Tipping the velvet

Planeten Orgasmus i Klitorisgalaxen

Har du någon gång funderat över hur världen skulle se ut om det bara fanns kvinnor i den? Ska man vara helt krass så skulle det förstås betyda att jordens befolkning skulle dö ut, men om vi nu gör ett tankeexperiment istället:

Planeten Orgasmus i Klitorisgalaxen bebos av enbart kvinnor. Planeten ser exakt likadan ut som Tellus (även kallad jorden) med den enda skillnaden att alla kvinnorna är lesbiska och kan få barn med varandra. Det är förutsättningarna. Nu undrar vi: Hur skulle den här planeten se ut? På vilket sätt skulle den vara annorlunda än vår planet idag och varför?

Skicka in ditt förslag till Fem Flator! Maila/kommentera eller klottra på Qruiser. Vi publicerar sedan alla förslag på bloggen, helt anonymt (så skriv precis vilka galna saker du vill!). Skorpan har ännu inte bestämt sig om förslagen kommer att presenteras i listform eller i form av en novell. Det beror helt på hur era förslag ser ut!

Fem flator på Qruiser

Nu finns Fem Flator på Qruiser! Fast Andie hävdar bestämt att det finns fler flator än så.

Det ser ut som bara hårstrån

Det ser ut som bara hårstrån på min hud
Men det finns mer
Ett varmt magnetiskt fält täcker mig
Sårbart
Försvagande
Törstigt

Att falla för Amanda: Sista delen

Jag gick inte in på Amandas rum den veckan heller. Jag visste inte vad jag skulle säga till henne längre och dessutom blev jag bara så attraherad av henne varje gång jag såg henne att jag säkert inte skulle kunna stå emot henne även om hon fortfarande var lika förvirrad och lika mycket ihop med sin pojkvän. Jag kände att hon tittade på mig när hon gick förbi mitt rum och när jag gick i korridoren.

Det blev många rundor i korridoren den veckan för försäkringsbolaget skulle ha en monter på en mässa och jag fick i uppdrag att ordna allt . Jag brukade inte vara med på mässor men Natalie var sjuk och jag hade lovat att hoppa in för henne. Det var mycket som skulle packas och jag stannade kvar på jobbet kvällen innan mässan för att se till att allt var klart att lasta in i bilen nästa dag. Vi skulle ha med oss en massa uppfällbara skyltar, bord, planscher och foldrar och jag fick också nyckeln till vårt marknadsföringsförråd för att hämta reklamgrejor som vi kunde ge bort till besökarna. Jag hade hittat några askar med pennor, nyckelringar och kolor som jag hade ställt ut i korridoren innan jag letade vidare. Det var då jag hörde hennes röst bakom mig.
”Hej”, sa hon. Jag ryckte till när jag såg henne i dörröppningen.
”Hej”, sa jag. Hon steg in i förrådet och stängde dörren.
”Jag klarar inte det här längre”, sa hon och kom fram till mig.
”Amanda…”, började jag, men hon lade sina armar om min midja och kysste mig och hela min kropp ville ha henne.
”Jag måste ha dig”, sa hon. ”Snälla. Kan vi inte gå hem till dig?” Kanske borde jag ha sagt nej, men jag klarade det inte. Jag ville bara få ha henne nära mig. Vi gick hem till mig och vi älskade i min säng. Vi sov knappt någonting för vi kunde inte sluta ta på varandra, men nästa dag kände jag mig ändå mer fylld av energi än på väldigt länge. Amanda och jag åt frukost tillsammans och gick till jobbet tillsammans och hon hade lånat både ett par trosor och en tröja av mig. Jag var tvungen att åka iväg till mässan direkt men det kändes mysigt att veta att Amanda gick runt på kontoret i mina kläder.

När jag kom tillbaka till kontoret klockan sex hade alla andra redan gått hem för det var fredag och ingen ville stanna länge då. Amanda var inte heller kvar och jag kunde inte hjälpa att jag kände mig lite besviken. På vägen hem började jag fundera. Vad hade jag egentligen gjort? Jag hade gått emot alla mina principer och haft sex med en tjej som har pojkvän. Efter det hade jag givit henne mina kläder och sedan hade hon gått hem till pojkvännen i dem och i låtsats som om ingenting hänt. Hon hade heller inte lovat mig något, så jag kunde inte ens säga att hon svikit mig. Hur dum fick man bli?

När jag gick hem och lade mig den kvällen kände jag mig eländigare än någonsin. Det irriterade mig att jag skulle behöva sova i den sängen där Amanda och jag älskat natten innan. Jag ville inte tänka på henne men ändå fanns hon i mitt huvud hela tiden. Jag tittade på min mobil: Inga meddelanden och inga missade samtal. Hon vågade väl inte skicka några sms till mig hemifrån pojkvännen. Men det kanske var lika bra det. Hon skulle inte få utnyttja mig mer. Med det beslutet somnade jag och jag vaknade inte förrän klockan elva på lördagmorgonen av att något plingade. Det ringde visst på dörren. Jag tassade yrvaket ut i hallen och tittade ut genom titthålet. Det såg ut som att Amanda stod utanför. Jag försökte snabbt rätta till mitt rufsiga hår och gnugga sömnen ur ögonen. När jag öppnade stod hon där med två stora väskor.
”Hej”, sa hon, lite förläget leende. ”Förlåt att jag väcker dig, men det verkar som att jag inte har någonstans att bo längre. Har du kanske plats för mig ett tag?”

