Sarahs jul, Sista delen

När Klara öppnade ögonen flämtade hon och spratt till i sängen. Hon hade inte förväntat sig att ett par klarblå ögon skulle se rakt på henne. Sarah låg på den andra sänghalvan och bara väntade på att hon skulle vakna. På en millisekund hade Klara satt sig upp och varenda spår av sömn hade runnit av henne.
”Men vafan! Ska du skrämma slag på mig?” Hon tog sig för bröstet och andades djupt.
”Förlåt Klara.” Sarah log mot henne. ”Men jag tyckte det var bäst att vi redde ut det här på en gång. För jag tycker jättemycket om dig. Jag vill inte att vi bråkar.” Klara suckade och log lite.
”Inte jag heller.” Hon gnuggade ögonen. Sedan lade hon sig ner igen och drog upp täcket till hakan. ”Jag funderade mycket igår. Och du har rätt. Jag behandlade dig verkligen som en idiot. Förlåt.” Sarah nickade.
”Ingen fara. Jag är ledsen att jag blev så arg.”
”Du hade all rätt. Jag har inte någon bra ursäkt och jag vet inte hur jag ska förklara mig heller. Det känns liksom som att det finns en del av dig som jag känner väldigt väl. Och sen finns det en del av dig som är främmande för mig, som jag inte förstår mig på. Jag antar att jag känner mig lite utanför då, när jag inte förstår dig.”
”Du förstår inte delen av mig som gillar tjejer?”
”Ungefär så.”
”Men du vill aldrig lyssna på mig när jag försöker berätta något.”
”Jag vet. Jag skäms för det. Jag ska försöka bättra mig. Jag vill ju förstå dig.”
”Kanske du kan tänka på de tjejer jag gillar som om de vore killar?”
”Jo.. Det funkar ju rätt bra om de inte är där. Men när det sitter en tjej där är det rätt svårt. Om det hade varit en kille hade jag vetat att han var pojkvännen och jag var kompisen. Men om du dejtar nån som Milla, då är hon ju liksom.. allt.. på en gång.”
”Men… Du behöver aldrig känna dig utanför. Du är alltid kompisen. Oavsett vem jag dejtar. Och om jag skulle bli tillsammans med någon, som tex Milla, så skulle du inte behöva behandla henne, eller mig, på något annat sätt än du gör idag. Du krånglar till saker för mycket!”
”Haha. Det säger du alltid.” Sarah kände sig otroligt lättad när Klara log igen.
”Får jag ge dig en kram?”
”Nej, men vi kan hångla lite om du vill.”
”Vad du är fånig.”
"Du ville ju att jag skulle anstränga mig." Klara hoppade ur sängen och drog fram en tröja ur byrån. Sarah satt på sängen och iakttog henne leende.
"Vet du vad? Jag har aldrig sett dig vakna så fort."

.