Alexandra Clarasdotter, Del VII

En dag kom ett mail från Emmy som krånglade till det ordentligt för Alexandra:

Hej Clara! Hur går det för dig idag? Jag tänkte att jag skulle våga fråga dig en sak. Du har säkert märkt att jag är mycket intresserad av ditt arbete. Jag vet inte om det är möjligt eller om du tycker det är en bra idé, men tror du att det finns en chans för mig att få komma och arbeta med er? Missförstå mig inte nu, jag trivs väldigt bra med mitt jobb här, men det här med att få skapa helt nya saker, det har alltid fascinerat mig. Jag har heller inte något som binder mig här, förutom mitt arbete.

Shit, sa Alexandra och slog till två plåtburkar så att muttrarna flög ut över golvet. Sedan gick hon ner i lägenheten och tog en dusch och lade sig i soffan. Hon suckade djupt. När allt gick så bra. Arbetet flöt på och hon hade fått en intelligent och rolig kollega att diskutera med. Hon hade inte ens känt sig ensam sedan hon hade börjat prata med Emmy.

Alexandra plockade upp telefonen från bordet och slog Saras nummer.
”Sara, jag har ett problem.”
”Vad du lät moloken nu då. Vad har hänt?”
”Det är Emmy.”
”Jaha? Vad har hon ställt till med?”
”Hon vill jobba i Alatair.”
”Åh..”
”Hon mailade Clara Alec och frågade om det fanns plats för henne där.”
”Vad synd att det inte gör det då?”
”Ja.. fast… Om det är det hon vill jobba med kanske vi förlorar henne.”
”Jaha. Och vad ska du annars göra? Anställa henne hemma i ditt Alatair-rymd-laboratorium?”
”Nä.. jag vet.. Men jag vill verkligen inte bli av med henne. Jag har inte mått såhär bra på evigheter”, mumlade Alexandra utan att tänka på vad hon sa. Reaktionen från Sara kom direkt:
”Vänta nu här. Jag trodde vi pratade jobb? Alex, vad är det egentligen du har ihop med den här tjejen?”
”Men.. ingenting… Vi pratar om jobbet bara.. eller mest.... Men jag har aldrig haft någon jag kunnat prata med saker om förut. Jag trivs verkligen med det.”
”Hm.”
”Vaddå hm?”
”Skulle du vilja träffa henne?”
”Det går ju inte.”
”Clara Alec kanske inte kan träffa henne. Men du kan ju. Det var längesen jag hade en riktig fest hemma.”
”Sara…”
”Mm?”
”Tack.”