Att falla för Amanda: Del V

Jag gick inte in på Amandas rum mer efter det. Tre veckor gick och vi såg bara varandra på håll och undvek att se på varandra under möten. En kväll när jag satt sent och jobbade över fick jag ett mail av Amanda: ”Kan du komma till mitt rum en stund”, var det enda som stod.
Jag förstod inte vad hon ville, men jag gick i alla fall dit och knackade på.

”Hej, kom in”, sa Amanda som satt i sin stol framför datorn. Jag gick in, men satte mig inte i besöksstolen där jag alltid brukade sitta när vi pratade utan stod kvar, lutad mot väggen innanför dörren. Amanda tittade på mig. Sedan tittade hon ner igen. Och sedan tittade hon på mig igen. Hon bet sig i läppen.
”Förlåt”, sa hon. Jag svarade inte. Hon svalde. ”Jag känner mig rätt förvirrad just nu. Jag vet inte vad som är rätt och vad jag borde göra. Jag borde inte ha dragit in dig i min röra. Jag hade bara lite svårt att låta bli dig. Jag tror aldrig jag har känt mig så dragen till en annan människa förut.” Jag kunde inte låta bli att le lite.
”Amanda, jag föll för dig redan första gången jag såg dig”, sa jag. ”Och jag tycker bara mer och mer om dig varje dag.” Hon log kort men såg samtidigt plågad ut. Hon reste sig och kom fram till mig och tog min hand..
”Du är så…”, började hon, men hon verkade komma av sig. Hennes tumme smekte min handrygg sådär igen, som den hade gjort förra gången. Hon såg på mig och stod så nära mig nu att jag kände mig alldeles knäsvag. Jag vet inte vad hon hade tänkt säga eller göra egentligen, men nu kände jag hennes händer om min midja och vi kysstes igen, ännu hetare än förra gången. Den här gången slutade hon inte. Hon kysste mig som om hon också väntat hela sitt liv på den här kyssen och hennes händer smekte min rygg och min rumpa. Sedan slutade hon kyssa mig och lade försiktigt en hand på mitt ena bröst. Hon såg lite generad ut.
”Jag har drömt om att ha dina bröst i mina händer”, sa hon. ”Jag har aldrig haft en annan kvinnas bröst i mina händer förut. Men det känns bra.” Jag kände mig mer upphetsad än någonsin. Helst ville jag bara ta med mig Amanda hem, dra av hennes kläder och älska med henne hela natten. Men det gick ju inte, för hon skulle förstås hem till sin pojkvän. Det var då jag vaknade till och insåg vad jag höll på med. Jag släppte henne och tog ett steg tillbaka.
”Amanda, vad vill du mig? Jag vill inte bli älskarinna till en tjej med pojkvän.” Hon såg med ens sorgsen ut igen.
”Jag.. vet inte… jag måste få tänka lite.”
”Älskar du honom”, undrade jag. Hon vred på sig.
”Älskar är ett stort ord”, sa Amanda. ”Men jag tycker jättemycket om honom. Han är en bra kille. Snäll. Och han skulle säkert bli en bra pappa en dag.” Jag rynkade pannan.
”Vet han om att du inte älskar honom”, undrade jag.
”Alltså.. vi är inte… han är inte alls som du. Han är mer praktisk och pratar inte så mycket om känslor. Jag har väl egentligen heller aldrig varit så mycket… eller.. Det är klart att jag har tänkt på det ibland, hur det skulle vara att känna kärlek som är så stark och passionerad, men samtidigt vet jag att jag har det rätt bra och.. jag har egentligen aldrig trott det skulle kunna bli annorlunda. Förrän jag träffade dig. Du har vänt upp och ner på mig totalt. Det är till och med lite läskigt för jag känner inte igen mig själv. Jag visste inte att jag kunde känna så starkt” Hon tittade på mig igen. ”Låter det konstigt? Förstår du vad jag menar?”
”Jag tror det”, sa jag. Sedan gick jag ut från Amandas kontor och hem till min lägenhet där katten Poco Loco väntade på mig. Poco och jag satte oss i soffan och jag strök hennes päls medan jag berättade för henne om Amanda. ”Vad tycker du Poco? Vad ska jag göra”, undrade jag. Men Poco sträckte bara ut sig och ville bli kliad på magen och kom inte med några vettiga råd alls.

