Berättelsen om Alex, Del 14

”Jag undrade just om du skulle komma eller om jag skulle få äta min kvällsmacka själv”, säger Jenny med förställd röst när jag kommer in på caféet. Hon låter som en sträng mamma i en svartvit film eller någon jag varit gift med i fyrtio år.
”Jag blev kvar ganska länge på jobbet”, säger jag och ler.
”Aha. Men du ser väldigt glad ut ändå tycker jag.” Hon hänger med armbågarna på disken och studerar mig så jag nästan känner mig lite nervös.
”Ja. Just idag känns det faktiskt som att jag har världens bästa jobb”, erkänner jag. Jag känner mig alldeles upprymd när jag tänker på att både Carolin och David gillade mina idéer och att jag har två böcker med mig hem i väskan. Jag ser fram emot att ägna morgondagen åt att läsa dem hemma i soffan och försöka hitta några scener som kan passa att ha med i reklamen. Carolin ska göra detsamma med två andra böcker och David ska läsa Nygårds bok som vi andra redan läst. Sedan ska vi jobba med idén på kontoret under torsdagen och presentera den för Angela på fredagen. Det kommer säkert att bli fullt upp och ändå känns det bara jätteroligt.

”Du måste berätta allt”, säger Jenny. ”Men först hämtar vi lite mat. Vad vill du ha?” Jag bestämmer mig för en bit fetaostpaj och ett glas färskpressad apelsinjuice och vi slår oss ner vid vårt vanliga bord vid fönstret. Innan jag vet ordet av har Jenny lockat ur mig allting. Jag berättar om byrån, om mitt uppdrag, om mitt ex som numera ska vara min chef, om Lis Nygård, och om Carolin som är kär i någon som hon inte litar på.
”Är Carolin gay”, undrar Jenny.
”Det vet jag inte. Hon sa bara att det var en person som visade intresse för henne.”
”Känns det som att hon skulle kunna vara gay?” Hon ler utmanande. Jag tänker efter.
”Ja. Hon skulle kunna vara det. Eller bi kanske. Men jag vet ju faktiskt inte.” Jenny nickar.
”Jag träffade en blond reklamtjej på en fest en gång. Jag undrar om hon inte hette Carolin. Fast det kan ju ha varit någon annan förstås”, lägger hon till. Jag skrattar.
”Har du koll på alla tjejer i hela stan?”
”Nej”, säger Jenny dröjande och ler. ”Men jag träffar rätt mycket folk numera. Jag har börjat med lesbisk Tupperware.” Jag skrattar igen.
”Med vad för något?”
”Kommer du ihåg att jag berättade att jag driver en webbshop”, undrar hon. Jag nickar.
”Den heter Lesbiska Butiken och där säljer jag allt möjligt lesbiskt. Det är böcker och film och smycken och leksaker och lite annat. Sen var det någon som frågade om jag inte kunde ta med lite grejer till en fest och visa upp, så folk kunde köpa om de ville.”
”Och det gick bra?”
”Det gick jättebra. Speciellt sexleksakerna och de roliga prylarna gick som smör. Människor blir både modiga och köpsugna med lite alkohol i sig.”
”Det kan jag tänka mig.”
”Är Nygårds bok nåt bra? Jag funderar på om jag skulle ta in några ex till shopen.”
”Det tycker jag. Den är väldigt spännande”. Jag petar upp min sista bit paj på gaffeln.
”Säger du det bara för att du gör reklam för den nu?”
”Nej, den är verkligen bra. Jag lovar.”
”Okej. Jag ska se om jag hittar den till ett okej pris. Har du nya örhängen varje dag?”.
”Ja, oftast.” Hon tittar på de rosa pelikanerna som dinglar från mina öron idag. Jag håller fram ett hänge så att hon ser det ordentligt.
”Hur många par har du?”
”Jag vet inte. 300 kanske.”
”Oj.”
”Jo, jag vet. När folk väl fått reda på att man samlar så får man örhängen i present hela tiden, vilket i och för sig är väldigt trevligt.”
”Kom med.”

Jenny reser sig och försvinner in mot köket. Jag höjer frågande på ögonbrynen, och följer efter henne. Vi går förbi några köksbänkar, ett bakbord och en stålugn innan Jenny svänger in på något som måste vara kontoret för det står en dator på ett skrivbord innanför dörren. Till höger om oss breder ett stort rum ut sig. Det sitter hyllor över hela väggarna och två stora hyllor står även mitt på golvet. De är alla fulla av kartonger. Jenny styr stegen mot en hylla långt in i lokalen och lyfter ner en vit box. Hon tar av locket och fiskar upp en liten regnbågsfärgad ask i plast.
”Här”, säger hon och räcker över den till mig.
”Vad är det”, undrar jag.
”Det är en present. Till dig från mig.”
”Till mig? Men…” Jag lyfter på locket och inne i asken ligger två regnbågsfärgade örhängen, likadana som de Jenny har på sig. Jag ler. ”De är jättefina. Men jag inte ta emot dem. Jag kan väl köpa dem av dig istället.”
”Absolut inte. Det är en present ju.” Hon ställer upp den vita boxen på hyllan igen.
”Tack så mycket då”, säger jag och ler stort. För en sekund undrar jag om jag borde ge henne en kram eller om vi inte känner varandra tillräckligt bra för det. Men hon är ju så söt. Jag ger henne en kram och får ett varmt leende tillbaka.

,