TV-debatten

Cissi kom hem med glittrande ögon och såg sådär hemlighetsfull ut som hon gör när hon har något spännande att berätta. Jag lade ifrån mig tidningen och hon satte sig i soffan bredvid mig.
”Det hände en jättekonstig sak på jobbet idag”, började hon.
”Jaså, vaddå”, sa jag och lät kanske inte så förvånad eftersom Cissi jobbade i en tv-studio och det alltid verkade hända konstiga saker där.
”Jo, producenten kallade in bara mig på sitt rum och så berättade han att i nästa program skulle vi ha ett riktigt extremt och tabubelagt tema..”
”Det har ni väl alltid”, sa jag och log. Cissi arbetade på den nya kanalen som hette kanal 11 och som hade inriktat sig på att bara ta upp nutida händelser och debatter. De hade gjort sig kända genom att alltid ta upp förbjudna ämnen och att bjuda in gäster som hade åsikter som vanliga tv-kanaler inte skulle våga visa upp ens på en dålig sändningstid.
”Ja ja… men vänta”, sa Cissi glatt. ”Nästa veckas program ska handla om homosexualitet!”
”Jaha.. och då kallade han in dig för expertråd”, undrade jag.
”Nej, inte alls. Han kallade in mig för att be mig fråga min flickvän om hon ville ställa upp och vara med i programmet.” Jag tittade misstänksamt på henne.
”Skojar du med mig nu?”
”Nej”, sa Cissi bestämt. ”De har sett dig när du satt i panelen i det där humorprogrammet och de tyckte du var rappkäftad och rolig, sa de. Och så har de tydligen varit och spionerat på dig på Ståuppklubben.” Jag rynkade pannan.
”Men.. vad är det egentligen de vill att jag ska göra? Bara sitta där och vara homosexuell?”
”Oh nej”, sa Cissi och skakade på huvudet. ”De har bjudit in flera gäster. Till exempel din favorit Beata Nilsson, som står för ståndpunkten att homosexualitet är onaturligt och emot Guds vilja.”
”Är det sant? Ska Tant Religiös vara med? Hur kan de ens tänka sig att visa en sån galning i tv?”
”Det vet du väl älskling. Det är för att vi har med såna galningar som folk tittar på oss.”
”Jo.. jag vet..”, mumlade jag. ”Men jag vet inte om jag vill vara en sån galning.” Cissi skrattade och lade en arm om min hals.
”Det ska du inte heller. Du ska vara dig själv och få folk att inse att Tant Religiös och hennes gelikar är en bunt knäppgökar.” Jag grimaserade.
”Jag vet inte om jag ens orkar försöka prata med en sån knäppgök.” Cissi log.
”Jag vet ingen som skulle kunna såga henne bättre än du. Du har väl aldrig förlorat en debatt.” Jag försökte föreställa mig hur det skulle vara att få ge Tant Religiös svar på tal.
”Det skulle förstås kunna vara lite kul...”, började jag.
”Toppen, då ringer jag Olle och säger det”, sa Cissi och reste sig ur soffan.
”Men..”, började jag, men Cissi var redan ute ur rummet. Jag suckade djupt. Hur skulle det här sluta?