Sarahs jul, Del 20

Det var när julklapparna skulle delas ut som hon började känna att hon var på fel plats. Hon ville ge sin mamma den helt perfekta handväskan hon hade hittat och sin pappa den lilla radion som han kunde ha utomhus för att lyssna på melodikrysset medan han åt frukost i trädgården. Istället satt hon och tittade på hur Melker och Matthias skämdes bort med paket efter paket så att de knappt kunde ta in att så många saker verkligen kunde vara till dem. Själv hade hon bara tagit med sig klappar till två personer; till farmor Greta och till Klara. Hon hoppade till när Oskar rättade till tomteluvan och sa:
”God Jul Sarah önskar Greta.”
”Va? Till mig?”
”Och God jul Greta önskar Sarah! Titta vilken bra ordning jag får på paketen!” Oskar skrockade och räckte över paketet till farmor Greta. Sarah drog av snöret på sitt paket. Det verkade vara något mjukt. Hon vecklade upp papperet och hittade ett par raggsockor.
”Åh, vilka fina! Och du har gjort dem själv, eller hur?” Sarah kunde inte låta bli av krama om henne.
”Självklart. Varsågod. Nu ska jag se vad det är i min. Du hade verkligen inte behövt ge mig något, Sarah.” Hon lyfte på locket till asken och lyfte upp en skål.
”Nejmen! Vilken vacker skål!”
”Sarah har drejat den själv”, sköt Klara in.
”Är det sant? Vad duktig du är, Sarah. Och vad är det här för en påse?”
”Det är godis. Att lägga i.” Farmor Greta skrattade.
”Vilken underbar present. Tack snälla.”

Sarah drog på sig sina raggsockor på en gång. Under kvällen fick hon två paket till; ett presentkort på bio av Oskar med familj och så en skiva av Klara. Hon började bli rätt nöjd med sin julafton. Speciellt efter att hennes föräldrar hade ringt. Då lade sig ett lugn över henne. Dessutom var Gretas julmat nog den bästa hon hade smakat, med de hemgjorda köttbullarna, hembakade brödet och heminlagda sillen.

De hade spelat tre omgångar Försvunna diamanten och två omgångar TP och klockan hade hunnit bli halv ett när hon gick uppför trapporna med Klara. Hon kände sig rätt trött men Klara pratade på och verkade inte sömnig alls.
”Men vaddå? Hade Hanna på sig den där knäppa klänningen på festen? Den som hon hade på kårspexet? Nej, jag tror inte på dig!” Klara skrattade och lade axeln på hennes axel.
”Jo, säger jag. Jag har bildbevis! Du kan få se i morgon.”
”Nej, jag vill se nu! Kan du inte visa?”
”Haha. Okej.” Hon drog upp dörren till sitt rum och började leta i byrålådan efter kameran. Klara satte sig på sängen och lyfte upp en bit papper från överkastet.
”Vad är det här?”
”Vaddå? Här är den!”
”En middag med mig i Stockholm. God jul.” Klara tittade frågande på henne.
”Eh.. jaha.. Ja, det är en julklapp jag har fått.” Sarah kände hur hjärtat började slå fort. Milla måste ha lämnat lappen på hennes säng för bara några minuter sen, innan hon gick och lade sig. Hon hade inte räknat med att Klara skulle komma med henne in.
”Av vem då?” Klaras misstänksamma blick gjorde henne nervös.
”Av en tjej.”
”Så du har hemligheter för mig nu?” Hennes röst blev hård och Sarah kände sig dum.
”Jag.. det är så nytt bara… Jag vet inte riktigt vad det kommer bli av det.”
”Men det gör väl inget? Jag var bara nyfiken på vem det var..” Hon tystnade och såg på Sarah. ”Du visste inte om att lappen låg där.”
”Va?”
”Du har fått den av Milla.” Sarah pressade ihop läpparna. Hon hade inget annat val än att erkänna.
”Ja. Jag har fått den av Milla.”

.