Att falla för Amanda: Del IV

Sedan dansade vi, i flera timmar. Där fanns ett liveband som spelade ny dansmusik blandat med gamla dängor och tjejen i bandet sjöng otroligt bra. Jag njöt av musiken och av att få dansa och allra mest av att se Amanda röra sig till musiken. Ibland tog vi en paus och drack lite mer champagne eller ett glas av den goda bålen med hallon i. Jag kände att jag bara ville vara kvar där och aldrig gå hem. Äntligen fanns det en plats och en tid där jag bara kunde njuta och ha roligt med Amanda och inte behöva tänka på någonting annat. Runt omkring oss började folk droppa av, men Amanda och jag var fulla av energi, glädje, musik och hallonbål. Det var riktigt varmt i salen nu och jag fläktade ansiktet med handen.
”Ska vi gå ut på terrassen och hämta lite luft”, undrade Amanda. Jag nickade och hon tog min hand och ledde mig genom människorna bort till en av glasdörrarna till terrassen.
”Får man verkligen öppna dem tror du”, undrade jag. ”Det är ingen annan därute.”
”Jag provar”, sa Amanda och tog tag i handtaget och vred runt det. Dörren gled upp och vi smög fnittrande ut. Det var kallt ute men vi var så varma av dansandet att det bara kändes skönt. Vi satte oss tätt ihop på en bänk precis vid räcket och tittade ut på stjärnorna och natten.
”Jag har haft så himla kul idag”, sa Amanda. ”Jag minns inte ens när jag hade så kul sist.”
”Jag med”, sa jag. Sedan kunde jag inte låta bli att stryka hennes arm. Hon ryckte först till, men sedan tog hon min hand i sin. Hon såg lite bekymrad ut men hon smekte min handrygg med sin tumme.
”Jag vet inte vad jag ska göra”, sa hon.
”Vad menar du?” Hon suckade.
”Det här.. med dig.. Jag vet inte vad du gör med mig.” Hon svalde och tittade ner i knäet. Jag kunde inte hålla mig längre. Jag lade min hand på hennes kind och vände hennes huvud mot mig. Hon såg på mig och jag visste att hon ville att jag skulle kyssa henne. Försiktigt mötte jag hennes läppar och kände hur hon besvarade min kyss. När jag lekte med hennes tunga var det som att alla mina drömmar gick i uppfyllelse. Nästan ett helt år hade jag velat kyssa henne och nu var jag äntligen där, i en lång fin kyss som jag ville aldrig skulle sluta. Men det gjorde den. Hon ryckte till och tittade på mig, hon andades häftigt och jag såg att hon var lika upphetsad som jag, men hon skakade på huvudet.
”Jag kan inte”, sa hon och sedan reste hon sig och gick. Jag satt kvar på bänken några minuter till. Sedan kände jag att jag frös och jag gick in igen för att hämta min kappa och gå hem.

Att falla för Amanda: Del III

Sedan blev det höst och vi dränktes i jobb igen, men jag tittade ändå in på Amandas rum nästan varje dag. Att få prata med henne bara några minuter gjorde mig direkt på bättre humör. Hon lyste alltid upp när jag kom in och de där minutrarna blev ofta några fler än jag tänkt eftersom hon nästan alltid slängde iväg en ny fråga just när jag skulle gå så att jag blev kvar en stund till.

Vi sågs aldrig utanför jobbet. Jag kan inte säga exakt varför, men vi kände bara på oss båda två att det var så det måste vara så vi föreslog aldrig att vi skulle ses. På fredagarna frågade hon alltid vad jag skulle göra i helgen och jag berättade. Jag gjorde alltid mycket mer än hon, men så var jag ju singel, medan hon hade en pojkvän att umgås med.

När det närmade sig jul ordnade jobbet fest som all personal på alla våningar i försäkringsbolagets stora hus var inbjuden till. Vi skulle vara på en fin festvåning som serverade lyxig mat och sedan skulle det bli dans. Tyvärr visade det sig att det var bordsplacering till middagen och jag hamnade hos två feta herrar som jag inte kunde hitta något gemensamt med hur mycket jag än försökte. De två timmarna jag satt där kändes som en evighet. Efter maten satte musiken igång och folk började resa sig från borden. Herrarna satt och diskuterade jobb och jag ursäktade mig och gick iväg för att försöka hitta några jag kände.

Jag kände igen henne på långt håll där hon satt med Natalie vid ett bord där de flesta redan hade rest sig och försvunnit ut på dansgolvet. Hon var otroligt vacker. Jag hade aldrig sett henne sådan, i en smal stilren klänning och med dinglande örhängen och perfekt och lagom sminkad. Det blev nästan för mycket för mig och jag funderade på att rymma hem istället för att sätta mig hos dem. Tyvärr fick Natalie syn på mig och vinkade dit mig. Hon kramade min axel och skrattade.
”Nå Tessi, har du roat dig kungligt med gubbarna?”
”Det vet jag inte om man kan säga”, suckade jag. Amanda såg road ut.
”Ja, jag såg dig när jag gick förbi”, sa hon. ”Du verkade rätt uttråkad.” Jag blev lite orolig.
”Åh nej, syntes det? Jag som verkligen försökte hålla masken.”
”Det är nog ingen fara älskling”, sa Natalie och klappade mig på axeln. ”Undrar om man kan få lite mer champagne på det här stället”, sa hon sen och reste sig lite halvvingligt för att leta rätt på ett ställe där man kunde få sitt glas påfyllt. Amanda och jag såg henne försvinna bland människorna. Sedan tittade Amanda på mig och log.
”Du är väldigt fin ikväll. Jag gillar verkligen din klänning.” Jag rodnade.
”Tack. Jag tänkte precis att din klänning är helt otroligt snygg på dig.”
”Vill du dansa”, undrade hon. Jag nickade.

Att falla för Amanda: Del II

Jag måste erkänna att Amanda dök upp i mina tankar mer än en gång innan jag började på mitt nya jobb en vecka senare. Och när jag väl var där följde mina ögon henne varje gång hon kom inom synhåll. Tyvärr hade mitt eget arbete inget samband alls med hennes, så jag kunde inte börja prata jobb med henne för att sedan glida över på något annat ämne. Jag hade ingen anledning alls att gå in på hennes rum, där hon satt med glasdörren stängd.

Istället hittade jag en annan trevlig kollega som hette Natalie som jag började prata mycket med. Hon arbetade med marknadsföringen på försäkringsbolaget. Det var bara en lycklig slump att det visade sig att hon och Amanda kände varandra. Ibland när Natalie och jag satt och åt lunch eller fikade kom Amanda och höll oss sällskap en stund. Till en början pratade hon mest med Natalie, frågade hur hon mådde och hur det gick med hennes lägenhetsletande och sådana saker, men efter ett tag lärde vi känna varandra bättre och till slut hände det att Amanda och jag satt helt själva och pratade när Natalie inte var där.

