Berättelsen om Alex, Del 13

Innan jag öppnar mappen förbereder jag mig på att bli besviken. Jag är trots allt ny på byrån och Carolin kanske har slängt åt mig något tråkigt rutinuppdrag som hon vill bli av med. När jag börjar läsa igenom pappren drar det i min mungipa. Barriär förlag? Det är ett stort företag som ger ut massor av böcker. Jag läser igenom uppdragsbeskrivningen. Barriär vill tydligen satsa på sina mer okända författare. Det är de inarbetade författarna som säljer medan nykomlingarna har svårt att nå ut till läsarna. Nu vill Barriär visa upp att det finns nya talanger och nya spännande böcker att upptäcka, säger papperet, Meningen följs av en liten förteckning över nya författare och deras nyutkomna böcker. Jag skummar igenom den och min blick fastnar vid ett namn mitt på papperet. Lis Nygård står det. Hennes bok har jag ju precis läst. Den var riktigt bra och dessutom hade den en lesbisk handling. Jag känner mig glad att jag ska få göra reklam för en så bra bok.

Vad har Barriär mer skrivit? De kan tänka sig att göra en stor satsning, men de vill inte ha de vanliga bilderna på bokens framsida i annonserna. Jag förstår dem. Inte köper man en okänd författare bara för att man sett bokens framsida. Förmodligen kommer man inte ens ihåg den där framsidan när man kommer till bokhandeln. Dessutom handlar många sina böcker på nätet, och då söker de förmodligen bara på författarnamn eller tittar igenom topplistor över de bäst säljande böckerna. Inte en chans att de kommer ihåg den där reklamen de såg då.

Jag trummar med fingrarna mot bordet. Vad skulle få mig att köpa en okänd bok? Det viktigaste vore nog att jag fick veta att den hade en spännande handling. Och kanske skulle jag bli charmad av att boken hade ett vackert språk också. Jag inser att jag skulle behöva läsa de här böckerna. Man skulle kunna plocka ut ett riktigt spännande avsnitt, några rader ur boken som visar vad den handlar om och som skulle locka människor att vilja läsa mer. Eller så skulle man kunna visa på en bild vad boken handlar om. Någon spännande scen. Det skulle också kunna fungera. Det beror nog på boken vad som skulle fungera bäst.

Jag tar med mig papperet bort till Carolin. Hon tittar upp från skärmen och ler frågande.
”Kan jag köpa de här böckerna”, undrar jag och pekar på listan.
”Ja just ja. Barriär skulle skicka över dem, men det har de inte gjort. Kan du ringa och höra med dem vart de tog vägen?”
”Absolut.”

Fem minuter senare lägger jag på luren med ett löfte från damen på förlaget att böckerna ska budas över samma dag. Jag börjar skissa ner mina idéer på ritpapper så länge. Jag tänker mig stora vita tavlor i tunnelbanan, med bara svarta tryckbokstäver på. Som en del av en boksida med meningar direkt ur böckerna. Och så en liten bild på boken längst ner i högra hörnet. Ja, det blir perfekt. Jag lägger bort skissen och börjar rita en scen ur Lis Nygårds bok istället. Jag tar den när huvudpersonen Belinda blir upptryckt mot husväggen i gränden av den okände och snygga Sarah går förbi på gatan och får syn på dem. Plötsligt står Carolin bredvid mig.
”Wow! Vad du kan rita! Är det inte Art Director du borde bli?” Jag rodnar lite för berömmet. ”Vad har du gjort? Får jag se?” Hon tar skissen och håller upp den framför sig.
”Åh, det är ur ”Väntan på henne”, eller hur? Är det där Belinda?” Jag skrattar.
”Ja. Så du har läst den?”
”Det är faktiskt den enda boken på listan som jag har läst", säger Carolin och det ser nästan ut som att hon rodnar lite hon med.


.