Alexandra Clarasdotter, Del V

Efter måndagsmötet ringde Sara Parkman upp Alexandra och störde henne när hon stod och skruvade i sin verkstad. Ett delikat problem hade uppstått.

”Alex, du vet att jag nämnde att de anställda skulle vilja ha ett intranät där de kan söka rätt på varandra?”
”Mmh, ja.. behöver de verkligen det? Så många är de väl inte?”
”Vi är faktiskt 145 anställda nu. Plus dina fejkamerikaner”, sade Sara. ”Och det är lite knepigt att hålla reda på vem som är ansvarig för vad numera.”
”Är vi så många? Jag tänker aldrig på det eftersom jag aldrig ser dem... Ja, men då så. Då får vi fixa det.”
”Det är ett litet problem bara.”
”Och vad är det?”
”De vill gärna att det ska finnas bilder på alla de anställda också.”
”Jahaaa...” Alexandra förstod direkt vad det var som var problemet. Hon tänkte tillbaka på den förra gången, då det skulle göras ett organisationsschema och Sara och hon hade klippt in fejkade bilder på tre personer i ledningen och på hennes Clara Alec som var chef för R & D. Det var en kompis till Sara som hade klippt ihop olika kändisars ansiktsdrag och skapat bilder som visade helt naturliga ansikten. Alla i styrelsen var mycket snygga, tyckte Alexandra. Clara Alec själv såg helt fantastisk ut. Henne hade Alexandra gärna dejtat om hon funnits på riktigt.
”Kan din kompis fixa några fejkpersoner till?”, undrade Alexandra.
”Det kan hon säkert”, sa Sara. ”Hur vill du ha dem?”
”De ska se rätt normala och trevliga ut”, sa Alexandra. ”Utom Lazy. Hon ska se lite dum och lat ut.”
”Stackars Lazy. Vad du kör med henne”, skrattade Sara.
”Det måste jag. Annars får hon aldrig ändan ur vagnen”, sa Alexandra.
”Jag visade förresten upp Clara Alecs bild för vår nya konstruktionschef nyss.”
”Jaså?”
”Ja, jag erbjöd henne tjänsten och hon accepterade. Men hon var väldigt nyfiken på att höra hur det hängde ihop det här med att ledningen och R & D fanns i Alatair.”
”Det kan jag tänka mig. Hon verkar vara en intelligent person och sådana ställer alltid frågor.”¨
”Speciellt intresserad verkade hon vara av den här Clara Alec som verkade bossa över allt men varken gick att se eller prata med. Men jag kunde ju i alla fall visa upp en bild av henne. Och sedan sa jag att Clara inte gillade att bli störd medan hon uppfann och att det var därför man inte kunde ringa henne. Och det är ju nästan sant.”
”Ja, verkligen. Nöjde hon sig med det då?”
”Jag tror det.”