Det var på sommaren, i juli, när Natalie var på semester som Amanda och jag började lära känna varandra på riktigt. Det var väldigt lugnt på jobbet under semestertiden och Amanda och jag började sitta ute i parken och äta lunch. Vi kunde vara borta länge med gott samvete för chefen var inte där och det var heller inga problem att hinna med arbetsuppgifterna.

Det kändes som att Amanda öppnade sig mer för mig varje dag. Hon berättade om sina intressen, som keramiken, som hon helst av allt skulle vilja ägna sig åt hela dagarna, om hon bara visste att hon skulle kunna överleva på det. Nu jobbade hon istället övertid varje dag och hann knappt med sin keramik alls. Hon berättade om Australien, som hon hade bott i och älskade. Hon berättade om alla personligheter på försäkringsbolaget och vad de hade sagt och gjort. Hon berättade om sin familj och om sina vänner och ibland nämnde hon i förbifarten också sin pojkvän, men jag fick aldrig veta särskilt mycket om honom. Kanske märkte hon också att jag inte var så intresserad av att prata om honom, jag vet inte.

Att sitta på filten i gräset med Amanda och prata var bland det bästa jag visste. Hon berättade så entusiastiskt om allt hon gillade och hon lyssnade på mig och ställde frågor om vad jag gjorde, tyckte och tänkte. Det slapp ur mig ganska lätt att jag var intresserad av flickor och hon verkade inte så överraskad över att höra det. Hon verkade inte störas av det alls heller. Vi pratade på lika lätt som vanligt och under tiden upptäckte att vi var väldigt lika, både i våra vanor och i åsikter och tankar. Ibland när hon såg länge på mig pirrade det sådär i mig och vi log båda lite förläget och tittade bort. Jag fick ständigt påminna mig om att jag inte var på en dejt och att jag inte fick luta mig fram och kyssa henne. Jag kunde inte låta bli att undra om hon märkte det.

Att falla för Amanda: Del I

Den första gången jag såg Amanda var när jag besökte mitt nya jobb på försäkringsbolaget. Det var en vinter för två år sedan och jag skulle gå på en utbildningsdag för personalen med mingel efteråt. Jag skulle egentligen inte börja jobba förrän en vecka senare, men chefen tyckte att det var viktigt att jag kom på utbildningen. Därför hade jag tagit ledigt från mitt gamla jobb och satt nu tillsammans med mina nya arbetskamrater runt ett långbord i företagets konferensrum. Säkert 40 personer hade de lyckats klämma in i salen. Jag granskade nyfiket mina kollegor. De flesta var unga tjejer, men det fanns också några äldre damer och några enstaka killar.

En tjej satt inte vid bordet med oss andra utan på en stol vid väggen. Hon hade långt blekt hår och mörka ögon och hon skrev i en bok som hon hade i knäet. Hon var lång, snygg och perfekt klädd. Jag känner mig alltid lite obehaglig till mods i närheten av sådana människor. Kanske är det för att jag gör felet att jämföra mig med dem och känner det som att jag själv blir kort och ful.

När chefen var klar med sin informationt var det dags för mat och mingel. Jag lade märke till att det inte verkade helt fel att vara man på en kvinnodominerad arbetsplats. Kvinnorna liksom flockades runt männen så att det såg ut som de hade små harem med sig. Den långa snygga tjejen minglade inte så mycket utan verkade mest springa runt och ordna saker eller prata i telefon.
”Vad jobbar hon med, som måste springa runt sådär hela tiden”, frågade jag damen bredvid mig. Damen vred sig för att se vem jag talade om.
”Det där är Amanda. Hon är chefens högra hand. Hon bokar in alla hans möten och fixar hans biljetter och allt sånt där. Det är hon som har ordnat konferensen också.”
Jag tittade på klockan och insåg att jag skulle vara tvungen att gå för att hinna tillbaka till kvällsmötet på min gamla arbetsplats. Jag gick till chefen och sa hejdå och skulle just gå ut ur lokalen när Amanda dök upp bredvid mig.
”Har du något passerkort”, frågade hon. ”Annars kommer du nämligen inte ut genom porten därnere.”
”Jaha. Nej, det har jag inte”, sa jag.
”Men då åker jag med dig ner”, sa Amanda och så steg vi in i hissen. Vad vi pratade om på vägen ner minns jag inte riktigt men jag minns känslan av att stå bredvid Amanda. Det var inte alls den där obehagskänslan som långa snygga människor brukar ge mig. Nej, Amanda sände ut helt andra signaler: vänlighet, omtänksamhet och öppenhet. Men något som intresserade mig mer var den där hemlighetsfulla glimten jag såg i hennes ögon. Jag började tro att Amanda inte bara var chefens högra hand, som sprang runt och gjorde som hon blev tillsagd. Nej, Amanda hade förmodligen en stark egen vilja, humor och ett spännande liv utanför det här kontoret. Det var något mer också. När hon släppt ut mig genom porten och jag gick längs trottoaren började jag fundera på vad hon egentligen hade där att göra. Precis som jag ibland funderade på om jag själv verkligen passade in på ett kontor.

Ny novell: Att falla för Amanda

Skorpan meddelar att hennes nya novell blev rätt lång. "Att falla för Amanda" blir i hela sex delar. Men det tycker vi inte gör något alls! Läs den första delen redan i morgon!

