Alexandra Clarasdotter, Del VIII

Alexandra hade bytt klänning tre gånger innan hon till slut tog den röda glittriga hon hade tänkt ha från början. I den stora våningen kände hon igen många av Saras vänner och många ur personalen på EI när hon gick genom rummen för att försöka hitta Sara. Till slut fick hon syn på henne ute på altanen tillsammans med några EI-anställda. Det var Rakel från dataavdelningen, den där irriterande Carolyn från konstruktion, som jämt försökte ändra saker utan att fråga innan och så var det hon, Emmy. Emmy var längre än Alexandra tänkt sig och hon var mycket vacker i sin mörkblå klänning. Alexandra tryckte tillbaka impulsen att springa fram och säga: Äntligen får jag träffa dig. Istället koncentrerade hon sig på Sara.
”Heej! Välkommen”, sa Sara och kramade om Alexandra. ”Rakel och Carolyn har du visst träffat förut, eller hur?”
”Jo, vi har träffats”, sa Alexandra men skakade deras händer och log.
”Och det här är Emmy, också från jobbet, men hon har inte varit hos oss så länge. Emmy det här är Alexandra, min bästa vän.”
”Hej Emmy”, sa Alexandra och försökte hålla sig lugn och trycka Emmys hand fastän hennes hjärta bultade. De finurliga ögonen såg nyfiket tillbaka på henne.
”Vad gör du Alexandra”, undrade Emmy.
”Jag jobbar med marknadsföring”, sa Alexandra. Emmy nickade, men verkade inte tycka att det var det mest intressanta yrket man kunde ha. Det tyckte inte Alexandra heller.
”Får vi låna dig ett tag Emmy”, sa en röst i dörröppningen och Emmy försvann iväg. Även Rakel och Carolyn gick in för att hämta mat. Sara klappade Alexandra på axeln.
”Se inte så besviken ut. Natten är lång.”
”Marknadschef… Hur kunde jag ens komma på tanken att jobba som marknadschef?”, undrade Alexandra och hängde sig på altanens räcke och tittade ut. Sara skrattade.
”Det var väl något som du tyckte låg väldigt långt bort från det du verkligen gör.”
”Ja.. det var väl det”, suckade Alexandra.
”Kom nu så går vi in och tar lite mat”, sa Sara.
”Gå du. Jag kommer strax.” Alexandra hängde kvar över räcket och tittade tankfullt på den slitna villan som låg lite längre ner på kullen från Saras hus sett.
”Vad tänker du på”, sa en röst bakom henne.
”Jag tänker att de borde skaffa solpaneler och ett effektivare värmesystem”, slapp det ur henne. Någon skrattade. Där stod Emmy och hon hade fått tillbaka det där nyfikna i sin blick.
”Ursäkta att jag försvann förut. Var det marknadsföring du arbetade med sa du?”
”Öh.. jo.. bland annat”, svarade Alexandra lite generad.
”Jaså, vad gör du mer?”, undrade Emmy.
”Ja.. man kan väl säga att jag är lite av en idéspruta. Jag älskar att komma på saker som ingen tänkt på förut”, sa Alexandra, nu med ett nytt lugn. Emmy nickade.
”Då är vi nog rätt lika på det viset. Visst var det Alexandra du hette?”
”Mm. Alexandra Clarasdotter”, sa Alexandra och skakade Emmys hand för den andra gången den kvällen, men det var inte samma sak nu.
”Emmy Grünwald”, sa Emmy leende och det pirrade i Alexandras mage när Emmys fingrar försiktigt gled mot hennes handflata när de släppte varandra.