Sarahs jul, Del 11

Det var varmt och Sarah drog av sig sin tjocka tröja. Hon hade hamnat i den delen av soffan som var närmast braskaminen. På tv-skärmen hade Mel Gibson just blivit räddad av Helen Hunt och eftertexterna började rulla.
"Det är en knapp kilometer från parkeringen till Värdshuset. Kan du gå så långt, Sarah?" Farmor Greta tittade oroligt på den bandagerade foten som låg på hennes soffbord.
"Jag skulle nog helst slippa det. Är det okej om jag stannar här?"
"Det är klart, men det är ju tråkigt om du inte kan komma med."
"Det är ingen fara. Jag har en bok med mig."
"Jag stannar med Sarah", hörde hon Millas röst från köket.
"Nej Milla, det är klart att du ska åka med", ropade hon tillbaka.
"Vi kan inte lämna dig att sitta här alldeles själv i mörkret." Millas röst närmade sig och hon kom ut i vardagsrummet igen. "Jag tycker ändå bäst om julbordet vi får i morgon, med Gretas köttbullar." Hon blinkade mot Greta och satte sig i soffan igen.
"Ja, men det är väl bra om du håller Sarah sällskap", tyckte Annelie. "Vi har en hel hög med film i väskan där som ni kan titta på om ni vill." Hon tittade på sitt armbandsur. "Nej, det är väl dags att vi börjar röra på oss."

Nervositeten började krypa i kroppen på Sarah medan hon och Milla satt tysta i soffan och såg ut genom fönstret där baklysena på de båda bilarna försvann i mörkret ut på vägen. De skulle vara ensamma i flera timmar. I ögonvrån såg hon hur Milla tittade på henne och hon vände sig om. Hon hade förväntat sig en fråga om hon ville se en film eller kanske äta middag, men Milla sa inget. Hon bara fortsatte se på Sarah med den där blicken hon gett henne flera gånger tidigare, men då hade den alltid vikit bort efter någon sekund. Nu såg de mörka ögonen stadigt på Sarah och hon kunde inte låta bli att se in i dem. Hennes hjärta slog snabbt. Hur hade hon hamnat så nära? Hon kände hur Millas fingrar snuddade hennes lår och tog tag i hennes hand precis innan mjuka läppar kysste hennes mun.

.