Stjärnor i natten

Det lyser stjärnor i natten
Och så är det du
Så mycket i mig att det svämmar över
Stjärnor som värmer natten
Så mycket du att det tar över mig
Det lyser stjärnor i mig
Ett lyckogift

TV-debatten Del II

I studion pekade programledaren Olof Svensson ut fåtöljen jag skulle sitta i. I mitten satt han själv och till höger om honom skulle Tant Religiös sitta. Hon kom in i studion nu, pratandes med en av sina undersåtar. Man kunde lätt känna igen henne på det mörkgrå håret, uppsatt i knut, glasögonen från åttiotalet och som alltid hade hon en illasittande kostymdräkt, denna gång i orange sofftyg och med några slags puffar på axlarna. Hon såg kort på mig med avsmak när hon satte sig mittemot och sedan vände hon sig till Olof och låtsades inte se mig.

Det hade blivit dags att köra igång och den lilla scenen med våra fåtöljer på dränktes i ljus och värme. Jag var glad att jag hade jeans och t-shirt och inte Tant Religiös sofftyg på mig.
”Godkväll och hjärtligt välkomna till Dagens Debatt”, sa Olof Svensson till kameran. ”Ikväll kommer vi att tala om olika människors syn på homosexualitet och först ut i fåtöljerna har vi ståupparen och samhällsdebattören Sascha Schmidt som själv lever i ett homosexuellt förhållande…” Kamerorna zoomade in mitt ansikte och jag kom på mig själv med att hoppas att jag inte hade någon finne som skulle komma att visas för hela svenska folket, men med allt smink de hade lagt på mig borde jag väl gå säker. ”…och Beata Nilsson, ordförande i föreningen Bevara vår tro, som gjort sig känd för sina bestämda åsikter om homosexualitet. Men om vi skulle börja med en liten historisk tillbakablick…” Olof Svensson tystnade plötsligt och såg något orolig ut eftersom Beata Nilsson börjat höja sitt krokiga finger in i bilden framför honom och riktade det mot mig.
”Homosexualitet, det är inte naturligt”, konstaterade Beata.
”Jaså”, sa jag. Enligt vem?”
”Enligt mig. Du kanske inte hör så bra”, sade Beata myndigt.
”Jahaaa”, sa jag med intresse i rösten. ”Jag måste ha missat den dagen du blev utsedd till att kungöra vad hela världen ska tycka. Hur fick du den behörigheten tro? Var det genom folkomröstning?”
Några i publiken fnittrade men Beata såg mest konfunderad ut.
”Försök du skämta om det flicka, men Vår herre tycker inte om sådana som du”, kontrade hon.
”Jaså, hur vet du det? Har han sagt det till dig?”, undrade jag lika lugnt. Hon skakade bara på huvudet och ignorerade min fråga.
”Det är inte naturligt, det som du gör”, sa hon bara.
”Jag undrar om inte Vår Herre tycker mer om mig än om rabiata tanter som hatar sina medmänniskor”, sa jag. Ett sus gick genom publiken och Olof Svensson såg nöjd ut. Nu var det igång. Beatas ögon smalnade. Hon ville tydligen inte titta på mig så hon vände sig till Olof.
”Jag ska säga dig Olof, att det gör mig upprörd, det gör mig…äcklad..!” Beata drog efter andan.”… att behöva se såna som hon..” Nu pekade hon på mig igen. ”…kyssa varandra.. mitt ute på gatan! Att man ska behöva leva med sånt.. i vårt land!” Jag nickade instämmande.
”Ja, det är mycket synd om dig, Beata. Visserligen finns det människor som lider av svält och svåra sjukdomar i stora delar av världen, men att DU har blivit född här i Sverige, och att DU ska behöva se människor som visar KÄRLEK mitt ute på gatan, det är nog snäppet värre.” Applåder, skratt och busvisslingar kom från publiken och Beata såg ut som om hon skulle explodera. Hon vände sig till mig igen och nu nickade hon vist.
”Homosexuella.. jag ska berätta vad ni gör! Ni gör narr av vår tro! Ni vanhedrar Herren Jesus genom att måla hemska porträtt av honom i situationer som aldrig…”
”Ni? Vilka ni? Du kan inte referera till alla homosexuella som en enda grupp där alla är ansvariga för alla andras handlingar. I så fall skulle jag kunna säga att det är ni heterosexuella som har startat alla krig i världen.”
”Du tror du alltid har svar på tal. Men det är djävulen som skickat dig, det är han som pratar genom dig”, hojtade hon. Jag skakade långsamt på huvudet.
”Nej, det var faktiskt min flickvän som skickade hit mig.” Publiken skrattade igen. ”Hon hoppades nog att jag skulle kunna få vissa människor att inse att all kärlek är bra kärlek, men jag börjar tro att de människorna har blivit alltför hjärntvättade för att det någonsin ska gå för dem att se klart igen.”
”Öh..Tack för det”, bröt Olof in. ”Nu måste vi bryta för reklam, men när vi kommer tillbaka ska vi få se en intressant historisk tillbakablick och få höra några fler åsikter om detta kontroversiella ämne..” Då vaknade jag av väckarklockan. När jag satte mig upp i sängen hade Cissi redan sträckt ut armen och slagit av pipandet. Jag fick en puss på kinden.
”Sovit gott älskling”, undrade Cissi.
”Nej, jag drömde om Tant Religiös”, sa jag.
”Usch då”, sa Cissi. ”Jag tycker du borde drömma om mig istället.”

