TV-debatten Del II

I studion pekade programledaren Olof Svensson ut fåtöljen jag skulle sitta i. I mitten satt han själv och till höger om honom skulle Tant Religiös sitta. Hon kom in i studion nu, pratandes med en av sina undersåtar. Man kunde lätt känna igen henne på det mörkgrå håret, uppsatt i knut, glasögonen från åttiotalet och som alltid hade hon en illasittande kostymdräkt, denna gång i orange sofftyg och med några slags puffar på axlarna. Hon såg kort på mig med avsmak när hon satte sig mittemot och sedan vände hon sig till Olof och låtsades inte se mig.

Det hade blivit dags att köra igång och den lilla scenen med våra fåtöljer på dränktes i ljus och värme. Jag var glad att jag hade jeans och t-shirt och inte Tant Religiös sofftyg på mig.
”Godkväll och hjärtligt välkomna till Dagens Debatt”, sa Olof Svensson till kameran. ”Ikväll kommer vi att tala om olika människors syn på homosexualitet och först ut i fåtöljerna har vi ståupparen och samhällsdebattören Sascha Schmidt som själv lever i ett homosexuellt förhållande…” Kamerorna zoomade in mitt ansikte och jag kom på mig själv med att hoppas att jag inte hade någon finne som skulle komma att visas för hela svenska folket, men med allt smink de hade lagt på mig borde jag väl gå säker. ”…och Beata Nilsson, ordförande i föreningen Bevara vår tro, som gjort sig känd för sina bestämda åsikter om homosexualitet. Men om vi skulle börja med en liten historisk tillbakablick…” Olof Svensson tystnade plötsligt och såg något orolig ut eftersom Beata Nilsson börjat höja sitt krokiga finger in i bilden framför honom och riktade det mot mig.
”Homosexualitet, det är inte naturligt”, konstaterade Beata.
”Jaså”, sa jag. Enligt vem?”
”Enligt mig. Du kanske inte hör så bra”, sade Beata myndigt.
”Jahaaa”, sa jag med intresse i rösten. ”Jag måste ha missat den dagen du blev utsedd till att kungöra vad hela världen ska tycka. Hur fick du den behörigheten tro? Var det genom folkomröstning?”
Några i publiken fnittrade men Beata såg mest konfunderad ut.
”Försök du skämta om det flicka, men Vår herre tycker inte om sådana som du”, kontrade hon.
”Jaså, hur vet du det? Har han sagt det till dig?”, undrade jag lika lugnt. Hon skakade bara på huvudet och ignorerade min fråga.
”Det är inte naturligt, det som du gör”, sa hon bara.
”Jag undrar om inte Vår Herre tycker mer om mig än om rabiata tanter som hatar sina medmänniskor”, sa jag. Ett sus gick genom publiken och Olof Svensson såg nöjd ut. Nu var det igång. Beatas ögon smalnade. Hon ville tydligen inte titta på mig så hon vände sig till Olof.
”Jag ska säga dig Olof, att det gör mig upprörd, det gör mig…äcklad..!” Beata drog efter andan.”… att behöva se såna som hon..” Nu pekade hon på mig igen. ”…kyssa varandra.. mitt ute på gatan! Att man ska behöva leva med sånt.. i vårt land!” Jag nickade instämmande.
”Ja, det är mycket synd om dig, Beata. Visserligen finns det människor som lider av svält och svåra sjukdomar i stora delar av världen, men att DU har blivit född här i Sverige, och att DU ska behöva se människor som visar KÄRLEK mitt ute på gatan, det är nog snäppet värre.” Applåder, skratt och busvisslingar kom från publiken och Beata såg ut som om hon skulle explodera. Hon vände sig till mig igen och nu nickade hon vist.
”Homosexuella.. jag ska berätta vad ni gör! Ni gör narr av vår tro! Ni vanhedrar Herren Jesus genom att måla hemska porträtt av honom i situationer som aldrig…”
”Ni? Vilka ni? Du kan inte referera till alla homosexuella som en enda grupp där alla är ansvariga för alla andras handlingar. I så fall skulle jag kunna säga att det är ni heterosexuella som har startat alla krig i världen.”
”Du tror du alltid har svar på tal. Men det är djävulen som skickat dig, det är han som pratar genom dig”, hojtade hon. Jag skakade långsamt på huvudet.
”Nej, det var faktiskt min flickvän som skickade hit mig.” Publiken skrattade igen. ”Hon hoppades nog att jag skulle kunna få vissa människor att inse att all kärlek är bra kärlek, men jag börjar tro att de människorna har blivit alltför hjärntvättade för att det någonsin ska gå för dem att se klart igen.”
”Öh..Tack för det”, bröt Olof in. ”Nu måste vi bryta för reklam, men när vi kommer tillbaka ska vi få se en intressant historisk tillbakablick och få höra några fler åsikter om detta kontroversiella ämne..” Då vaknade jag av väckarklockan. När jag satte mig upp i sängen hade Cissi redan sträckt ut armen och slagit av pipandet. Jag fick en puss på kinden.
”Sovit gott älskling”, undrade Cissi.
”Nej, jag drömde om Tant Religiös”, sa jag.
”Usch då”, sa Cissi. ”Jag tycker du borde drömma om mig istället.”