med mig för att jag sagt en massa elakt om henne eller nåt…” Pyret skrattade.
”Men Kim.. Jag kommer aldrig ta tillbaka Miriam. Men hon har varit här. Jag sa att jag inte ville träffa henne mer.” Kim spärrade upp ögonen.
”Är det sant? Gjorde du det?” Pyret nickade. Kim tittade misstänksamt på henne.
”Och sen blev du ledsen?”
”Jo…” erkände Pyret motvilligt. ”Men inte för att jag har känslor för henne. Jag känner mig mest lättad. Jag behövde bara en liten paus.”
”Jag förstår”, sa Kim och tittade ner i hallmattan. Pyret kände sig dum. Varför lät orden så fel när de hade lämnat hennes mun? Det sista hon ville var att såra Kim.