Sarahs jul, Del 21

Klara satt kvar på sängkanten och tittade tomt framför sig.
”Men.. alltså… är det här en dejt ni ska på?”
”Ja.”
”Är du säker på det”, frågade Klara med veckade ögonbryn. Sarah kunde inte hjälpa att irritationen steg i henne, men hon försökte hålla sig lugn och inte visa det. Hon log och satte sig på sängen bredvid Klara.
”Ja, jag är säker. Hurså? Kan du inte tänka dig att någon vill gå på dejt med mig?”
”Men jo. Det är klart. Jag tänkte bara att du kanske hade missförstått det eller så. För jag trodde inte Milla var sån.”
”Sån?” Hon reste sig från sängen igen. Det blev för mycket. Hon hittade inte orden. Hon stod på mattan och bara skakade på huvudet. ”Alltså… Det låter som att du antingen tror att jag är helt dum i huvudet, eller… Klara har du nåt problem med att jag är gay?”
”Men..! Det vet du att jag inte har. Jag bryr mig bara om dig!”
”Du säger det. Det kanske bara är ett problem om jag träffar någon du känner?” Klaras ansikte ryckte till. Hon reste sig och lämnade rummet. Sarah hörde hur hon gick genom korridoren in till sig och stängde dörren bakom sig. Just ett snyggt sätt att avsluta julafton. Hon kastade kudden mot väggen. Och nu då? Hon ville inte ligga ensam i sin säng och bara tänka på bråket.

Hon tog på sig nattlinnet och gick direkt över till Millas rum och smög in i mörkret. Famlande nådde hennes händer sängen och hon köpt ner bredvid Milla under täcket.
”Hej”, viskade en sömnig röst.
”Hej”, viskade Sarah tillbaka. Hon kröp nära Milla, vände ryggen mot henne och fick en arm om sig. Sedan kändes det bättre. Hon slappnade av och somnade med Millas lugna andetag i nacken.

.