Berättelsen om Alex, Del 15

Jag trodde först att jag skulle ta mig ur sängen klockan sju. När klockan ringer tänker jag att jag ska sova bara en kvart till. Nästa gång jag vaknar är klockan nio och jag hör hur ytterdörren öppnas. Jag kväver en gäspning och drar på mig mjukisbyxor och t-shirt innan jag tassar ut i köket. Anna håller på att ösa ner pulver i kaffebryggaren.
”Ja tack”, säger jag och ler.
”Nej men.. Vad gör du här? Är du sjuk?”
”Nej, jag ska jobba hemifrån idag. Jag har två böcker att läsa.”
”Då blir vi hemma tillsammans då. Vad mysigt.” Hon ger mig en hård kram. ”Jag var just och lämnade av Sussi på flygplatsen. Hon ska vara i New York två veckor.”
”Jaha. Känns det jobbigt?” Vi slår oss ner vid köksbordet och väntar medan kaffebryggaren puttrar.
”Ja, lite.” Anna ler lite skamset. ”Men jag tror det är bra också. Vi har varit tillsammans precis hela tiden och jag känner mig nästan lite utmattad. Och du och jag har ju knappt hunnit ses!”

Vi tar med oss kaffet ut i vardagsrummet och lägger oss i varsin hörna av soffan, som vi brukade göra när vi var små. Jag tar upp mina böcker från soffbordet.
”Vad tycker du? Ska jag börja med Ofelia av Annelie Brown eller Nära havet av Eskil Gunnarson?
”Havet låter trevligt. Men du, ska du läsa två hela böcker på en dag? Är inte det lite mycket?”
”Jo, men vi har inte så gott om tid. Jag ska försöka i alla fall.”
”Kan jag hjälpa dig? Jag tänkte bara vara hemma och städa idag, men det har ju du redan gjort. Ligga i soffan och läsa en bok låter som en lagom jobbig aktivitet.”
”Du får hemskt gärna hjälpa till. Vilken vill du läsa?”

Efter att jag förklarat vår kampanj för Anna börjar hon med Nära havet medan jag ger mig på Ofelia. Vi antecknar och sätter små klisterlappar på intressanta sidor. Ofelia visar sig vara en mycket välskriven bok och jag njuter av språket. Det enda som irriterar mig är att huvudpersonen i boken, en medelålders kvinna, tänker så otroligt mycket men gör så lite.
”A little less conversation, a little more action please”, mumlar jag.
“Åh nej”, utropar Anna. ”Nu har han sex igen, med en tredje kvinna! Och jag har bara läst en tredjedel av boken än. Vad ser de i honom?”
Jag skrattar.
”Undrar hur många kvinnor han har i verkligheten? Säkert inga. Det är därför han måste leva ut sina fantasier i den där boken.”
”Så är det nog! Men varför heter bokjäveln Nära havet? Den borde åtminstone heta Knullande nära havet i så fall. Du får rita porrbilder till den här.” Annas mobil ringer och hon reser sig överdrivet stelt och haltar ut i köket. Jag känner att jag också legat ner för länge och reser mig och gör några rörelser medan jag tittar ut över taken. Det är grått och regnigt och dagen verkar som gjord för att vara inne och läsa böcker. Anna kommer tillbaka igen och ger mig en puss på kinden.
”Vill du gå med ut nästa fredag? Therese vill gå på nån tjejfest.”
”Ja, gärna. ”
”Vad gillar du dem förresten, mina vänner?”
”Väldigt trevliga.”
”Soda också?” Anna ler stort och jag vet att hon tänker på vår bilfärd från Ikea.
”Hon är lite mycket ibland kanske, men..”
”Hon är inte så bra med främlingar. Eller jo, killar går bra, men snygga tjejer börjar hon direkt flörta med. Jag tror hon blir nervös. Men det brukar lägga sig efter ett tag. Kan vi ta lunchpaus nu?”
”Ja, jag är jättehungrig.”
”Vi går ner till caféet och tar en grillad baguette. Och så tar vi med oss nåt gott till eftermiddagen”, säger Anna lyckligt. Jag skakar på huvudet. Hon är lika mycket godisgris nu som när vi var små.

.