Oigenkännbara tecken som du ristade på väggen
Jag vågade först inte tro på dem men efter ett tag var det på riktigt. Och sen var jag inne i det. En glödande boll hade landat i mitt bröst. Tiden rusade. Det fanns ingen taggtråd, inga diken. Ingen kunde komma åt min lycka. Ingen kunde fälla mig utom du.
Det är svårt att inte längta efter himlen om man varit där en gång.
söndag 8 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar