Ibland möter jag henne på gatan på kvällen Del II

När jag kommer till inspelningsplatsen visar det sig att Nicky måste vänta två dagar till på att få falla tre våningar, för det saknas något i säkerhetsutrustningen som måste beställas. Istället sitter vi i en stor sal där man har byggt upp ett vardagsrum i ena änden. Där sitter Nickys ”man” och läser tidningen i en fåtölj och låtsas vara helt ovetande om att det står ett tiotal människor bredvid honom med kameror och belyser honom med strålkastare och försöker hålla en mikrofon så nära honom som det går men utan att få den med i bild. Nicky är tydligen arg på sin man för hon vrålar åt honom från dörren, högröd i ansiktet. Det är ganska fascinerande, eftersom jag aldrig någonsin sett Nicky så arg i verkligheten. Mannen som verkar bossa för det hela springer runt och tittar på det som filmats av de olika kameramännen.
”Bra Samantha. Vi kommer ta det en gång till och då vill jag att du kommer in från höger på Jörgens ansikte och sen fångar Nicky i dörren.” Jag rycker till. Den svarthåriga personliga assistenten från Götgatsbacken som jag har bestämt ska heta Anna eller Karin befinner sig bakom en kamera på Nickys filminspelning och heter Samantha.
När scenen tas om igen studerar jag bara Samantha där hon står bakom sin stora kamera och koncentrerat följer det som händer.
”Bra. Tack. Då tar vi paus”, säger bossen och människorna sprids i rummet. Nicky och Jörgen står kvar och pratar i sitt fejkade vardagsrum och Samantha börjar gå bort mot kaffebordet.
Jag tvekar först men tar sedan några steg fram till henne.
”Hej.. jag vet inte om du känner igen mig…”, börjar jag. Samantha lyser upp.
”Du är ju tjejen som jag brukar möta på vägen hem från jobbet!” Jag ler.
”Jo. Jag heter Dora.” Samantha skakar min hand.
”Samantha. Ska du vara med i filmen?” Jag skrattar åt tanken.
”Nej. Jag är inte inom film. Jag är bara här och tittar på min vän Nicky.”
”Aha. Du känner Nicky.” Vi vrider båda våra huvuden mot Nicky, som står kvar i vardagsrummet och pratar med Jörgen. Nu verkar de inte alls lika arga på varandra längre, utan Nicky hade lagt på charmen och det blyga leendet som får de flesta män att kapitulera. ”Vi är alla jätteglada att ha henne här”, fortsätter Samantha. ”Hon är så otroligt positiv som hon får jämt alla på gott humör.”
”Mm, sån är hon”, säger jag och vrider mitt huvud mot Samantha igen. Några fjärilar börjar dansa i magen när hon möter min blick och vi ler mot varandra. Samantha kan nog också få människor på gott humör.