TV-debatten

Cissi kom hem med glittrande ögon och såg sådär hemlighetsfull ut som hon gör när hon har något spännande att berätta. Jag lade ifrån mig tidningen och hon satte sig i soffan bredvid mig.
”Det hände en jättekonstig sak på jobbet idag”, började hon.
”Jaså, vaddå”, sa jag och lät kanske inte så förvånad eftersom Cissi jobbade i en tv-studio och det alltid verkade hända konstiga saker där.
”Jo, producenten kallade in bara mig på sitt rum och så berättade han att i nästa program skulle vi ha ett riktigt extremt och tabubelagt tema..”
”Det har ni väl alltid”, sa jag och log. Cissi arbetade på den nya kanalen som hette kanal 11 och som hade inriktat sig på att bara ta upp nutida händelser och debatter. De hade gjort sig kända genom att alltid ta upp förbjudna ämnen och att bjuda in gäster som hade åsikter som vanliga tv-kanaler inte skulle våga visa upp ens på en dålig sändningstid.
”Ja ja… men vänta”, sa Cissi glatt. ”Nästa veckas program ska handla om homosexualitet!”
”Jaha.. och då kallade han in dig för expertråd”, undrade jag.
”Nej, inte alls. Han kallade in mig för att be mig fråga min flickvän om hon ville ställa upp och vara med i programmet.” Jag tittade misstänksamt på henne.
”Skojar du med mig nu?”
”Nej”, sa Cissi bestämt. ”De har sett dig när du satt i panelen i det där humorprogrammet och de tyckte du var rappkäftad och rolig, sa de. Och så har de tydligen varit och spionerat på dig på Ståuppklubben.” Jag rynkade pannan.
”Men.. vad är det egentligen de vill att jag ska göra? Bara sitta där och vara homosexuell?”
”Oh nej”, sa Cissi och skakade på huvudet. ”De har bjudit in flera gäster. Till exempel din favorit Beata Nilsson, som står för ståndpunkten att homosexualitet är onaturligt och emot Guds vilja.”
”Är det sant? Ska Tant Religiös vara med? Hur kan de ens tänka sig att visa en sån galning i tv?”
”Det vet du väl älskling. Det är för att vi har med såna galningar som folk tittar på oss.”
”Jo.. jag vet..”, mumlade jag. ”Men jag vet inte om jag vill vara en sån galning.” Cissi skrattade och lade en arm om min hals.
”Det ska du inte heller. Du ska vara dig själv och få folk att inse att Tant Religiös och hennes gelikar är en bunt knäppgökar.” Jag grimaserade.
”Jag vet inte om jag ens orkar försöka prata med en sån knäppgök.” Cissi log.
”Jag vet ingen som skulle kunna såga henne bättre än du. Du har väl aldrig förlorat en debatt.” Jag försökte föreställa mig hur det skulle vara att få ge Tant Religiös svar på tal.
”Det skulle förstås kunna vara lite kul...”, började jag.
”Toppen, då ringer jag Olle och säger det”, sa Cissi och reste sig ur soffan.
”Men..”, började jag, men Cissi var redan ute ur rummet. Jag suckade djupt. Hur skulle det här sluta?

Ny novell på gång: TV-debatten

Skorpan hade en underlig dröm om att hon var med i ett debattprogram där hon skulle försvara rätten att vara homosexuell. Det tyckte vi förstås lät jättekul så vi har tvingat henne att göra en novell av det. Hon har redan satt igång att skriva så novellen kommer snart på en femflatorblogg nära dig. Två delar kommer det förmodligen att bli, tror Skorpan och den första kommer nog redan i morgon.

Det är svårt att inte längta efter himlen om man varit där en gång

Oigenkännbara tecken som du ristade på väggen
Jag vågade först inte tro på dem men efter ett tag var det på riktigt. Och sen var jag inne i det. En glödande boll hade landat i mitt bröst. Tiden rusade. Det fanns ingen taggtråd, inga diken. Ingen kunde komma åt min lycka. Ingen kunde fälla mig utom du.
Det är svårt att inte längta efter himlen om man varit där en gång.

Ibland möter jag henne på gatan på kvällen Sista delen

Ibland möter jag henne på gatan på kvällen, Samantha med det långa mörka håret, men jag låtsas gå i mina egna tankar eller så tittar jag åt ett annat håll. Nicky försökte ringa mig ganska många gånger. Sedan kom hon förbi på caféet, men jag sa åt henne att gå sin väg och då gjorde hon faktiskt det, utan att protestera eller fråga varför jag var arg. Nu ser jag Samantha komma över krönet. Hon är vacker och farlig idag. Det gör lite ont i mig. Jag tittar åt ett annat håll och håller mig på den andra sidan gatan. Plötsligt är hon där och drar tag i min arm. Jag tittar argt och förvånat på henne.
”Jag måste bara veta om det är sant”, säger hon.
”Vilket är sant”, säger jag argt och drar åt mig armen.
”Eftersom allt annat hon sagt visat sig vara lögn så.. Hade du ett ex som hette Irma?”
”Va? Irma?” Jag förstår inte vad hon pratar om.
”Hur tog det slut mellan dig och ditt ex?”
”Men.. det var väl inget speciellt. Vi var tillsammans ganska länge men upptäckte till slut att vi hade blivit vänner istället.”
”Träffar du henne fortfarande?”
”Jadå. Jag är faktiskt bjuden på hennes bröllop i sommar. Varför frågar du allt det här?”
”Hon har lurat mig”, säger Samantha stelt.
”Vem har lurat dig?”
”Nicky.” Jag tittar oförstående på henne. ”Hon snackade en massa skit om dig. Om hur du varit otrogen mot din flickvän och en massa annat. Och så sa hon att du hade tyckt att det var jobbigt att jag hängde hos dig på caféet jämt. Det lät så konstigt och jag tänkte fråga dig om det, men hon är ju din vän och om du inte ville att jag skulle komma…” Jag skakar bara på huvudet.
”Jag har aldrig nånsin sagt nåt sånt. Hur kunde du tro att..? Jag menar, märker du inte..”
”Vad?”
”Hur glad jag blir. Varje gång du kommer.” Hon sväljer och ler lite mot mig. ”Jag känner mig som en stor idiot”, säger hon och suckar.
” I så fall är jag en också. Jag litade på henne.” Samantha tittar upp på mig.
”Dora, skulle du kunna tänka dig att äta middag med mig i helgen?”
”Ja”, säger jag. ”Det skulle jag kunna tänka mig.”

