Alexandra Clarasdotter, Del VI

En timme senare plingade det till i e-postlådan igen och det landade ett nytt mail från Emmy.
Jag var just inne hos VD:n och blev erbjuden tjänsten som konstruktionschef. Måste erkänna att jag är lite nyfiken på hur du kunde veta det redan innan?

Ja, den där Clara Alec har koll på det mesta, tänkte Alexandra leende och knattrade ner ett hemlighetsfullt svar.
Jag har mina kontakter. ; ) Det ska bli roligt att jobba med dig.

En minut senare kom svaret:
Tack. Detsamma. Jag är mycket imponerad av dina och dina kollegors uppfinningar.

Alexandra kände sig på bra humör. Hon till och med gnolade lite när hon gick tillbaka till arbetsbänken och fortsatte skruva.

De kommande månaderna gick fort. Alexandra hade kommit in i en period då hon var helt inne i sina uppfinningar. Spionverktyget rörde hon knappt och det enda som fick störa henne i hennes arbete var samtal från Sara och e-post från Emmy. Det kom en hel del e-post från Emmy, säkert minst tre mail om dagen numera. Alexandra hade aldrig haft så bra koll på vad som hände på EI som nu. Hon hade dessutom börjat berätta för Emmy om de uppfinningar hon själv höll på att arbeta med. Några gånger hade hon till och med frågat Emmy om hennes åsikt om vad hon tyckte kunde vara den mest praktiska lösningen i konstruktionen.

När Sara ringde och berättade att intranätet var färdigt för användning kastade sig Alexandra in på sidan för att slå upp Emmys namn. Bilden trillade ner och en söt blond tjej med ett finurligt leende såg in i Alexandras ögon. Alexandra blinkade till. Hon hade tänkt sig att Emmy skulle vara mörk och se lite mystisk och otillgänglig ut. Men nu visste hon i alla fall. Emmy visste fortfarande inte hur Alexandra såg ut. Även om hon trodde det själv efter att Sara visat fejkbilden på Clara Alec. Alexandra kunde inte hjälpa att hon kände sig lite taskig.