Alexandra Clarasdotter, Del IX

Alexandra Clarasdotter kände sig förvirrad. Det var inte den första gången hon vaknade upp bredvid en vacker kvinna, men i vanliga fall brukade hon känna skam och försöka tänka ut hur hon så snabbt som möjligt kunde bli av med personen i fråga. Nu låg Emmy Grünwald naken och sovande bredvid henne i sängen och helt andra tankar flög genom hennes huvud. Alexandra ville röra henne, känna henne nära igen, men hon vågade inte väcka henne. En annan del av henne ville berätta allt; vem hon verkligen var och vad hon gjorde, men det gick inte. Något hon inte alls ville var att försöka bli av med Emmy och det oroade henne. Saker och ting skulle bli mycket krångliga om Emmy ville lära känna henne bättre. Längre än så hann hon inte tänka förrän Emmy slog upp ögonen och log mot henne.
”God morgon”, viskade hon lite generad och Alexandra insåg att hon redan var helt hopplöst förälskad för hela hennes kropp dansade av glädjeendorfiner bara av att se Emmy och höra hennes röst. Hon drog Emmy intill sig och deras läppar möttes. Kyssarna blev heta och Alexandras händer fick eget liv när de smekte Emmys kropp. Hon kunde inte minnas att hon någonsin velat ha någon så mycket.

Alexandra älskade med Emmy Grünwald och njöt varje sekund. Hon visste att hon inte borde göra det. Emmy tittade på henne med de nyfikna ögonen. Alexandra skrattade.
”Vad är det nu?”
”Du är vild. Jag tycker om att vakna med dig.” Alexandra log generad. Emmy verkade alltid säga precis rätt saker. Det hade hon gjort sen den första gången hon öppnade munnen. Alexandra kände att hon ville fråga det som alla de andra brukade fråga henne. Hon kände sig illa till mods, men hon ville göra det ändå.
”Emmy, får jag träffa dig igen?” Emmy log.
”Det är klart jag vill träffa dig igen. Men jag måste varna dig.”
”Varna mig?” Alexandra rynkade pannan.
”Jag har sökt ett jobb i Alatair som jag hemskt gärna vill ha. Det är inte alls säkert att jag får det. Egentligen är det nog ganska osäkert. Allt är så konstigt också, för… äsch.”
”Nej, berätta”, bad Alexandra. Och Emmy berättade allt, om den underliga hemliga avdelningen i Alatair, om hennes längtan efter att få experimentera och upptäcka nya saker och om den mystiska uppfinnaren Clara Alec, som plötsligt behövt resa iväg någonstans och därför hade bett att få svara på Emmys mail när hon kom tillbaka. Det hade nu dröjt nästan två veckor och inte ett ord hade hörts från henne.
”Tack för att du lyssnade”, sa Emmy och gav Alexandra en puss på kinden. ”Det känns som att du förstår mig.” Alexandra skämdes.