Ibland möter jag henne på gatan på kvällen Del IV

Samantha kommer in på mitt café nästan varje dag. Jag vet aldrig när hon kommer för pauserna i filminspelningen är så oregelbundna. Men när hon kommer ler hon mot mig i dörren och jag ler tillbaka. Sedan sätter hon sig framme hos mig vid disken och beställer dagens soppa med hembakt bröd eller en sallad och så pratar vi tills hennes rast är slut eller tills någon ringer och säger att hon måste komma tillbaka till inspelningen. Jag vet att jag har kärat ner mig totalt i henne för jag känner mig alldeles lycklig och pirrig och glömmer bort att äta. Just när det känns sådär bra och jag undrar vad som ska hända härnäst så slutar hon att komma. En vecka går och det syns inte ett spår av henne. Det är också mycket tyst från Nickys håll. Mitt mod börjar sjunka. Till slut bestämmer jag mig för att åtminstone ta reda på varför.

Mannen i dörren känner igen mig som Nickys vän och släpper in mig. Det är paus i inspelningen och folk står och pratar överallt. En kameraman säger att Nicky och Samantha skulle gå till köket och fixa fler mackor. Onda aningar dansar i magen när jag går genom den mörka korridoren mot köket. Genom den lilla glasrutan i dörren sipprar ljuset från köket ut i korridoren och när jag tittar in ser jag dem vid diskbänken. Samantha står faktiskt vid diskbänken och gör smörgåsar, men Nicky har handen på hennes axel och lutar sig mot henne. Sedan lutar Nicky sig fram och försöker kyssa Samantha, men hon viker undan. Sedan vill jag inte se mer. Jag går därifrån och jag vill aldrig se någon av dem igen.

Ibland möter jag henne på gatan på kvällen Del III

Nicky och jag ses på lördagen och jag kan inte låta bli att berätta att jag brukar möta Samantha på vägen hem från jobbet. Nicky får den där glimten i ögat och vilar hakan i handen när hon tittar på mig.
”Du är ganska fascinerad av henne, eller hur”, säger hon. Jag blir generad och tittar ner i bordet.
”Jo…”, mumlar jag.
”Men du, det var några från inspelningen som skulle gå ut och äta ikväll. Samantha skulle också med. Jag sa att jag var upptagen, men vi hinner nog dit”, säger Nicky entusiastiskt och fäller upp mobilen för att meddela vår ankomst. Jag skrattar.
”Ja, varför inte? Och du? Har du siktat in dig på huvudrollsinnehavaren?”
”Huvudrollsinnehavaren? Det är ju jag”, säger Nicky och blinkar. Ibland vet jag inte när hon skojar och när hon menar allvar, men jag har nog fått uppfattningen av att det är Jörgens karaktär som har mest plats i filmen.

När vi kommer in på den grekiska restaurangen känner jag mig med ens illa till mods. Tänk om Samantha förstår att det är för hennes skull jag är där? Jag känner inte ens de här människorna som sitter runt bordet och dricker öl. Jörgen lyser upp när han får syn på Nicky och han fixar genast två stolar till. Nicky tar den ena och kör smidigt in den mellan Jörgen och Samantha innan hon sätter sig och direkt fångar hela sällskapets uppmärksamhet. Jag klämmer in mig på Samanthas vänstra sida. Hon ser vacker och farlig ut ikväll, men när hon ler mot mig känner jag mig genast bekväm. Hon vänder sig mot mig så att hon nästan sitter med ryggen mot Nicky.
”Hur går det”, frågar jag henne.
”Det går bra. Riktigt bra. Vi håller till och med tidsplanen än så länge. Jag hann aldrig fråga vad det är du arbetar med?”
”Jag äger ett café, på Götgatan. Café Mimmi heter det.”
”Aha. Där har jag nog varit någon gång. Är det inte det med alla böckerna?”
”Jo, det stämmer.” Det är en underlig känsla att Samantha har varit inne på mitt café. Tänk om jag hade varit där då. Då hade vi kanske lärt känna varandra tidigare.
”Men varför heter ditt café Mimmi, när du heter Dora?” Jag ler åt frågan.
”Mimmi var min mormor. Hon hade caféet förut. Och de flesta av böckerna på väggarna är faktiskt också mormors. Hon älskade att läsa och samlade på sig varenda bok hon kom åt.”
”Då har vi något gemensamt. Är det några bra böcker då?” Jag nickar.
”Jag har några favoriter. Du får komma förbi så ska jag visa dig.” Samantha nickar också.
”Då gör jag det. Men nu måste jag faktiskt gå. Barnvakten ska hem om en timme.”
”Så du har barn”, säger jag förvånad.
”Ja, en treårig son. Han heter Axel.” Jag nickar och kommer inte på något mer att säga. ”Det var i alla fall trevligt att se dig igen Dora”, säger Samantha innan hon vinkar hejdå till sällskapet och försvinner. Jag blir kvar att äta grekiskt med en bunt okända kameramän.

Ibland möter jag henne på gatan på kvällen Del II

När jag kommer till inspelningsplatsen visar det sig att Nicky måste vänta två dagar till på att få falla tre våningar, för det saknas något i säkerhetsutrustningen som måste beställas. Istället sitter vi i en stor sal där man har byggt upp ett vardagsrum i ena änden. Där sitter Nickys ”man” och läser tidningen i en fåtölj och låtsas vara helt ovetande om att det står ett tiotal människor bredvid honom med kameror och belyser honom med strålkastare och försöker hålla en mikrofon så nära honom som det går men utan att få den med i bild. Nicky är tydligen arg på sin man för hon vrålar åt honom från dörren, högröd i ansiktet. Det är ganska fascinerande, eftersom jag aldrig någonsin sett Nicky så arg i verkligheten. Mannen som verkar bossa för det hela springer runt och tittar på det som filmats av de olika kameramännen.
”Bra Samantha. Vi kommer ta det en gång till och då vill jag att du kommer in från höger på Jörgens ansikte och sen fångar Nicky i dörren.” Jag rycker till. Den svarthåriga personliga assistenten från Götgatsbacken som jag har bestämt ska heta Anna eller Karin befinner sig bakom en kamera på Nickys filminspelning och heter Samantha.
När scenen tas om igen studerar jag bara Samantha där hon står bakom sin stora kamera och koncentrerat följer det som händer.
”Bra. Tack. Då tar vi paus”, säger bossen och människorna sprids i rummet. Nicky och Jörgen står kvar och pratar i sitt fejkade vardagsrum och Samantha börjar gå bort mot kaffebordet.
Jag tvekar först men tar sedan några steg fram till henne.
”Hej.. jag vet inte om du känner igen mig…”, börjar jag. Samantha lyser upp.
”Du är ju tjejen som jag brukar möta på vägen hem från jobbet!” Jag ler.
”Jo. Jag heter Dora.” Samantha skakar min hand.
”Samantha. Ska du vara med i filmen?” Jag skrattar åt tanken.
”Nej. Jag är inte inom film. Jag är bara här och tittar på min vän Nicky.”
”Aha. Du känner Nicky.” Vi vrider båda våra huvuden mot Nicky, som står kvar i vardagsrummet och pratar med Jörgen. Nu verkar de inte alls lika arga på varandra längre, utan Nicky hade lagt på charmen och det blyga leendet som får de flesta män att kapitulera. ”Vi är alla jätteglada att ha henne här”, fortsätter Samantha. ”Hon är så otroligt positiv som hon får jämt alla på gott humör.”
”Mm, sån är hon”, säger jag och vrider mitt huvud mot Samantha igen. Några fjärilar börjar dansa i magen när hon möter min blick och vi ler mot varandra. Samantha kan nog också få människor på gott humör.

Ibland möter jag henne på gatan på kvällen

Ibland möter jag henne på gatan på kvällen, hon med det långa svarta håret. Hon går uppför Götgatsbacken när jag går nerför den. Kanske bor hon i närheten av mitt jobb. Kanske bor jag i närheten av hennes. Det händer ofta att våra blickar möts. Då ler vi mot varandra. Jag vet inte vad det betyder. Kanske bara: Hej, min okända vän, där är du igen. Ibland tänker jag på henne en stund till, efter att hennes blick släppt mig och hon försvunnit bland människorna. Jag fantiserar om vem hon kan vara och vad hon gör. Ibland tänker jag mig att hon är personlig assistent till någon handikappad, för hon ser så snäll och omvårdande ut. Och så har hon en pojkvän som också är jättesnäll, som hon går hem till när hon slutat vara snäll på jobbet och sedan är de snälla mot varandra resten av kvällen.

Men vissa dagar ser hon inte bara snäll ut. När hon är sminkad och finklädd ser hon spännande ut. Då är hon fotograf eller affärskvinna och hon är på väg hem till sin flickvän som kommer skälla ut henne för att hon är sen, men hon förklarar att hon blev fångad i ett spännande uppdrag som hon bara inte kunde gå ifrån och flickvännen förlåter henne och de älskar på soffan.

Ikväll möter jag henne inte i Götgatsbacken, flickan med det långa svarta håret, men jag är ändå på gott humör för jag ska träffa Nicky och vi ska dricka vin på Hedengrens. Jag har inte känt Nicky länge, men vissa människor är så lätta att få kontakt med. Nicky sprudlar alltid av glädje och energi och ser aldrig några hinder. Jag känner att det smittar av sig på mig när jag umgås med henne och jag tycker om det.

”…och sedan kysser jag honom och då brakar golvet och vi faller tre våningar!” Nicky är alldeles uppspelt. Allt hon någonsin har velat är att bli skådespelerska och nu har hon fått chansen, i en alldeles riktig film, en sån där med budget.
”Du måste komma och titta! Lova att du kommer och tittar”, säger Nicky och tar min hand.
”Javisst. Men får man det då?”
”Jadå. Det kan jag fixa. Ska vi inte ha ett glas vin till?”

Ny novell av Skorpan

Kanske blev Skorpan inspirerad av tankeexperimentet med att ta kontakt med en främling på bussen. I alla fall började hon skriva på en ny novell, som ska bli i flera delar och som hon inte vet själv hur den ska sluta. Men det löser sig på vägen, säger Skorpan, och hon brukar veta vad hon talar om. Den nya novellen heter "Ibland möter jag henne på gatan på kvällen".